Forumet - Ute på djupt vatten

Ute på djupt vatten

796 0 8
Hej. Jag har nyligen kommit ur ett långt förhållande (i mars). Jag har inte ens varit ledsen. Kändes mest skönt. Självklart sörjde jag men efter bara några dagar så mådde jag bättre. Jag kände mig mer lättad. Jag var äntligen fri. Det var inget fel på förhållandet i sig men jag lurade mig själv. Jag trodde jag var lycklig, men jag var aldrig lycklig på riktigt. Jag kan inte förstå själv varför jag lät förhållandet hålla i 2 år och någon månad. Men det är lätt att vara efterklok. Hur som helst. Jag är fan lyckligare nu än jag var under dessa två år. Så jävla sjukt. Vi var bara så olika, han fattade inte mina skämt och vi höll liksom inte samma nivå helt enkelt. Men i alla fall. Jag har haft kontakt med en kille ungefär en månad. Det här kommer låta sjukt för det känns som att jag är kär. På riktigt. Ni känner väl igen känslan när man blir riktigt kär, när benen blir så svaga och det känns som att man kommer tappa balansen närsom. När man känner fjärilarna i magen, och endast tanken på personen får en att le. Man är så jävla glad att man vill gråta. När magen vänder sig ut och in av skratt , för ni har samma humor? Jag tänker på honom hela tiden. Jag tänker på honom till och med i drömmen, plus jag drömmer om honom. Men det sjuka är, vi har ju aldrig träffats och jag vet inte hur människan ens ser ut. Det är samma sak i drömmen, jag känner glädjen, fjärilarna och den varma känslan i kroppen samtidigt som jag inte känner igen honom men jag vet ändå att det är han. Typ... Han är starkt troende (vi e muslimer) till skillnad från mig men jag känner mig mer taggad på att be och följa religionen Tack vare han. Han visar jävligt mycket respekt så jag blir nästan besviken.. han är jävligt svår att fånga. Vi skojar mycket, och jag kan skämta och säga gulliga saker, och han bara ignorerar och snackar om något helt annat. Han har sagt att det "bubblar" hahahah, men att han byter ämne pga respekt. Jag accepterar det, verkligen. Han vet vad han vill och han håller sitt "löfte". Men jag är så van med att skriva puss och sånt även om det är vänskapligt så jag glömmer liksom bort det ibland men han fortsätter att igga. Hela den här situationen gör mig lite ledsen bara. För den här människan gör mig galen. Allting klickar, exakt allting. Vi har samma humor, vi tycker om samma saker, vi har liknande åsikter och ibland känns det som att jag ser mig själv i honom angående personnlighet och så vidare. Men tänk sen då, när jag känner starkare och jag VET att jag inte kommer få hans nummer, jag vet att han inte kommer vilja träffas, och jag kommer inte få veta vad han heter. Möjligtvis om han tar dessa stegen själv. Den där respekten som han visar mig är jävligt stor och jag känner hur seriös han är. Men jag vill ju ha allt, jag vill veta vad han heter, jag vill ha hans nummer så jag kan få höra hans röst och jag vill träffa personen som jag håller på att bli galen i. För det är ju inte "han", om jag liksom ska tjata och övertala och det är det sista jag vill. Vad tycker ni? Som sagt det är galet. 

Spana också in:

Jag har något att berätta för dig.
Skype.

Jag träffade min nuvarande partner på omegle (haha) och vi snackade på mess i ca 2 månader, jag hade samma känsla som dig och till slut sa jag rakt ut att jag vill se honom och höra hans röst.
Vi ringde upp på skype (shit var nervig jag var) och det blev fler och längre samtal och roligare och roligare.
Men samtidigt kände jag som dig med att det räckte inte. Jag var så ledsen för han FATTADE ju inte! Blev helt galen.
Så jag sa som det var då med. Han sa att han kände samma men inte ville gå in i ett förhållande för vi inte hade träffats. Tre månade senare, under nyår kom han och hälsade på. 
Och nu, 5 månader senare..... han flyttar hit om en vecka!

Det viktigaste är att följa magkänslan. Och du ska absolut inte träffa någon du aldrig sett och aldrig ensam. Släpp inte taget för lätt om du är säker på dina känslor! :)

Ska även nämna det att jag också precis hade kommit ut ur ett jobbigt 2 års förhållande haha det var som att läsa om mig själv!

abborren97: Jag har något att berätta för dig.
Skype.

Jag träffade min nuvarande partner på omegle (haha) och vi snackade på mess i ca 2 månader, jag hade samma känsla som dig och till slut sa jag rakt ut att jag vill se honom och höra hans röst.
Vi ringde upp på skype (shit var nervig jag var) och det blev fler och längre samtal och roligare och roligare.
Men samtidigt kände jag som dig med att det räckte inte. Jag var så ledsen för han FATTADE ju inte! Blev helt galen.
Så jag sa som det var då med. Han sa att han kände samma men inte ville gå in i ett förhållande för vi inte hade träffats. Tre månade senare, under nyår kom han och hälsade på. 
Och nu, 5 månader senare..... han flyttar hit om en vecka!

Det viktigaste är att följa magkänslan. Och du ska absolut inte träffa någon du aldrig sett och aldrig ensam. Släpp inte taget för lätt om du är säker på dina känslor! :)

Ska även nämna det att jag också precis hade kommit ut ur ett jobbigt 2 års förhållande haha det var som att läsa om mig själv!
Ja du hade väl tur som ändå hade hans nummer? Just nu så är jag 99% säker på att jag inte kommer få hans nummer. Det är ombytta roller här, jag var som han förut, förutom att jag klickade bort folk som försökte "ragga" och mitt nummer och allt var alltså hemligt, kunde ge ut mitt nummer till folk när jag kände att det här är en bra person men jag sa aldrig vad jag hette eller vart jag bor osv tills jag kände att det är läge att berätta nu. Så jag känner igen mig själv i hans beteende. Jag skrev exempelvis "puss" förut och han ville springa direkt, alltså han sa typ att det känns inte bra att hålla på med folks döttrar osv och att han gör det för respekt, och jag "förlorade" honom där nästan. Så han är seriös, och när han blir min en vacker dag behöver jag inte oroa mig alls haha;) men han är svår som sagt. Fick hans Skype , jag hatar Skype men hade inget val för allt annat var ju BIG NOOO så det löste sig. Jag sa att jag kan ju ringa honom ändå hahah fast nej så dum är jag inte. :) han verkar vara en bra person, jag behöver glädje i mitt liv och han är precis det jag behöver. Så jag hoppas det utvecklar sig till en hel framtid med varandra. Jag är fortfarande chocktillstånd, är svårt att förstå att vi chattar pga omständigheterna. 

Precis man ska följa sin magkänsla och inte endast "följa sitt hjärta" det kan kännas rätt i hjärtat men ens magkänsla kan säga en annan sak. Så man vet ju inte.

Haha kul att du kände igen dig. :)