Forumet - Vad som ger mig ångest: tentor och sex

Vad som ger mig ångest: tentor och sex

5544 2 69

Jag insåg nu att vad som ger mig mest ångest är tentor och sex. Jag tycker det finns många likheter i hur jag ser på båda fenomenen. Det faktum att det finns moment av förväntningar och prestation, att eventet upplevs ha långtgående effekter på hur man ser på sig själv. 

Vad ger dig ångest? 

Spana också in:


Tobbish: Är väldigt dåligt på att få ångest tror jag...
Anxiety is the only emotion that does not deceive: all other emotions, from sorrow to love, are based on deceit… The feeling of guilt is a fake enabling us to give ourselves over to pleasures - when this frame falls away, anxiety arises. It is here that one should refer to the key distinction between the object of desire and its object-cause. What should the analyst do in the case of a promiscuous woman who has regular one-night stands, while complaining all the time how bad and miserable and guilty she feels about it? The thing not to do, of course, is to try to convince her that one-night stands are bad, the cause of her troubles, signs of some libidinal deadlock - in this way, one merely feeds her symptom, which is condensed in her (misleading)dissatisfaction with onenight stands. That is to say, it is obvious that what gives the woman true satisfaction is not promiscuity as such, but the very accompanying feeling of being miserable - that is the source of her “masochistic”enjoyment.

Random men ja..

elverpigen: du måsteträna påå det
MÅSTE jag? Hooow? Can you teach me? Förvånad
kulturmarxisten: Att skämmas och känna ångest är olika saker. Känner du ångest över att du ätit ohälosamt, eller känner du ångest?
Ehm, bra fråga... känner mest att det ibland är väldigt onödigt att göra som jag gjort bara. Men det går över hemskt fort eftersom jag är äckligt lättdistraherad och tänker på annat. Sen när jag tänker tillbaka så känns det inte alls så allvarligt som det kanske kändes när jag först tänkte på det. Det är nog den bästa sammanfattningen jag kan göra...

Tobbish: Ehm, bra fråga... känner mest att det ibland är väldigt onödigt att göra som jag gjort bara.
Varför jag frågar är därför att om du skäms så måste du sluta göra det, eftersom att det är skamkänslor medvetna som omedvetna som är en stor faktor till att beteendet kan fortgå. 
Tobbish: Sen när jag tänker tillbaka så känns det inte alls så allvarligt som det kanske kändes när jag först tänkte på det.
Jag förstår, men du behöver inte vara medveten om dina skamkänslor, om så är fallet så kommer dom fortfarande driva ditt beteende. 

kulturmarxisten: Varför jag frågar är därför att om du skäms så måste du sluta göra det, eftersom att det är skamkänslor medvetna som omedvetna som är en stor faktor till att beteendet kan fortgå.
Samtidigt går det ju att resonera som att jag har koll på det också? Jag menar, jag lider ju inte av det alls nu egentligen, mer än korta stunder (och det tror jag de flesta föredrar framför riktig megaångest). Det är ju bara mänskligt att känna saker, vill vara mänsklig.

kulturmarxisten: Jag förstår, men du behöver inte vara medveten om dina skamkänslor, om så är fallet så kommer dom fortfarande driva ditt beteende.
Det är sant! Men som sagt, mitt beteende drivs inte på något sätt som jag lider av. Alla har väl skam- eller ångestkänslor för något, någon gång. Jag strävar inte efter ett liv utan något av det, utan tar dagarna som de kommer, på gott och ont!