Aviseringar
Rensa alla

Vad ska jag nu göra, soc??


Ämnesstartare

Tja.

Jag är 15 år och nu står jag inte ut att vara kvar hemma längre.
Detta KAN bli långt men vi får se 😛

Mina föräldrar är riktigt, riktigt hemska. Det finns så mycket med dem som är negativt. Jag kan ju börja med att båda har misshandlat mig ända sedan jag var ett väldigt litet barn, men de slutade med det nån gång mellan 10-13:årsåldern, och har jag fått däng någon gång efter det så har det varit jävligt allvarligt&så. Min mamma misshandlar mig psykiskt, hon är riktigt hemsk och vidrig och hon vet precis vad hon ska säga för att trycka ner mig. Hon klankar alltid ner på mig angående mitt useende, (med risk för att låta lite dryg, jag ser fan jävligt bra ut så jag fattar inte varför). Hon klagar alltid på mig, om att jag inte kan någonting, är dum i huvudet, efterbliven, trög, att jag är dålig i skolan(vilket jag absolut inte är då merparten av mina betyg består av VG:n), att det enda jag duger till är att vara med mina vänner och så vidare.

Min pappa är precis likadan, dock inte lika hård i sina ord. Han är sjukt sträng, min mamma också. Jag får tex inte umgås med killar, jag ska vara hemma vid helt bisarra tider, jag får knappt träffa mina vänner längre, jag får sova hos mina kompisar typ en gång om året eller något och de brukar ge mig straff helt utan anledning. Tex, de tar min mobil. Och när jag ber om en förklaring till varför de tar den så säger de "Därför".

De pratar aldrig med mig, de har aldrig frågat om min dag, hur jag mår, vad jag ska göra, vad jag har för planer för veckan, dagen och så vidare. De har aldrig sagt att de älskar mig, de har aldrig kramat mig och jag säger aldrig emot dem. De har verkligen brutit ner mig och mosat mig totalt, för att jag vet att jag är en jävlig stark tjej som kan stå för allt jag tycker och tänker blir helt tyst när de talar med mig. Och det känns inte bra att ha en dålig klum i magen varje gång jag ser vår ytterdörr.

Kan ju tillägga att jag i princip lever dubbelliv. Jag har en glad&lycklig fasad, och jag är med, ja det låter töntigt men det är väl så det heter, "det coola gänget" i vår stad.

Och för några år sedan började jag må jävligt, jävligt dåligt och när jag var 13 så skadade jag mig själv för första gången. Jag höll mig borta från det i ett tag men i höstas brast det för mig helt&hållet. Jag började få ångest och jobbiga känslor hela tiden och jag tacklades med de på helt fel sätt, fick gå till kuratorn men jag har aldrig vågat berätta hur jag har det.

För några veckor sedan blev jag misshandlad rejält, och jag kunde inte sova på två nätter pga bulorna jag fick i huvudet. Min pappa smällde mitt huvud i väggen gång på gång på gång, och där någonstans brast det för mig och nu ska jag komma härifrån.

Frågan är nu, vad ska jag göra? Hur ska jag kunna komma ifrån denna psykofamilj? Vem ska jag prata med, vem ska jag vända mig till? Vad kommer hända med mig om jag tex. pratar med min mentor om detta??

Tack på förhand och förlåt för att det blev så långt ;/


   
Citera

Du förtjänar mycket, mycket bättre.

Du låter dock väldigt stark, så det ska gå att ta sig ur det. Jag vet att det är svårt. Pratar du med din mentor kommer hon föra detta vidare, möjligtvis till soc eller liknande.

Jag föreslår att du kontaktar henne så fort som möjligt.

Lycka till [love]


   
SvaraCitera

Shit du måste komma bort från din familj fort. Jag antar att du får kontakta soc snarast möjligt eller så kanske du kan prata med BUP. Du kan inte få hjälp av dina vänner?


   
SvaraCitera

Håller med ovanstående.... [love]


   
SvaraCitera

usch skulle ta mig därifrån fortast möjligt


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Grejen är den att jag är så jävla feg... Skulle bara börja gråta om jag försökte berätta.
Ska samla mod nu och försöka prata med henne under veckan ..


   
SvaraCitera

Jävla svin


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Spela in & visa till polisen.
MACGYVER [cool]


   
SvaraCitera

Ta kontakt med soc och se, det kanske hjälper.

Dina föräldrar är inga föräldrar.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Tack för alla svar[love] Känner mig rätt säker på att det är dags att dra härifrån nu! [smile] Och känner mig även modig nog till att berätta..


   
SvaraCitera

Blir så jävla arg alltså, vad är det för idioter till "föräldrar".. Usch.

Nej, även om det tar emot och känns jobbigt måste du berätta allt detta för någon mentor eller dylikt. Du förtjänar som sagt mycket bättre.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Håller med de andra, berätta för någon. Förslagsvis soc som kan få bort dig därifrån.

Polisen är förstås ett alternativ också. Jag växte upp i princip likadant själv och polisanmälan är ärligt talat bland det bästa jag gjort i hela mitt liv, det fick pappa att inse vad han höll på med och söka hjälp.
Är du under 18 så ska polisen meddela soc om du gör en anmälan.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Jag skulle spela in när de trycker ner dig, som bevis. Dina föräldrar verkar helt sjuka, och skulle säkert kunna visa upp en helt annan fasad för soc och myndigheter. Vet en tjej som blev misshandlad och våldtagen av sin pappa och ändå inte fick hjälp; istället beskylldes pojkvännen i brist på bevis mot pappan. Det slutade olyckligt för henne. Tror absolut att du kommer få hjälp, men var på den säkra sidan!


   
SvaraCitera

Tyvärr så måste jag säga att i dagens sverige så är det en stor risk att du inte får någon hjälp av soc. Min erfarenhet av dem och min erfarenhet av vad andra säger om dem är endast negativ. Så hemskt är det, och jag önskar att jag istället kunde säga att du självklart ska höra av dig till dem så att de kan hjälpa dig. Men du kan ju iaf göra ett försök, men hoppas inte på för mycket. De flesta blir bara kränkta av soc.
Skulle dina föräldrar säga emot om du ville flytta? Finns det ingen släkting eller kompis som skulle kunna ta emot dig?
Har du någon kurator på skolan som känns okej så gå till denne före du går till soc, då kan kuratorn hjälpa dig vidare och kanske föra din talat mot soc om det skulle behövas. Pga sitt yrke lyssnar de också mer på henne än på dig.


   
SvaraCitera

koreandream:

Vad kommer hända med mig om jag tex. pratar med min mentor om detta??

Antagligen gör din mentor en socanmälan och du blir sedan kallad dit tillsammans med din familj. Soc gör då en utredning (om de finner det nödvändigt), vilket innebär att du och dina föräldrar går på möten dit och sen kartlägger de helt enkelt din situation. Det hela kan pågå under en period då du måste fortsätta bo hemma. Om detta riskerar att du får spö så kräver du av soc att du inte ska återvända hem för att du då blir slagen. Det innebär kanske att du måste sätta dig i deras väntrum och vägra flytta på dig förens du fått hjälp, osv. Ibland ingriper de snabbt och ibland är de hur sega som helst.
Det kan hända att en polisanmälan görs mot dina föräldrar för att de misshandlat dig, sånt har jag ingen koll på hur det fungerar med anmälningsskyldighet och liknande.


   
SvaraCitera