Forumet - Vad lockar er?

Vad lockar er?

186 0 30

Spana också in:

SPiDERMANNEN:

Tror inte man lockas av själva anorexian, det är ju smalheten man är ute efter, kontroll över sin kropp.


Proana-skiten då? Verkar ju som att det romantiseras en del.

Och själva smalheten. Varför inser dem inte att de är smala utav bara helvete? Det är ju som att mina underarmar är tjockare än vissas lår. Då är man smal.
etthundrafyrtio:

Proana-skiten då? Verkar ju som att det romantiseras en del.

Och själva smalheten. Varför inser dem inte att de är smala utav bara helvete? Det är ju som att mina underarmar är tjockare än vissas lår. Då är man smal.


Ja men proana är ju för de som vill bli smalare, och där hittar de andra som är som dem och kan stötta och hjälpa dem. Så det handlar ju om smalheten.

Inte vet jag. Varför ser inte jag att jag är normalviktig egentligen utan ser en stor valross?
sylar:

Vilka problem? Man får inte säga så, om man inte kommer med vad det är.


Det kanske börjar med att man blir mobbad för övervikt, mår jättedåligt och vill bara vara normal, någon som kan anses som snygg.

Så tänker man "om jag bara var smalare" och snabbaste sättet att gå ner i vikt är onekligen att inte äta och träna mycket. Så man gör det, mår skit och fortsätter ändå.

Sen när du är normalviktig ser du någon som är smalare än du och tänker "så vill jag också vara" och till slut har du förvrängt din uppfattning av dig själv. Till slut kan du inte se vad andra ser när de ser dig i din egen spegel...

Till slut betyder varje blick att någon tycker man är tjock, till slut är varje komplimang ironisk...
Intressant diskussion, det här är något jag funderat över förut. Anorexi är starkt förknippat med kontrol, även om det egentligen är precis tvärt om, så känner man en enorm kontrol över sigsjälv som anorektiker.
Det krävs mycket för att man ska klassas som framgångsrik i dagens samhälle, och jag tror att mång osäkra personer då väljer anorexi "för att han något att falla tillbaka på. Om livet går åt helvete så är jag i allafall anorektiker. och anorektiker är Speciela."

anorexi i sig anses av många(dom flesta egentligen, i hemlighet) vara en bedrift. någonting vackert och dramatisk, nästan som ett bevis på att man är en dödlig. och dödlig - levande. Jag tror att det kan vara en stor anledning, man vill känna sig levande.

Man får en bästavän - anorexin som alltid håller en sysselsatt, man får en mening med livet. Man får en identitet. man vet precis vem man är (hon med anorexi) och vad man vill(att bli smalast), och så behöver man inte fundera så mycket på livet, behöver inte känna efter.

Man får återgå till att vara ett litet barn, inte oroa sig över livet osv, utan bara fokusera på att gå ner i vikt. Inga krav, ingenting. Man blir behandad som om man är gjord av porslin, omhändertagen.

man blir bemött på mjukt sätt, man får något att fokusera på, och ja, man får uppmärksamhet. Anorexi är till viss del en uppmärksamhetssjukdom.

för mig började det för att jag ville bli osynlig, inte synas, jag ville inte att någnoting skulle kretsa kringmig. men destu djupare ner i sjusjuldommen man faller, destu mer bekräftelse behöver man.

Jag vet att jag är sjuk. jag vet att andra vet att jag är sjuk. Jag lever i ett koas. jag vill höra att jag är älskad. att jag lyckats. jag vill höra hur smsmal jag är, hur långt det har gått, för det får mig att känna mig stolt över att jag lyckats uppnå någonting i mitt liv.

anorexi får människor att känna sig speciel.