agitation:

Fyra kanske.

Då förstår det väl tal? Man behöver ju inte vara vänlig, men inte heller vred, bara förmanande. Funderade på att använda negativ förstärkning, att man tittar förebrående på det tills det kommer på vad det gör fel, men jag vill ju att ungdjäveln ska lära sig något på kuppen.

Nachac:

Då förstår det väl tal? Man behöver ju inte vara vänlig, men inte heller vred, bara förmanande.

Jag har av någon anledning en annan uppfattning. Det kanske bara är jag som har råkat ut för rätt dumma barn.

agitation:

Jag har av någon anledning en annan uppfattning. Det kanske bara är jag som har råkat ut för rätt dumma barn.

Vet inte. Jag sa mitt första ord någon gång i tvåårsåldern och det är rättså sent.

agitation:

Jo en liten poäng har han men jag anser själv att det är onödigt att utsätta barnet för smärta när man faktiskt kan förhindra det och få denne att inse problemet själv med logiskt tänkande.

Fast jag minns inget om Rousseau och smärta.

Om pojken vore liten och min skulle jag ta tag i honom och sätta ner honom på sätet.

Svavelmun:

Om pojken vore liten och min skulle jag ta tag i honom och sätta ner honom på sätet.

Om han ställde sig upp igen då?

Suckertrainblues:

Jag skulle ta ner honom och förklara noggrant varför man inte kan stå upp på ett säte i en buss. Jag skulle definitivt inte dra honom i örat eller låta honom ramla själv och få ont.

Suckertrainblues:

förklara noggrant

Blir så irriterad när föräldrar gör så, när man typ ser någon försöka förklara jättelångt för sin unge varför den inte får godis eller varför blablabla och typ jättelångt och man vill bara, omg, det är tvååring, den fattar inte, lägg av.

agitation:

Om han ställde sig upp igen då?

Gah. Sätter ner honom igen.
Låter honom inte stå upp på ett säte i en fortkörande buss eller svängig spårvagn.

agitation:

[...]få denne att inse problemet själv med logiskt tänkande.

Fyraåringar har inget logiskt tänkande, att försöka förklara varför man inte ska hoppa på sätet kommer inte fungera. Det fungerar bättre om barnet får en obehaglig reaktion på en oönskad handling, som att han ramlar ner och slår sig själv.

Förklara för barnet att det snart kommer att ramla, och att det gör ont.
Sen referera till någon gång där barnet haft ont.

OF 5:

slå

tillsägelse och om han inte lyssnade så skulle jag tagit ett allvarligt snack med honom på kvällen. mina barn ska INTE bli odrägliga äckliga barn

Rousseau är min idol.

Det dummaste man kan göra tror jag i alla fall är att säga "hoppa inte på sätet", eftersom man planterar idéen om att fortsätta hoppa på sätet i ungen då. Undviker negationer i allmänhet, tror det skulle vara ett bättre sätt att be hen sätta sig ner bara, om man absolut måste. Tror inte på saker som typ hård röst, ta tag i det, förbjuda att det ska hoppa osv. Barnet förstår ju inte varför det inte ska få hoppa, därför blir ett förbjud helt omotiverat och det kommer inte heller förstå en lång utläggning om det. Däremot kan det förmodligen göra kopplingen: jag hoppade på sätet > bussen guppade till > jag ramlade > smärta, om det blir händelseförloppet, och kommer inte att hoppa på sätet mer. Tycker i och för sig att det vore ett bättre sätt att uppfostra sitt barn att hoppa upp brevid och hoppa på sätet tillsammans med det.

Shit, jag borde bli livmodersfeminist eller något.

soimpolite:

om han inte lyssnade så skulle jag tagit ett allvarligt snack med honom på kvällen.