Forumet - Unga Arga Män

Unga Arga Män

3038 2 55
Läste just en ARTIKEL som tar upp ett ständigt aktuellt problem, ett problem jag relaterar till och känner starkt för. Nämligen roten till all frustration och ilska bland så många unga män. Detta problem är grunden till så mycket av allt det elände som sker i både vårt samhälle men också utöver hela världen. Det är därför viktigt att vi börjar tala mer om det.

Artikeln handlar bl.a. om skolskjutningen som skedde igår. Här är ett urklipp:
"In a sense, what happened yesterday was also a suicide. A spectacularly melodramatic suicide from a man in pain who wanted to hurt the world that had hurt him. Society has got to start treating boys better if it wants to avoid more of this in the future."

Genom min sport och intressen möter jag dagligen frustrerade unga killar, unga killar som under hela sin uppväxt aldrig haft utlopp för sin aggressivitet, sin vilja att dominera och att överglänsa andra. De har under alla år fått det förklarat för sig att allt sådant är förlegat och av ondo.

Men sanningen är att det inte håller att försöka kväsa dessa känslor. De måste bejakas och vettiga utlopp måste uppmuntras. Vare sig det handlar om det jag sysslar med(MMA), datorspel, eller att bara få verbalt köra över någon i en diskussion utan att någon gnäller över att man är förlöjligar eller förminskar den andre. Så är allt detta otroligt nyttigt och bör uppmuntras. Det är viktigt för män att få ha möjligheten att känna sig bättre än andra, att få vinna. 

Jag är säker på att alla ni som på eget bevåg är involverade i någon sport kan vittna om hur positivt detta har varit för er. Men detta passar inte alla.
Datorspel är ett fantastigt sätt att utmana sig själv och att få känna sig bättre än andra. För många killar är detta deras enda utlopp. Samtidigt är det också något vårt samhälle ser ned på. Det måste ändras.

Detta berör mig eftersom jag vet hur lätt det hade varit för mig att hamna i en annan situation. Det har bara varit tillfälligheter som gjort att jag är i den position jag är i idag, där jag kan älska mig själv och andra, samtkänna mig stolt över den jag är.
Det är inte de killar som jag träffar som jag är orolig över. De är de som inte har hittat ett sätt att uttrycka sig, som sitter hemma ensamma och inte förstår att det är okej att känna som de gör. Det är dessa vi måste hjälpa.


Många argumenterar för att den utvecklingen som sker i vårt samhälle också gagnar männen. Men det viktigaste för männen är inte att få kunna sitta hos en psykolog och tala ut om sina känslor. Det är att börja i fel ände.
Det viktigaste för männen är att få kunna vara sig själva.

Allt det här är även högst relevant för kvinnor. Då många av de problem som drabbar er är just p.g.a. män som inte kan hantera sina känslor och drifter.


Detta är ett problem som inte går att lösa genom att klä pojkar på dagis i rosa klänningar.


För att undvika tramsigheter bör det vara underförstått att generaliseringar inte är ett brott mot mänskligheten.









Sägmig Saves The Day: läroplanen i skolan måste helt reformeras, dem som lider av koncentrationsproblem och helt ointresserade i litteratur hamnar utanför och bort prioriteras i skolan, mer MMA i skolan!
Ja, att man trycker piller i killar för att de ska passa in i skolan istället för att anpassa skolan är total galenskap.

Man är inte sjuk bara för att man inte är som folk vill att man ska vara.

Spana också in:


Punda: Ja, att man trycker piller i killar för att de ska passa in i skolan istället för att anpassa skolan istället är total galenskap.

Man är inte sjuk bara för att man inte är som folk vill att man ska vara.
Problemet då blir väl att vi med koncentrationssvårigheter får en jävla chock när vi kommer ut på arbetsmarknaden. Har själv svår ADD och har jätte svårt att fokusera och få saker gjort på lektionstid. Men jag fattar att man kan inte lösa allt igenom att skolan anpassar sig efter oss. Jag är dock inte emot att skolan anpassar sig efter funktionshinder och det skulle säkert kunnat förbättras på många sätt.
Jag är, kanske inte så ung men, jag är då man iaf.

Jag är i en situation som jag inte känner att jag kan ta mig ur, att det inte är jag som styr över mitt eget liv, tvingas anpassa mig efter externa tillfälligheter etc.
Just det grejen, att man är maktlös, inte får nåt gjort, är källan till mycket ont tror jag.
En man definieras av vad han gör, vad han åstadkommer, och har man inga utlopp för sin vilja så fattar jag till 90% varför man drar till IS och krigar tex, man vill påverka sin egen verklighet, ha nåt att kämpa för. (resterande 10% är efterblivenhet)
Det är vår biologi att get out there and get shit done, och sedan kunna locka brudar med sin framgång.
Bra artikel, läste hela. 

Det är skönt att det börjar bli någon form av manlig konformism kring feminismens destruktiva inverkningar på samhället som även homosexuella idag kan sluta upp kring.

Känner många i min omgivning som också befinner sig i en destruktiv spiral vilket gjort att dem inte kan leva upp till vad som för en eller två generationer tillbaka var en baggis. Då man skaffade körkort, ett jobb, en partner som följdes med barn och en bostadsuppgradering. De kan på sin höjd ha ett körkort och jobba timmar, men många är fast i en stillasittande levnadsstil vid datorn. Den tydligaste gemensamma nämnaren är dock aversionen mot varaktiga förhållanden vilket bottnar i en upplevd könskamp, fördröjd karriär och en eftersläpande bostadsmarknad inte förmår dem att slå sig fria och utvecklas som personer.

Man måste sluta tillåta ideologi stävja naturliga mänskliga drifter. Det handlar bara om att kanalisera dem korrekt. Konkurrens bland pojkar och män är vad som fått dem att utvecklas som individer i alla tider och förberett dem för ett kommande vuxenliv. Det är så män umgåtts, knytit fysisk kontakt, och blivit starka. Du kan inte hitta en enda historisk civilisation som haft en varaktig närvaro utan denna grundkomponent i deras sociala struktur. Det finns egentligen ingen anledning till att gå emot ett historiskt välbeprövat koncept. 

Jag kan väl själv också medge att jag nog är en av dessa "unga arga män" även om jag inte riktigt identifierar mig som en.

Jag är rätt trött på ett samhälle som ser mig som privilegierad bara för att jag är en infödd vit svensk man. Att hela mitt varit som på räkmacka och att man ut efter denna sterotypa bild utgått från att jag under mina konstakta vilda machoutsvävningar trampat på såväl kvinnor som hudfärgsfrämlingar när sanningen är att jag är en enkel drönare i en bruksort där de här påstådda privilegierna inte finns. Det gick inte ens att under lång tid kalla mig för drönare då jag gick arbetslös och fördrev mycket av min vakna tid vid datorn och andra aktiviteter som för tillfället gjorde mig upptagen med att sluta behöva tänka ut en lösning till hur jag skulle ta mig ur min krassa livssituation.

Att jag var en vit man hjälpte knappast mig när jag sökte jobb eller gick på intervju då det (gasp!) finns betydligt viktigare kvalifikationer att uppfylla för att få jobb än så. En grej som min tillbakadragande och passiva personlighet gjorde att mina kvinnliga konkurrenter - alla hundra maktstrukturer som inte tillät dem att egentligen knyta skorna på morgonen - fick ganska mycket förtur över mig. Heller var mina kontakter med myndigheter inte direkt underlättande då jag inte var tillräckligt mycket ett utelämnat socfall med godkända problem att kunna luta mig tillbaka mot.

Att då sitta och bläddra runt på nätet, mitt uppe i min självbildningsperiod med ett politiskt vaknande - var inte direkt hälsosamt för mitt sinneslag vid mötet med alla självömkande feminister på internet som trodde att de på allvar hade problem i sina liv som krävde att någon skulle ägna en tanke åt deras situation. När jag gick ner till fiket var inte mitt största problem att folk tittade åtråfullt åt mig i en outfit jag valt ta på mig själv, det var att serveringen var dyr för min strama budget och att mina kläder inte gjorde mig värdig i allmänhetens ögon att kunna vistas i de sammanhangen.

Nu är jag förvisso på bättringsvägen, även om jag har en bit kvar att gå. Men det är många kvar av mina vänner som fortfarande har det så segt som jag haft det, medan antalet kvinnor är färre. Samhället privilegierar verkligen inte oss män idag, utan det är kvinnor som är de stora vinnarna. även om andra variabler som storstad mot bruksort, utbildningsnivån osv spelar in. 

presidente:
Problemet då blir väl att vi med koncentrationssvårigheter får en jävla chock när vi kommer ut på arbetsmarknaden. Har själv svår ADD och har jätte svårt att fokusera och få saker gjort på lektionstid. Men jag fattar att man kan inte lösa allt igenom att skolan anpassar sig efter oss. Jag är dock inte emot att skolan anpassar sig efter funktionshinder och det skulle säkert kunnat förbättras på många sätt.
Det beror ju helt på vad du drömmer om att arbeta med. Hjälpmedel bör givetvis användas om de behövs.
Men att tro att man inte kan vara produktiv utan läkemedel är felaktigt. Det hänger helt på vad man arbetar med.
Tycker att det här är superviktigt att ta upp men blir irriterad över din slutkläm angående pojkar i rosa klänning. Tycker du förlorar mycket välförtjänt creds på en sån halmgubbe. Det enda "rosa klänningar"-snacket handlar om är att det ska vara okej för män och kvinnor att gå i vilket plagg som helst utan att de blir retade eller oaccepterade och det har inte något överhuvudtaget med ett nyttigt utlopp för ilska och missförstånd att göra. 


time: Tycker att det här är superviktigt att ta upp men blir irriterad över din slutkläm angående pojkar i rosa klänning. Tycker du förlorar mycket välförtjänt creds på en sån halmgubbe. Det enda "rosa klänningar"-snacket handlar om är att det ska vara okej för män och kvinnor att gå i vilket plagg som helst utan att de blir retade eller oaccepterade och det har inte något överhuvudtaget med ett nyttigt utlopp för ilska och missförstånd att göra. 

Det var en spark mot allt trams som tar upp allt för mycket plats i debattrummet