Aviseringar
Rensa alla

vad gör man när ångesten förstör ens liv?


Ämnesstartare

Min skolgång har dom senaste 5 åren sett förjävlig ut, i sexan började jag ha massor frånvaro och sen har det fortsatt. Hade ett år "ledigt" efter sjuan så har precis börjar ettan nu.

Trivs på nya skolan och sådär men tar mig ändå inte iväg till skolan, vad är det som stoppar mig då? jo ångest och rädsla.

Lyckas jag ta mig till skolan så går jag ofta hem efter ett par lektioner då jag inte står ut med ångesten.

Hur tar man sig över det? Inte fan fungerar det att bara bita ihop och stå ut, för det har jag försökt med i 5 år nu.

Något som har erfarenhet av detta?


   
Citera
Ämnesstartare

minimojen:

Något som har erfarenhet av detta?

Jag, men oftast "tvingar" mig sjalv att vara kvar.

Det bästa är nog om man går och pratar med någon (själv ska jag få en tid hos en psyklog på BUP snart).

Det är finns ju folk som säger att det hjälpt lite att prata med någon, så det kanske kan vara värt ett försök.
Jag själv insåg nyss att jag inte kommer kunna "klara mig ur det" själv.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

creepy:

Jag, men oftast "tvingar" mig sjalv att vara kvar.

jag försöker med det hela tiden men det funkar inte, och jag klarar inte av att stanna kvar i skoan när jag har sån ångest att jag skriker och gråter.

creepy:

Det bästa är nog om man går och pratar med någon (själv ska jag få en tid hos en psyklog på BUP snart).

har gjort det, har haft mellanvården också (dom typ följer me till skolan o så) och det har inte heller hjälpt


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

minimojen:

Trivs på nya skolan och sådär men tar mig ändå inte iväg till skolan, vad är det som stoppar mig då? jo ångest och rädsla.

jag känner precis likadant. jag hatar verkligen att gå upp på morgonen och åka till skolan, får en klump i magen av bara tanken på det. men an får tänka på att gymnasietiden brukar gå rätt fort enligt många, och man behöver inte vara närvarande hela tiden för att få hyfsade betyg..
sen är man fri! 😀


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

minimojen:

har gjort det, har haft mellanvården också (dom typ följer me till skolan o så) och det har inte heller hjälpt

Gå till kuratorn på skolan (om det finns någon) och prata når du känner att du måste gå hem.
Det måste väll finnas någon som kan hjälpa dig.
Gör ett till försök att prata med någon på BUP. Man orkar inte gå runt och må dåligt hur länge som hellst.

minimojen:

jag försöker med det hela tiden men det funkar inte, och jag klarar inte av att stanna kvar i skoan när jag har sån ångest att jag skriker och gråter.

Oj då, sån ångest her inte jag. Jag bli mest tyst och kan oftast inte gråta.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Jhavi:

får en klump i magen av bara tanken på det. men an får tänka på att gymnasietiden brukar gå rätt fort enligt många, och man behöver inte vara närvarande hela tiden för att få hyfsade betyg..
sen är man fri! 😀

joo det är ju sant, jag trodde att det skulle bli mkt lättare nu på gymnasiet med det hare inte blivit.
Jag har inga problem med att ta mig upp på mornarna eller så, går upp och går mig iordning varje morgon och sen kommer jag bara inte iväg pga ångest

- - - - - - - - - - - - - - - - - Sammanslagning 1 - - - - - - - - - - - - - - - - -

creepy:

Gå till kuratorn på skolan (om det finns någon) och prata når du känner att du måste gå hem.
Det måste väll finnas någon som kan hjälpa dig.
Gör ett till försök att prata med någon på BUP. Man orkar inte gå runt och må dåligt hur länge som hellst.

joo jag kanske ska be om att gå gå till BUP igen, kanske hjälper om jag får prata med någon bra

creepy:

Oj då, sån ångest her inte jag. Jag bli mest tyst och kan oftast inte gråta.

jag isolerar mig själv totalt, blir okontaktbar ofta, gråter för att jag inte kan hålla tårarna borta, man vill ju inte visa det för sina klasskamrater.


   
SvaraCitera

Vad beror det på då? Har du försökt titta lite objektivt på det?


   
SvaraCitera

Har du fått någon medicin?


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Sterd:

Vad beror det på då? Har du försökt titta lite objektivt på det?

vikt, oro, osäkerhet... Jag har gått och fått hjälp mot ångesten men har inte blivit bättre för det

Hampie:

Har du fått någon medicin?

Jag har anti-depp som jag håller på att trappa ut, har inget ångestdämpande


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

minimojen:

Jag har inga problem med att ta mig upp på mornarna eller så, går upp och går mig iordning varje morgon och sen kommer jag bara inte iväg pga ångest

ja, jag gör också så ibland, och några gånger har jag åkt iväg till skolan och sen ändå inte kunnat gå in där pga ångest inför det..

minimojen:

jag isolerar mig själv totalt, blir okontaktbar ofta, gråter för att jag inte kan hålla tårarna borta, man vill ju inte visa det för sina klasskamrater.

kommer din ångest helt utan anledning, alltså du kan umgås bra med din klass men är ändå inte glad?


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

minimojen:

joo jag kanske ska be om att gå gå till BUP igen, kanske hjälper om jag får prata med någon bra

Om du inte får någon bra första gången kan du ju bara säga att du vill byta.
Första gången jag pratade fick jag en dryg gammal kärring som pratade... vääldigt seeegt. Dum i huvet var hon också "Tänk på något roligt när du vill skära upp armen".
Ny bytte jag, då fick jag i alla fall en som pratar i normal "samtals takt"[wink].

minimojen:

jag isolerar mig själv totalt, blir okontaktbar ofta, gråter för att jag inte kan hålla tårarna borta, man vill ju inte visa det för sina klasskamrater.

Jag isolerar mig också och har typ inga kompisar kvar pga av det. Det är nog bättre om du går hem än att du "bryter ihop" i ett klassrum.
Men försök att skaffa hjälp.

Det hjälpte inte för mig heller på BUP. Men jag gör ett nytt försök nu och ljuger inte lika mkt för dom som jag gjorde förr.
Kan typ inte kontrollera mig själv när jag mår som sämst. Så det är lika bra att man tar emot "hjälpen". Innan det hinner "för långt"...


   
SvaraCitera

minimojen:

Jag har anti-depp som jag håller på att trappa ut, har inget ångestdämpande

Hur länge har du ätit den? När började du med upptrappningen? Har du bett om ångestdämpande?

minimojen:

ag har gått och fått hjälp mot ångesten men har inte blivit bättre för det

Har du varit hos en psykolog/terapeut och givit upp, eller testat flera?


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Jhavi:

kommer din ångest helt utan anledning, alltså du kan umgås bra med din klass men är ändå inte glad?

ja, ibland. ibland så är det pga av olika saker och ibland får jag bara ångest helt utan anledning

creepy:

Jag isolerar mig också och har typ inga kompisar kvar pga av det. Det är nog bättre om du går hem än att du "bryter ihop" i ett klassrum.
Men försök att skaffa hjälp.

jao, får nog be om att få komma till BUP igen, har fortfarande läkare där så kan ju säga det till henne

Hampie:

Hur länge har du ätit den? När började du med upptrappningen? Har du bett om ångestdämpande?

jag har tagit den i ca 1 och ett halvt år, och jag trappar ner den inte upp den, dvs att jag alltså håller på att sluta med den.

Hampie:

Har du varit hos en psykolog/terapeut och givit upp, eller testat flera?

varit på BUP flertal gånger men mer eller mindre gett upp

- - - - - - - - - - - - - - - - - Sammanslagning 1 - - - - - - - - - - - - - - - - -

Hampie:

Har du bett om ångestdämpande?

Jag har bedömts som att vara i stort behov av ångestdämpande men får det ändå inte utskrivet pga missbruksrisk


   
SvaraCitera

minimojen:

Jag har bedömts som att vara i stort behov av ångestdämpande men får det ändå inte utskrivet pga missbruksrisk

Även antihistaminbaserade? De går ju inte att knarka.

minimojen:

och jag trappar ner den inte upp den, dvs att jag alltså håller på att sluta med den.

Varför trappar du ned om du inte mår bra?


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Skippa ångesten då, det är inte svårare än så. [tired]
Om ditt psyke är för svagt för det så får du väl skaffa ett nytt liv istället.


   
SvaraCitera