Forumet - Vad tycker du?

Vad tycker du?

190 0 42
Ska ensamstående kvinnor få åka utomlands för att inseminera sig?
Är det rätt mot barnet?
Ska det vara okej då det inte finns någon motsvarande möjlighet för ensamstående män?
Är det så stor skillnad jämfört med att bli gravid med ett namnlöst ons och behålla barnet?
Är det okej att förvägra sitt barn en andra förälder?

etc


Image
isola:

Ska det vara okej då det inte finns någon motsvarande möjlighet för ensamstående män?


Varför skulle det någonsin vara ett argument för något? "Men jag kan ju inte få spasm-orgasmer så jag tycker alla tjejer ska tvingas leva i celibat! :( :( :("

Nej bu för sånt.

Spana också in:

isola:

ker nog att det är en annan sak när barnet redan finns. Inte för att man ska adoptera för att göra en god gärning, men att man samtidigt gör det.


Absolut det var bara min initiala reaktion. Men ändå känns mindre själviskt att adoptera än att inseminera sig för att man vill ha barn.
isola:

Ja (tjej) (Du röstade på detta alternativ)


Jag tänker att: En person som genomgår insemination vill förmodligen verkligen verkligen ha barn. Den personen kommer se till att barnet får det så bra som möjligt och har förmodligen även en god ekonomi.
Barnet är efterlängtat.

Det finns tusentals arslen till föräldrar som förökar sig hela tiden mest för att de kan.

Så ja, varför inte?
OF 5:

Men ändå känns mindre själviskt att adoptera än att inseminera sig för att man vill ha barn.


Mm tänkte så

världens starkaste man:

Jag tänker att: En person som genomgår insemination vill förmodligen verkligen verkligen ha barn.


Eller så är den för fäst vid sina egna gener eller sig själv för att vilja adoptera. Man ska ju inte älska ett barn för dess sammankoppling till en själv.
isola:

Hur ska jag tolka det


Att det är en "del av en själv" är väl historiskt den främsta anledningen till att man älskar sitt barn så mycket som förutsätts. Att dessutom konstatera någon sorts regel för vad som ska ligga till grund för ens kärlek till sitt barn är bara arrogant.
Nachac:

Att det är en "del av en själv" är väl historiskt den främsta anledningen till att man älskar sitt barn så mycket som förutsätts. Att dessutom konstatera någon sorts regel för vad som ska ligga till grund för ens kärlek till sitt barn är bara arrogant.


Det håller jag inte med om. Att älska ditt barn för att den delar dina gener låter väldigt egenkärt och som om du endast skaffat barn för att få umgås med en liten del av dig själv. Självklart känns det ju fint att ha delat sina gener med någon annan osv, men jag tycker inte att det ska vara en förutsättning för större kärlek för barnet.