Forumet - Upplever du att du behandlas annorlunda baserat på ditt kön?

Upplever du att du behandlas annorlunda baserat på ditt kön?

8175 0 176
En lite mer saklig frågeställning än den i den andra likartade tråden. För att utveckla frågan:
Upplever du att du på något sätt behandlas på ett sätt, som skiljer sig från hur personer av andra kön blir behandlade?
Jörg Buttgereit:

Man - Ofta (Du röstade på detta alternativ)


Jag upplever detta på en mängd olika sätt på massa olika plan, men för att ta två tydliga exempel från den senaste veckan:
1. På min arbetsplats är det en ganska rå macho-jargong, där kvinnor ständigt sexualiseras, objektifieras och kommenteras av mina arbetskamrater. Detta drabbas inte jag av.
2. Jag ges mer utrymme att prata. När jag senast var på besök hos en vän i Örebro, och vi diskuterade med hennes far ang. att en lärare hade betett sig väldigt sexistiskt mot min väns syster, så tenderade han att avbryta sin dotter medan han inte avbröt mig.
Jörg Buttgereit:

Kvinna - Ofta (Du röstade på detta alternativ)


Oooooooooofta.
Men bryr mig inte. Jag är en kvinna, och det är stor skillnad på kvinna och man. Kvinnor och män ska ha lika rättigheter såklart och vara jämställda, men man kan inte hålla på o säga att det inte spelar någon roll vilket kön man har och kalla alla "hen". Neee blir nästan arg så töntigt det där tjötet är.

Sen gillar jag när män tycker att de behöver vara lite sköra och försiktiga mot kvinnor. Ja, bara för att vi är kvinnor. DÅRÅ????

Spana också in:

Jörg Buttgereit:

Man - Sällan (Du röstade på detta alternativ)


inget positivt iaf, men har inte märkt av så mycket. det enda är nog att man förväntas tåla mer, inte lika okej att känna sig liten och svag ibland. förväntas hålla uppe sin fasad och klara allt själv osv.

samt att ca 75% av alla bostadsannonser(ej överdrift faktiskt) är "obs endast till tjejer". känns lite stört att det fortfarande är så :S
Nintendos BFF:

man förväntas tåla mer, inte lika okej att känna sig liten och svag ibland. förväntas hålla uppe sin fasad och klara allt själv osv.


Detta känner jag också igen, delvis. Jag vet dock inte om det är mer för män än kvinnor längre, kvinnor idag har också en oerhörd press på att aldrig visa sig svaga; det är en del av den liberala machokulturen som går över alla könsgränser.
Jörg Buttgereit:

Kvinna - Sällan (Du röstade på detta alternativ)


Ibland. Är van så tänker inte alltid på det. Men skulle vilja slippa alla sliskiga gubblickar och gliringar av muppar när man går förbi på stan på somrarna. Vad ger dem den rätten att yttra sig så???? Det skulle ju aldrig hända att en grupp kvinnor yttrade sig så om en förbigående man.
Jörg Buttgereit:

Man - Ofta (Du röstade på detta alternativ)


Självklart. Man ska ta för sig och vara tävlingsinriktad. Svaghetstecken och återhållsamhet leder till skeptiska blickar. Ökad press (så väl inbillad som reell) på att utveckla talanger att konkurrera med.

- - - - - - - - - - - - - - - - - Sammanslagning 1 - - - - - - - - - - - - - - - - -

isola:

Det skulle ju aldrig hända att en grupp kvinnor yttrade sig så om en förbigående man.


En gång när jag var ute och cyklade blev jag avstannad av en tjej som ville framföra att jag "ser ut som en kille som spelar CS". Kände mig djupt kränkt och anmälde henne till polisen.

Dold text: Ha överseende med sanningshalten i det senare påståendet.
Schism:

Man ska ta för sig och vara tävlingsinriktad. Svaghetstecken och återhållsamhet leder till skeptiska blickar. Ökad press (så väl inbillad som reell) på att utveckla talanger och attityder att konkurrera med.


Upplever du att svaghetstecken hos personer av andra kön inte leder till skeptiska blickar eller att dessa inte ska vara tävlingsinriktade?

Detta är inte retoriska frågor, jag undrar verkligen. Tycker mig ha sett en hel del tecken på att detsamma gäller lite oavsett kön nuförtiden, om en ser till hur många av alla kön som går in i väggen på grund av stress, hur "attityd" framställs vara nyckeln till hur vi lyckas i livet (jävla lyckodoktrin, jag hatar den) osv. Jag har ju dock bara upplevt det jag upplevt liksom.
Jörg Buttgereit:

Kvinna - Ofta (Du röstade på detta alternativ)


Mest i min sambos familj. T.ex. verkar det vara givet att det är min sambo av manligt kön som bygger, fixar och bär tunga saker, medan jag får göra lättare saker som att fixa fika, plocka undan efter byggandet och inte alls förväntas vara med och bära och jobba.
Det är en jättekonstig känsla för mig som jag inte alls är van av från min egen familj.

Från övriga samhället känns det ofta som att man ska vara mer rumsren bara för att jag som kvinna är närvarande, man kan inte dra osmakliga skämt eller prata om äckliga eller hemska saker. Det irriterar mig, jag skämtar gärna om sjuka saker [sad]

Bara för att jag är kvinna ska jag liksom skyddas på något vis. Det gör mig förbannad och irriterad.
Förr fick man ofta skulden för saker, tex om man pratade med sina tjejvänner på lektioner, bara för man är man. Nuförtiden händer ju inte sånt längre, och universitetet är ej korrupt på samma sätt som högstadiet så nu får alla samma betyg för lika prestation, tillskillnad från förr när tjejer hade det lättre på alla sätt

i lumpen slapp tjejerna göra saker, bara att skylla på mens så slapp de allt möjligt
Jörg Buttgereit:

Upplever du att svaghetstecken hos personer av andra kön inte leder till skeptiska blickar eller att dessa inte ska vara tävlingsinriktade?


Nej, jag menar inte att exkludera något kön från fenomenen i sig, men det sker nog på lite olika sätt (ta det jag skriver med en nypa salt - jag reflekterar sällan över detta).

När jag gick i skolan blev jag under en period kallad "skolmördaren" (käckt slang för konstig utböling) för att jag i princip aldrig pratade med någon annan än mina närmaste vänner. De tysta tjejerna fick emellertid - så vitt jag vet - inga öknamn, åtminstone inte i min klass. Min känsla är att man sticker ut på ett mer negativt sätt om man är en blyg/anspråkslös/tyst kille än om man är en dylik tjej - eller kanske snarare: på andra negativa sätt.

Jörg Buttgereit:

dessa inte ska vara tävlingsinriktade?


Nope, däremot upplever jag att killar i större utsträckning förväntas besitta kunskap att "skryta med", om inte inför det andra könet så internt... När jag träffar jämnåriga killar känner jag mig ofta underlägsen eftersom jag inte har någon specialkunskap att visa upp, vare sig det gäller kvantfysik, musicerande eller ölhävande. Delvis på grund av detta har jag ofta haft lättare för att umgås med tjejer än med killar... jag kan slappna av på ett annat sätt och "bara vara".

Jörg Buttgereit:

hur "attityd" framställs vara nyckeln till hur vi lyckas i livet


Mm, det är hemskt.