Forumet - Vad händer nu?

Vad händer nu?

149 0 18
Alltså jag vet inte riktigt hur jag ska börja, behöver bara skriva av mej lite o kanske få lite stöd av nån som har varit med om samma sak...

Jag är 20 år, har haft en jättebra och trygg uppväxt med två syrror och goa föräldrar. Idag fick jag reda på att mamma o pappa antagligen kommer att skilja sig. Är HELT chockad, har ingen aning om vad jag ska göra?!

Vet att det har gått lite upp o ner i deras relation, men eftersom jag flyttade hemifrån för 1,5 år sen så har jag väl inte riktigt haft full koll på hur dom har haft det där hemma. Överlag har allt varit jättebra, i alla fall sålänge jag bodde hemma. Visste väl att pappa haft lite svajigt humör o att han lätt blir arg för småsaker och att mamma tycker det är jobbigt, men jag trodde aldrig att det skulle gå såhär långt.

Flyttade precis till en ny lägenhet i en stad 20mil bort, o det var nu när de hjälpte mig flytta som det verkligen spårade ur. Pappa var lättirriterad som vanligt och mamma blev långsint o fick dåligt samvete för mej o min lillasyster som var med. Men när de åkte hem igår kväll kändes ändå allt som vanligt, alla var på rätt gott humör. Men idag fick jag reda på att mamma mått så himla dåligt under en lång tid och vart så ledsen och inte känt att hon orkar bo kvar med pappa. Hon ringde förut o sa det, och då hade hon inte ens pratat med pappa om det. Han fick liksom reda på att hon tänkte på skilsmässa när hon sa det till mig i telefon?! Så jävla elakt, han blev ju helt chockad... Så jag vet inte vad jag ska göra nu. Mår piss, min lillasyster (15) är själv hemma nu med två föräldrar som mår jättedåligt... Har ingen aning om vad som kommer hända nu?! semstrar, födelsedagar, jul.... vad händer??!

Den som känner igen sej kan väl skriva nån rad eller nåt, för just nu känns allt så himla hopplöst bara. Låter väl säkert jättedeppig, jag brukar va rätt optimistisk av mej, men det känns bara omöjligt att va det i nuläget.

Spana också in:

EVIL_GENIUS_IS_BACK:

De löser nog det där på egen hand. Bara för att de skiljer sig betyder inte det nödvändigtvis att ni inte kommer att kunna spendera tid tillsammans allihop.


Mmm det har du ju rätt i också. Dom är inte osams eller nåt, tror nog att vi skulle kunna umgås allihopa också. Så det kunde väl vart värre I guess.... positiva tankar, heja... :)
Stephen:

Var glad att du har båda dina föräldrar vid liv, förändringar kan du börja prata om när det sker...

Men klart att det kan va jobbigt men ändå


Jag vet, egentligen kunde det ha varit mycket värre. Som du säger, har ju i alla fall kvar båda två... men vill bara inte att dom ska må dåligt! Jag klarar mej fint känns det som, det värsta är bara att veta att dom har det jobbigt.
Here it goes again:

Jag vet, egentligen kunde det ha varit mycket värre. Som du säger, har ju i alla fall kvar båda två... men vill bara inte att dom ska må dåligt! Jag klarar mej fint känns det som, det värsta är bara att veta att dom har det jobbigt.


Nej självklart vill man inte det, men som du skrev så har dem bråkat o så. Dem kanske får det bättre så här och kanske kan vara vänner och ändå fira jul och födelsedagar tillsammans. Allt behöver inte gå helt åt skogen om man bara kämpar[smile]
Stephen:

ej självklart vill man inte det, men som du skrev så har dem bråkat o så. Dem kanske får det bättre så här och kanske kan vara vänner och ändå fira jul och födelsedagar tillsammans. Allt behöver inte gå helt åt skogen om man bara kämpar


Ja jag hoppas verkligen det.. pratade lite med mamma om det förut faktiskt, att de fortfarande kan umgås på jul o sånt där... så det är ju bra att dom inte hatar varandra i alla fall. Känns redan lite lättare, skönt att folk skriver såna här kommentarer också för det hjälper faktiskt litegrann. så tack :P
Here it goes again:

Ja jag hoppas verkligen det.. pratade lite med mamma om det förut faktiskt, att de fortfarande kan umgås på jul o sånt där.


Here it goes again:

å det är ju bra att dom inte hatar varandra i alla fall. Känns redan lite lättare, skönt att folk skriver såna här kommentarer också för det hjälper faktiskt litegrann. så tack :P


Precis, allting går ju inte förlorat även om det kan kännas så för stunden. Så länge man kan förbli vänner brukar saker lösa sig[smile] De kanske behöver tid ifrån varandra och sen hittar tillbaka, det är ju inte helt möjligt. Miracles do happend
Here it goes again:

Vet att det har gått lite upp o ner i deras relation


Here it goes again:

Överlag har allt varit jättebra, i alla fall sålänge jag bodde hemma. Visste väl att pappa haft lite svajigt humör o att han lätt blir arg för småsaker och att mamma tycker det är jobbigt, men jag trodde aldrig att det skulle gå såhär långt.


Exakt samma sak hände mig för ett par år sen[chocked]

Here it goes again:

min lillasyster (15) är själv hemma nu med två föräldrar som mår jättedåligt...


mina storasystar hade redan flyttat men lillbrorsan ssom var 13 bodde kvar med farsan[rolleyes]

Here it goes again:

Har ingen aning om vad som kommer hända nu?! semstrar, födelsedagar, jul.... vad händer??!


Det var väll väst först när morsan gjorde allt för att undvika farsan, och farsan var jäkligt deppig[n] Men det blir bättre med tiden[cute]

Om vi åker på semester så följer alldrig båda föräldrana med[rolleyes], födelsedagar så får du dubbelt med presenter[y], jul firar vi två gånger om året[y].