Forumet - Vad betyder depression för er?

Vad betyder depression för er?

1876 1 37
Som rubriken lyder. Vad betyder depression för er, och vad tror ni det är?

Så som många andra psykiska störningar och sjukdomar finns det några riktlinjer och kriterier man skall, som läkare, psykologer och teraeputer, följa när man diagnostiserar en person. Just depression har studerats i århundraden och idag har man nu kommit fram till en beskrivning utav den/det (utifrån vilken typ/svårighetsgrad av depression man har eller vare sig man vill se det som en faktisk sjukdom eller ett symtom).

Varje människa har, någon gång under sitt liv, upplevt depression, ledsamhet, hopplöshet - Men har vi den rätta bilden utav problemet? Vi kastar ordet depression väldigt löst i vårt samhälle, och vissa förvirrar det med en vardaglig och naturlig känsla som vi människor går igenom. Andra förvirrar ångestrelaterade syndrom och sjukdomar med det, också extrema humörsvängningar - Men är det helt rätt?

Vi diagnostiserar oss också väldigt lätt med depression utav olika anledningar. Kanske för att hitta ett svar på våra problem, eller bara utav informationsbrist.

Jag, som under många år lidit av klinisk depression, har under en lång tid lärt mig dessa dysfunktioner och det känns nu väldigt uppenbart för mig vad det är. En vanlig missförståelse när det kommer till alla grader av depression är att ledsamhet är det främsta symtomet, men läser man lite om detta så får man fort reda på att fallet inte nödvändigtvis är så.

Du kanske känner till melankoli eller nedstämdhet? Självklart att du gör. Vissa dagar är du väldigt "nere", uttråkad och inte alls hoppfull. Dessa symtom är där i mot en naturlig känsla mänskligheten måste hantera - just därför är det så lätt att förvirra detta med depression. "Jag är så deppig idag" är något man hör rätt ofta i sin omgivning, men "deppighet" är ingenting man kan känna över en dag, eller några få dagar. Depression är nämligen en benämning på en rad olika symtom (både psykiska och ibland fysiska) som pågår under en viss tid.

Men vad spelar detta nu för roll? För att få rätt hjälp måste man nämligen ha rätt information för att handskas med detta. Att vara "deppig" en dag på grund av att man mött ett naturligt, vardagligt problem bör inte lösas med terapi, utan är något som man med hjälp av omgivningen kan lösa. Vänner, familj eller liknande.

Också vice versa. Familj och vänner kommer sällan lösa depression, och framför allt inte klinisk depression eller depression som beror på missbruk. Men vad är då depression?

Symtom på detta kan vara:

Nedstämdhet eller/och hopplöshet
Koncentrationsbesvär eller försämrat minne
Energibrist
Passivitet
Sömnlöshet (t.ex. vill sova mycket eller vaknar tidigt)
Oro
Lågt självförtroende
Tankerubbningar
Rastlöshet
Framtidsmisstro
Skuldkänslor eller känslan av värdelöshet
Eventuell brist på sex- eller matlust
Självskada eller självmordstankar
Svåra fall: Hallucinationer (som inte beror på substansmissbruk)

Också fysiska symtom som:
Värk i muskler, leder eller huvud
Matsmältningsproblem
Hjärtklappning och andnöd vid oro

Tankarna som uppkommer när man är deprimerad är oftast överdrivna eller till och med undermedvetet påhittade eller felaktiga, men ibland är några av tankarna väldigt förståelsebara - te.x död i familjen som man inte kunnat hantera, sexuella övergrepp under barndomen eller andra tragedier.

Vilket som behövs det hjälp från någon specialiserad och bör inte ignoreras. Depression är nämligen ett handikapp, och beror detta delvis av fysiska problem, som missbruk, tumörer, demens eller sjukdomar av sköldkörteln (hypotyreos), så bör man också ha läkarhjälp för att bli hjälpt.

Detta är viktigt. Depression är idag ett enormt problem i vårt samhälle, så för att sprida medvetenhet om detta kan många bli hjälpt.

Så. Varför tror du att du är deprimerad? Passar dessa symtom in på dig och din vardag? Berätta din historia och bidra till en förändring!

(Och ursäkta ifall ordet 'depression' förekommer lite för ofta i denna tråd, haha!)
ickus:

Just depression har studerats i århundraden och idag har man nu kommit fram till en beskrivning utav den/det (utifrån vilken typ/svårighetsgrad av depression man har eller vare sig man vill se det som en faktisk sjukdom eller ett symtom).


man har i princip alltid haft beskrivningar av depression - även om det har hetat någonting annat - det är ingenting nytt.

min syn på depression:
psykiska diagnoser är kulturellt betingade. depression är således ingen sjukdom eller någonting som är fel i sig. det är bara ett annat fönster att se världen igenom. det är fett att vara deprimerad då och då - världen blir större och mer intressant.

Spana också in:

Jag tycker inte riktigt om att depression klassas som en sjukdom - det är naturligt att vara ledsen och olycklig och lida. Det betyder inte att jag tycker att man inte ska få hjälp, men att kalla det för sjukdom får det att låta som om det vore onaturligt att lida.

Att vara olycklig är lika naturligt som att vara lycklig
mynona:

Jag tycker inte riktigt om att depression klassas som en sjukdom - det är naturligt att vara ledsen och olycklig och lida. Det betyder inte att jag tycker att man inte ska få hjälp, men att kalla det för sjukdom får det att låta som om det vore onaturligt att lida.


Tycker nog att det kan klassas som en sjukdom om man klassar alkoholism eller fetma som sjukdomar. En depression påverkar ju kroppen och vad jag förstått brukar man ha brist på vissa hormoner(eller andra ämnen, är osäker) när man är deprimerad.
Blivande_japan:

Tycker nog att det kan klassas som en sjukdom om man klassar alkoholism eller fetma som sjukdomar.


Ja, jag vacklar lite även när det gäller alkoholism. Alkoholism kan jag inte se som mer eller mindre än ett beroende. Det stämmer förstås att man tappar kontrollen över drickandet som alkoholism, men det är trots allt ett kännetecken för just beroende. Jag har intrycket att alkoholism fick en bättre social status efter att det klassades som just en sjukdom. Fetma däremot kan man ju i vissa fall ha en rent fysisk benägenhet för

Blivande_japan:

En depression påverkar ju kroppen och vad jag förstått brukar man ha brist på vissa hormoner(eller andra ämnen, är osäker) när man är deprimerad.


Ja, det finns fysiska symptom efter långvarig depression, men jag är osäker på om man bör se dem som avgörande. Såvida man inte har en rent klinisk/kemisk depression brukar man trots allt ha känslomässiga bevekelsegrunder till varför man blir deprimerad. Därmed kan ev fysiska symptom ses som följdverkningar snarare än orsaker.
Blivande_japan:

En depression påverkar ju kroppen och vad jag förstått brukar man ha brist på vissa hormoner(eller andra ämnen, är osäker) när man är deprimerad.


att den kemiska sammansättningen i kroppen är annorlunda motiverar inte riktigt sjukdomsklassificeringen. t.ex. så är hormonbalansen annorlunda om man är kåt (sen kanske man kan säga att det är annorlunda med depressionen för att "obalansen" kan vara mycket mer långvarig).

i konceptet sjukdom gömmer sig andra koncept såsom "fel", "behöver rättas till" osv. och personligen så tycker jag inte att depression i sig är någonting som man behöver behandla, det är bara ett annat sätt att leva och uppleva.

men man kan definitivt säga att depression är ett tillstånd som skiljer som från de flestas normala sinnesstämning, dock gör det inte det till en sjukdom.
mynona:

Fetma däremot kan man ju i vissa fall ha en rent fysisk benägenhet för


nja.. man kan ha mer eller mindre lätt för att gå upp i vikt, men inga människor föds med fetma, det är snarare att de inte klarar ha ett sunt förhållande till mat. min fader brukar alltid i sådana här diskussioner referera till en läkare som sa "i Auschwitz fanns inga överviktiga" och det är ju sant.

mynona:

Ja, det finns fysiska symptom efter långvarig depression, men jag är osäker på om man bör se dem som avgörande. Såvida man inte har en rent klinisk/kemisk depression brukar man trots allt ha känslomässiga bevekelsegrunder till varför man blir deprimerad. Därmed kan ev fysiska symptom ses som följdverkningar snarare än orsaker.


Det är i och för sig sant.

Birgrrr:

att den kemiska sammansättningen i kroppen är annorlunda motiverar inte riktigt sjukdomsklassificeringen. t.ex. så är hormonbalansen annorlunda om man är kåt (sen kanske man kan säga att det är annorlunda med depressionen för att "obalansen" kan vara mycket mer långvarig).


Ja, tycker inte riktigt det är helt jämförbart då man inte brukar vara konstant kåt månader i sträck.

Birgrrr:

och personligen så tycker jag inte att depression i sig är någonting som man behöver behandla, det är bara ett annat sätt att leva och uppleva.


har du någon gång varit deprimerad..? Jag kan inte alls relatera till det förhållningssättet och tycker att depression knappast är någonting man bara ska leva med.
Blivande_japan:

har du någon gång varit deprimerad..? Jag kan inte alls relatera till det förhållningssättet och tycker att depression knappast är någonting man bara ska leva med.


ja. jag är diagnostiserad med bipolär II där depression är ett diagnoskriterium..

tycker inte heller "att man bara ska leva med det", det är extremt svårt för många. terapi och medicinering gynnar de flesta som är deprimerade. men frågan är då: hur kulturellt betingat är detta?

inom mycket indisk filosofi/medicin (yoga osv) ser man depression som bara ett annat sätt att se världen, en annan uppsättning av känslor. genom en viss inställning till depression kan man lära sig att hantera, och t.om. uppskatta det sinnesläget.
Birgrrr:

inom mycket indisk filosofi/medicin (yoga osv) ser man depression som bara ett annat sätt att se världen, en annan uppsättning av känslor. genom en viss inställning till depression kan man lära sig att hantera, och t.om. uppskatta det sinnesläget.


tycker det känns lite tragiskt att se det som ett "annat sätt att se på världen", men vad vet jag, det kanske hjälper en att tänka så om man varit deprimerad en längre period.
Blivande_japan:

tycker det känns lite tragiskt att se det som ett "annat sätt att se på världen", men vad vet jag, det kanske hjälper en att tänka så om man varit deprimerad en längre period.


amor fati.

jag tycker om depressioner. det gör världen mer varierad, vidgar ens vyer och ökar utbudet av möjliga upplevelser.
Blivande_japan:

nja.. man kan ha mer eller mindre lätt för att gå upp i vikt, men inga människor föds med fetma, det är snarare att de inte klarar ha ett sunt förhållande till mat. min fader brukar alltid i sådana här diskussioner referera till en läkare som sa "i Auschwitz fanns inga överviktiga" och det är ju sant.


Jag tänkte mest på attt man i vissa fall kan ha så starka genetiska förutsättningar att det blir väldigt svårt att banta, men jag är inte så kunnig om det. Hur som helst - om fetma inte helelr bör räknas som en sjukdom så är det ju ingen anledning till att depression bör ses som en. Det betyder fröstås inte att man inte ska få hjälp, lika lite som att man inte ska har rätt till hjälp om man är tex drogberoende, trots att det inte räknas som en sjukdom.

Utspädaren:

att ha cancer är lika naturligt som att vara muskelbgyugare


Vad är din poäng?
mynona:

Vad är din poäng?


att distinktionen mellan vad som är naturligt och onaturligt precis som mellan sjukdom och friskhet är diffus och i grunden meningslös (gissar jag att han menar). vad man personligen associerar med ordet sjukdom, precis som med naturligt, är att missa vad det är man diskuterar, till och med att missförstå vad som går att diskutera i klara termer. jag har själv problem med ordet "sjukdom", inte så mycket för att jag tycker att det ger fel smak i munnen som för att jag helt enkelt inte förstår vad det innebär. som tur är är depression klart behavioristiskt formulerat ovan, och det skulle väl vara till fördel att översätta sjukdom till ett ord som definieras av termer av beteende. mitt förslag är handikapp. att nedstämdhet då det hämmar ens förmåga till handling under en längre tid är ett handikapp och ett problem tror jag de flesta är villiga att erkänna.

att vad som sedan bestämmer när ett beteendemönster blir till ett handikapp är kulturellt betingat förnekar jag knappast, men eftersom psykiatrisk vård är en interindividuell disciplin ur ett mikroperspektiv (sysslar med att hjälpa personer konkret i deras vardag) tycker jag att det skulle vara felaktigt av en psykiatriker att ifrågasätta kulturen personen i fråga lever i snarare än att tillhandahålla enklast möjliga sätt att tackla symtom, då det skulle vara att stjälpa snarare än hjälpa den enskilda.

Birgrrr:

i konceptet sjukdom gömmer sig andra koncept såsom "fel", "behöver rättas till" osv. och personligen så tycker jag inte att depression i sig är någonting som man behöver behandla, det är bara ett annat sätt att leva och uppleva.


jävla introperspektiva nonsens.
Det är en salig blandning av feltänk (ältande, självuppfyllande profetior), genetik, miljö och fysisk obalans (dålig kosthållning, för lite motion, osynkade signalämnen etc.). Genom att medvetandegöra dessa tillstånd har jag i princip besegrat min "egentliga depression".