Forumet - Vad gör du när..

Vad gör du när..

539 0 26
Du är 14 år och gör det mesta hemma för att din mamma är sjuk och hon berättade för dig igår att ni har en massa problem med pengar igen?
(så som det varit så många gånger förut)
När det inte finns någon släkting, någon vän, eller någon som bryr sig som kan hjälpa er?
När hon sitter i det mörka vardagsrummet i soffan i underkläder och gråter på kvällarna samtidigt som hon röker för att hon inte vet hur hon ska kunna betala räkningarna nu och du bara står där och tittar på henne, men vågar inte gå fram för att du är rädd och vet att det ändå inte kommer att hjälpa att sitta där och säga att allt kommer bli bra för att du vet att det är en lögn.
När det känns som om det ända som finns kvar att göra som du kan hjälpa till med är att är att vinna några miljoner på lotto, hitta en stor väska full med cash ute, Dold text: sälja dig på gatan eller börja bajsa fram pengar?
När du är trött på att alltid fixa med disken, maten, tvätten, städandet och att alltid förklara för dina kompisar varför det är du som handlar?
"Äch, det är inte så jobbigt.. Det är ju ändå typ bara jag som käkar *bigfakesmile* [bigsmile]"
(även om du är glad att du kan allt det där ifall du skulle få chansen att börja om)
Mamma är sjuk men du tycker att det är dig det drabbar mest. Och du har gjort alla de där sysslorna så länge nu att du är 110%säker på att du skulle kunna klara dig själv om du hade pengar, ett jobb och var tvungen. Och att det känns ganska skönt för du har bestämt att du ska klara dig bättre än vad hon gör. Men du vet att det är så fel så fel så fel att tänka så, för stackars mamma behöver dig och hon älskar dig Dold text: även om hon knappt vet vem du är och är arg och klagar på dig så fort hon får chansen så du stannar bara inne på dit rum helatiden och skriver att det är såååååå synd om dig för att minska risken att stöta på henne där ute i vardagsrummet och inte veta vad du ska säga till denna okända, tjocka och äckliga människa som du älskar och hatar så mycket att det gör så fruktansvärt ont, gör allt för dig även om allt du vill är att bli 5 igen eller byta hjärna med någon annan normal 14 åring som inte kan tänka så mycket?
När du tror att det inte finns någon där ute som förstår dig och vill prata med dig på riktigt, någon som verkligen förstår att du har fått offra hela din barndom och kan ta dig tillbaka så att du kan få leva lite utan att vara rädd? Fast du vet att det finns flera patetiska ungar precis som du där ute, att du egentligen inte är något speciellt "Ahh, du är precis som alla andra korkade ungar här på denna jord. Dagens ungdomar alltså, bara klagar och sitter vid sina datorer.".

Kan någon bara komma och säga "Det kommer bli bra, jag lovar! Du kommer lyckas, du kommer bli något mer än bara Ingenting, du kommer aldrig behöva känna dig dålig när du gör så mycket bra!" och verkligen kunna hålla det löftet?!

Nej ursäkta. Förlåt, nu ska jag rätta mig själv här och sluta gnälla! [blush]

Jag kan ju såklart stänga av dator jävel (spara på eeeeeeeeeeeel[bigsmile]), sluta gnälla och överdriva över vad alla andra ser som ett bra liv, gå och lägga mig nu, sova några timmar, upp och träna Dold text: men inte äta för du måste spara på maten som ni inte har och åka och sälja allt i värde och sen ge mamma det jag får så hon blir glaaaaaaa' som en kexchokla'.
Sedan gömma mitt kort så jag glömmer bort att använda det, säga till älskling att jag inte kan hänga med på bio, inte kommer skaffa navelpiercingen jag sparat till i 2 år och inte kan börja på dans.
Och samma dag träffa några av de få människorna som en liten stund faktiskt får mig att glömma det som finns hemma, utan att de vet om det.

För kom igen, hemsk är det väl ändå inte?! [surprised]
Kan någon vara snäll och förklara för mig varför det här verkar vara så extremtextrasuperjobbigt svårt för just min sjuka, ensamstående mamma att ta hand om mig? Jag förstår inte hur alla andra ensamstående morsor med 1 unge på 14 år Dold text: som gör allt annat än att hjälpa dig betala räkningarna klarar sig utan att ge sin unge "ärr för livet".
Heh.
riode:

Heh


Om du bara är 14 och skriver såhär så måste jag först och främst säga att du skriver väldigt bra och att det fångar en.

Men för att återgå till det du skrev:
Ta kontakt med socialtjänsten om du kan, t.ex via skolkurator eller skolsköterska eller lärare, om du inte vågar/kan ta kontakt med socialtjänsten själv direkt.
Din mamma behöver hjälp med vad hon nu än har problem med, hon ska inte behöva må som hon gör och bete sig som hon gör p.g.a det.
Samtidigt ska inte du behöva må dåligt över det och behöva hjälpa till med räkningar och liknande bara för att din mamma inte klarar av det.

Kontakta någon som kan hjälpa er snarast, för din egen skull och för din mamma skull, så att ni kan ta er ur den onda cirkeln ni har fastnat i.

Spana också in:

Knarko:

Kontakta någon som kan hjälpa er snarast, för din egen skull och för din mamma skull, så att ni kan ta er ur den onda cirkeln ni har fastnat i.


Har varit inne hos soc föööööööööör många gånger. Dom gör inte ett dugg.
Dom säger bara att jag inte borde vara så elak mot mamma, "hon försöker ju så mycket hon kan, det finns barn som har det värre!" <33333
Men liksom, vad ska dom göra om man har problem med pengar? Bara ge en några 100 tusen sådär eller?

Och mor skulle nog inte bli så glad om jag berättade för okänt folk om våra "problem" när hon själv tycker att allt är så bra, så bra så. Hon har redan sagt så många gånger att jag skämt ut henne när jag har försökt förklara för folk hur det är.
"Sluta klaga din otacksamma Dold text: horunge! Jag gör så bra jag kan, om inte det räcker för dig får du flytta till din pappa, du ställer bara till med problem ändå. Och glöm inte; I put you into this world, I could easily take you out Dold text: jävla fitta. Gå och hoppa från en bro eller nått"
Och sedan kommer du hem till ett sönderslaget rum. Härligt.

Nejmen, förlåt, ska sluta vara så jäkla dramatisk [shake]
Tillbaks till det där med soc; Det hjälper inte.
Och jag vill inte göra nått som gör henne arg, gott folk. Jag måste klara det här själv för det är bara jag som finns kvar här som orkar försöka.
Säg hur en 14 åring ska tjäna ca. 3000 spänn på ungefär en månad? Barnvakt ska jag snart hålla på med, om jag kan på nått smart sett få alla föräldrar där ute att se att jag finns. Sälja mitt xbox, wii och playstation and shit like that ska jag göra idag. Och jag ska föreslå för mor att vi kan sälja min cykel, the big ass tv i vardagsrummet och ersätta den med min som är lite mindre och om hon verkar på "bra" humör kanske man kan nämna hennes golfklubbor också om man vågar(INNAN NI BÖRJAR UNDRA VARFÖR VI HAR SÅ MYCKET DYRA SAKER, vill jag bara säga att det är.. Saker som finns kvar från hennes män)..

Och juste, är det bara jag som började gråta när jag såg att dom hade höjt priset på sl biljetter? [blush]
Du borde inte behöva ta ansvar för din mamma eller för ekonomin i familjen även om jag förstår att det blir nästan oundvikligt med tanke på att ni bor under samma tak. Om er relation är så dålig som den verkar vara skulle jag också fundera på att bo någon annanstans ett tag.

Vad du än gör, intala inte dig själv att det är fel att säga som det är eller att du är dum mot din mamma genom att göra så. Även om hon skäms och tycker att det är jobbigt så ökar det ju bara chanserna för att ni kan få hjälp. Det är inte heller att överdriva att tala sanning, även om du tycker att det låter värre än vad det är.

För låt oss vara ärliga istället; du har inte ett s.k. normalt liv, du får ta mer ansvar än du borde och din mamma orkar inte ta hand om dig som hon borde. Hur hemskt det än låter och hur ont det än gör att säga det så är det fortfarande sant, att du skrev det här inlägget visar på att du vet det också innerst inne. Så snälla försök inte att intala dig något annat. Att soc pratar en massa skit är inte direkt en nyhet. Visst, kanske att det finns de som har det värre men det betyder inte att du inte ska få må bra för det. (I vissa länder svälter barn ihjäl, ska vi också göra det då [rolleyes])

Hatar att lägga fram det på det här sättet men jag tror ändå att det är bäst så att du kan ta fasta på problemen.

Ger dig en stor kram från mig, även om jag vet att det kanske inte hjälper så mkt när den är så långt bort. [love]
riode:

det finns barn som har det värre!"


Sådär kan de för tusan inte säga.
Bara för att det finns andra som har värre problem i deras ögon innebär det inte att du har det bra.
Prata med din skolkurator eller annan personal på skolan som hjälper dig med det, för sådär kan inte soc säga eller hålla på.

riode:

Men liksom, vad ska dom göra om man har problem med pengar? Bara ge en några 100 tusen sådär eller?


De hjälper till ekonomiskt. Ingen ska behöva gå utan pengar till mat, hyra och annat livsnödvändigt. Där SKA soc gå in och hjälpa till.
Wenzel:

Om er relation är så dålig som den verkar vara skulle jag också fundera på att bo någon annanstans ett tag.


Som vart då? Pappa bor i Chicago och har inte hört av sig på ett bra tag, och jag skulle ändå inte kunna bo hos honom, han har fullt upp med mina 2 yngre syskon och att leva sitt eget liv..

Knarko:

Prata med din skolkurator eller annan personal på skolan som hjälper dig med det, för sådär kan inte soc säga eller hålla på.


Alltså inte för att låta dum och så, men min skolkurator är helt pantad i huvudet. Helt ärligt. Och det finns ingen lärare på skolan som jag litar på tillräckligt, eller någon som skulle ta mig på allvar.
Eller jo kanske en.. Men då måste jag vänta en vecka med att få prata med henne. Vad fint, det första man säger till sin lärare efter att den haft ett långt och skönt sommarlov "Hej hur var lovet? Jag hoppas du haft det bra! Juste, glömde säga att mitt liv är ett helvete och allting suger[bigcheers]"

Knarko:

De hjälper till ekonomiskt. Ingen ska behöva gå utan pengar till mat, hyra och annat livsnödvändigt. Där SKA soc gå in och hjälpa till.


Men jag vill inte blanda in soc, vill bara skaffa fram pengar till räkningarna den här månaden och kanske nästa. Och näst nästa.
Never let soc do a little girls job.

Kan inte nån snäll människa bara ge mig en liten 1:a med låg hyra och ett jobb så att jag kan få börja om utan problemen hon skapat? Då skulle jag klara mig alldeles utmärkt [love]
riode:

Som vart då? Pappa bor i Chicago och har inte hört av sig på ett bra tag, och jag skulle ändå inte kunna bo hos honom, han har fullt upp med mina 2 yngre syskon och att leva sitt eget liv..


Du borde faktiskt vara en del av hans liv du med. Det är din pappa trots allt. Även om du inte kan flytta dit kanske du kan försöka att ta kontakt med honom? Ingen släkting eller något som du kan prata med?
Running out of ideas... :/

Tror tyvärr inte att du får bo ensam även om du vill det [sad]
Wenzel:

Du borde faktiskt vara en del av hans liv du med. Det är din pappa trots allt. Även om du inte kan flytta dit kanske du kan försöka att ta kontakt med honom? Ingen släkting eller något som du kan prata med?
Running out of ideas... :/

Tror tyvärr inte att du får bo ensam även om du vill det


Det är jag.. Bara inte så mycket som jag skulle vilja.
Nej, inga släktingar. Vill helst inte bo ensam än, vill ha min mamma, en bra mamma, en normal mamma, en frisk mamma [love]

Men hörrni, håll i er nu!
VI GICK OCH HANDLADE! Helt jävla otroligt, hon ringde och sa att jag skulle komma till hennes jobb så skulle vi gå och handla tillsammans.. Så gjorde vi det och bärde på varsin påse. Nu är kylen och frysen full med mat *nom nom* [party]
Och hon verkade vara på bra humör. Hon pratade med mig utan att kalla mig dum eller så [love]
Och nu frågade hon om jag ville följa med henne på kräftskiva på lördag (ingen säger nej till god, gratis mat) [love]
Men vågar ändå inte bli för glad ifall det här bara är tillfälligt..
riode:

Alltså inte för att låta dum och så, men min skolkurator är helt pantad i huvudet. Helt ärligt


Säg det till rektorn då så att kuratorn får sig lite utskällning

riode:

"Hej hur var lovet? Jag hoppas du haft det bra! Juste, glömde säga att mitt liv är ett helvete och allting suger[bigcheers]"


Gör det [y] Om det kan hjälpa dig är det grymt myckey värt det.

riode:

vill bara skaffa fram pengar till räkningarna den här månaden och kanske nästa. Och näst nästa.


Det är INTE ditt jobb att göra det, definitivt INTE.
Tänk inte sådär utan låt soc hjälpa er, vare sig du vill eller ej.

riode:

Never let soc do a little girls job.


En liten flickas jobb är att vara en liten flicka, inget annat.
Knarko:

Säg det till rektorn då så att kuratorn får sig lite utskällning


Åh, men ja kanske det.. Det är faktiskt fler som har klagat på henne.

Knarko:

Gör det Om det kan hjälpa dig är det grymt myckey värt det.


Men nej vad taskigt mot henne.. Få hela sitt lov förstört av mig [n]

Knarko:

Det är INTE ditt jobb att göra det, definitivt INTE.
Tänk inte sådär utan låt soc hjälpa er, vare sig du vill eller ej.


Nej kanske inte.. Men jag hoppas det här kan lösa sig utan soc, vill inte hålla på med dem igen, de är för jobbiga och liksom sätter sig i livet. Vill inte ha med mig något från allt det här sedan när jag börjar om [n]

Knarko:

En liten flickas jobb är att vara en liten flicka, inget annat.


Men det känns som om jag har "lekt" vuxen nu så länge att jag inte vet hur annars jag ska vara.. Det är som de få tillfällen mamma säger att hon kan städa/what ever och att jag inte behöver göra det, men att jag gör det ändå för att jag tänker "Hallå, nu har ju du varit på mig så jävla mycket och bråkat om att jag ska kunna det här, du kan ju inte bara komma och ändra på mina "vanor" helatiden..!"
Jag kan inte alltid rätta mig efter henne när hon ändrar på sig helatiden, så jag gör bara det jag ska och försöker vara till med så lite besvär som möjligt.

Jag kommer inte ihåg hur jag var innan allt ansvar. Jag tror inte att jag någonsin kommer kunna bli så som mina vänner. Och nu är det ju ändå lite för sent.. Bara 4 år kvar tills jag räknas som en "äkta" vuxen enligt lag.
riode:

Men nej vad taskigt mot henne.. Få hela sitt lov förstört av mig [n]


Fast det får hon inte då lovet är över [cute]

riode:

Nej kanske inte.. Men jag hoppas det här kan lösa sig utan soc, vill inte hålla på med dem igen, de är för jobbiga och liksom sätter sig i livet. Vill inte ha med mig något från allt det här sedan när jag börjar om [n]


Förstår hur du tänker men något måste göras för att ditt och din mammas liv ska bli bra nu. Utan hjälp är ni fast i hamsterhjulet som ni snurrar omkring i och kommer inte att ta er ur det.

riode:

Men det känns som om jag har "lekt" vuxen nu så länge att jag inte vet hur annars jag ska vara


Som jag när jag var runt din ålder och yngre/äldre.
Det är bra på vissa sätt, dåligt på andra.
Men ärligt talat, du ska inte behöva vara vuxen när du bara är 14 år gammal.
riode:

Men du vet att det är så fel så fel så fel att tänka så, för stackars mamma behöver dig och hon älskar dig


Sluta det är inte alls fel. Du är 14 år och din mamma är just DIN MAMMA. Hon verkar inte kunna bete sig som det, så jag tycker också så som Knarko att soc förmodligen vore bäst.

riode:

Kan någon bara komma och säga "Det kommer bli bra, jag lovar! Du kommer lyckas, du kommer bli något mer än bara Ingenting, du kommer aldrig behöva känna dig dålig när du gör så mycket bra!" och verkligen kunna hålla det löftet?!


Det kommer du. Jag kan inte lova det, men det kan bli bra. Men du behöver få hjälp med den här situationen för oavsett hur vuxet du verkar bete dig är du bara 14 år och SKA inte behöva hantera det här.
Knarko:

Förstår hur du tänker men något måste göras för att ditt och din mammas liv ska bli bra nu. Utan hjälp är ni fast i hamsterhjulet som ni snurrar omkring i och kommer inte att ta er ur det.


Vågar inte tänka så långsiktigt! Jag vet ju inte vad som kommer hända sen[sad]
Vill bara ta mig igenom saker en dag i taget i ca. 1460 dagar (4år) [sad]

Knarko:

Som jag när jag var runt din ålder och yngre/äldre.
Det är bra på vissa sätt, dåligt på andra.
Men ärligt talat, du ska inte behöva vara vuxen när du bara är 14 år gammal.


Om inte jag är den vuxna i huset, vem ska då vara det?
Om inte jag sätter egna gränser, tänker på mitt eget bästa, vem gör det då?
Saker skulle vara kaos om jag hade varit korkad.
Dold text: Skulle förmodligen supit ihjäl mig den där gången för 3år sen..
riode:

Om inte jag är den vuxna i huset, vem ska då vara det?


Den som borde vara det, din mamma i detta fallet (om hon får hjälp)


riode:

Om inte jag sätter egna gränser, tänker på mitt eget bästa, vem gör det då?


Du kan sätta gränserna och tänka på ditt bästa själv, men sen ska din mamma också göra detta (om hon får hjälp så hon klarar det).