Dead by april

Budolicious:

Dead by april

mopsen:

finns en liten skillnad mellan hemska föräldrar och ett barn. ha åldersfaktor med i perspektivet också. ju äldre du är desto större risk är det att dina erfarenheter bedöms med ett bildat huvud.

fast vi tenderar ju att glorifiera våra föräldrar när de försvinner också, vare sig vi vill det eller inte. men ja, ett litet barn är såklart lättare att tycka om och alla ev olater och hyss kan skyllas på ålder där. men det finns de som genuint hatar sina småsyskon för att de t ex blivit undanskuffade av dem hos föräldrarna
dock kan kanske barnets död/försvinnande bidra till en massa skuldkänslor och bidra till en reaktionsbildning

mopsen:

inget du säger håller.

jo det är ju det det gör

isola:

ast vi tenderar ju att glorifiera våra föräldrar när de försvinner också, vare sig vi vill det eller inte. men ja, ett litet barn är såklart lättare att tycka om och alla ev olater och hyss kan skyllas på ålder där. men det finns de som genuint hatar sina småsyskon

nu har vi inte målat upp något specifikt scenario. men om man förlorar sina hemska föräldrar så skapas en känsla av befrielse oavsett. om man sedan i efterhand konstruerar en kärlekssaga kring dem kan man ej bortse de goda konsekvenserna.
och vid goda föräldrars bortgång uppstår geniun saknad och kravet att bli självständigare.
... positivt.

isola:

jo det är ju det det gör

nej, isola.

Knarkos moderatorskap.

/thread

mopsen:

nu har vi inte målat upp något specifikt scenario. men om man förlorar sina hemska föräldrar så skapas en känsla av befrielse oavsett. o

i originalexemplet stod det ingenting om att det var hemska, och även om vi nu säger att de var det så behöver inte en känsla av befrielse infinna sig hos alla. du kan t ex bli överväldigad av skam och skuldkänslor för att du inte gjorde mer/någonting för att rädda dem, inte var en bättre son/dotter medan de levde och du nu måste leva som de gjorde för att gottgöra allt. psyket är inte alltid logiskt.

mopsen:

och vid goda föräldrars bortgång uppstår geniun saknad och kravet att bli självständigare.

saknaden finns där oavsett föräldrars beteende. det är svårt att helt stänga av kärleken till några så viktiga personer. kravet om att bli självständig kommer oavsett hur dina föräldrar var, men du kanske inte är redo för det och klamrar dig fast vid ett moders/faderssubstitut och blir ännu osjälvständigare än du var innan

isola:

det är svårt att helt stänga av kärleken till några så viktiga personer

nej.

amsi:

nej.

Det är inte svårt att tro att man har gjort det men de är fortfarande viktiga för en. Tyvärr.

isola:

Det är inte svårt att tro att man har gjort det men de är fortfarande viktiga för en. Tyvärr.

mina föräldrar är inte viktiga annat än i försörjningssyfte.

amsi:

mina föräldrar är inte viktiga annat än i försörjningssyfte.

du kommer nog att se annorlunda på det sedan. det är inte så lätt att bara skaka av sig sådana.

isola:

du kommer nog att se annorlunda på det sedan. det är inte så lätt att bara skaka av sig sådana.

ja, sen kommer jag se att de inte har något syfte öht

Nej, allt är dialektik, och dialektik enbart.
Eftersom gott och ont inte är begrepp a priori, utan mentala föreställningar speglade efter konventioner så är utmaningen omöjlig, förutom ett möjligt svar - Broarna i Madison County.

isola:

men du måste förstå att sitta och vara emo inte går att jämföra med en våldtäkt, vad man än gjort, under den tiden.

ojojoj här generaliserar vi minsann, samt förminskar. det var något som var skadligt både psykiskt och fysiskt, vem är du att negera och förminska min upplevelse?

tycker nästan att du beter dig lite som en aspie här, isola.

isola:

detta går inte heller att applicera på saker som våldtäkter

inte? föklara varför.

isola:

då kan vi väl bara hoppas att du får uppleva det då?

ja tack gärna.

isola:

men du måste förstå att sitta och vara emo inte går att jämföra med en våldtäkt, vad man än gjort, under den tiden.

Isola, jag skulle verkligen vilja be sig att tänka på hur du uttrycker dig. "Att sitta och vara emo", dvs i det här fallet vara självdestruktiv, är i många fall ett resultat av stor psykisk smärta. Att förminska den smärtan är väldigt ignorant, oempatiskt och hänsynslöst.

isola:

du kan t ex bli överväldigad av skam och skuldkänslor för att du inte gjorde mer/någonting för att rädda dem, inte var en bättre son/dotter medan de levde och du nu måste leva som de gjorde för att gottgöra allt. psyket är inte alltid logiskt.

nu ska vi ej leda in tråden för att handla om känslor för bortgångna föräldrar, men min tes om att allting iont för något gott med sig står stark. det som det var efterfrågat.
om du senare vill påvisa att barn som systematiskt har blivit förtyckta, trakasserade och missbehandlade bör, i brist på bättre ord, känna skuldkänslor om föräldrarnas allför försenade bortgång, då får du skapa en ny tråd.

isola:

saknaden finns där oavsett föräldrars beteende. det är svårt att helt stänga av kärleken till några så viktiga personer.

om den aldrig funnit så behövs den ej stängas av.

isola:

kravet om att bli självständig kommer oavsett hur dina föräldrar var, men du kanske inte är redo för det och klamrar dig fast vid ett moders/faderssubstitut och blir ännu osjälvständigare än du var innan

detta beror givetvis på åldern och instinktiv/skapad filosofi. en god konskevens från ett världspespektiv är att världen blir mindre befolkad. bättre för kvarlevande.