Jo jag var ute och gick en kväll och sedan stötte jag på en "kille" (30 - 40 år) som tydligen kände igen mig och började prata med mig. Vi kom fram till att vi träffats eftersom att vi har en gemensam bekant och sedan snackade vi vidare ett litet tag.

Sedan sa han att han ville visa mig han lägenhet, då sa jag att jag hade bråttom och måste vidare eftersom att hela situationen började kännas lite obehaglig. Men han gav sig inte och började tjata på mig och sa att det skulle bara ta 5 - 10 min och jag behövde inte ens följa med in utan bara se vart han bodde osv. Så jag följde med honom (tack, ingen behöver påpeka hur dum i huvudet jag är.)

Sedan när jag väl hade följt med honom fram till lägenheten så ville han att jag skulle komma in i trapphuset, det ville inte jag men efter ett tag så gick jag med på det (inga kommentarer tack) och så fort vi kom in så tryckte han upp mig mot väggen och tryckte ner sin tunga i halsen på mig. Sedan började han taffsa på mig. Jag fick panik och försökte komma lös men han var så jävla stark så jag fick helt enkelt vänta tills han slutade. Sen ville han att jag skulle följa med honom in i lägenheten, fast jag började babbla om hur bråttom jag hade och sa att vi kunde träffas senare (för att komma därifrån så fort som möjligt). Han ville ha mitt nummer då, men jag kan det inte utantill så jag tog hans. Sedan stack jag därifrån så fort jag kunde.

Jag är äcklad av mig själv och rädd.
Jag har inte ringt honom och tänker inte göra det heller. Men han bor ganska nära mig och jag är sjukt paranoid att han ska försöka leta upp mig eller något. Jag går långa omvägar där jag tror att det är minst chans att jag skulle stöta på honom, jag vågar knappt gå ut längre. Det finns ingen som jag kan berätta för... eller ingen som jag vågar berätta för iaf. Sen skämms jag... hur dum får man bli?