Forumet - Vad tycker du om jantelagen?

Vad tycker du om jantelagen?

1434 0 24
Jantalagen har tio budord som lyder:
1. Du skall icke tro, att du är något.
2. Du skall icke tro, att du är lika god som vi.
3. Du skall icke tro, att du är klokare än vi.
4. Du skall icke tro, att du är bättre än vi.
5. Du skall icke tro, att du vet mer än vi.
6. Du skall icke tro, att du är förmer än vi.
7. Du skall icke tro, att du duger något till.
8. Du skall icke skratta åt oss.
9. Du skall icke tro, att någon bryr sig om dig.
10. Du skall icke tro, att du kan lära oss något.

Vad tycker du om dem?
Själv tycker jag att den är helt sjuk i huvudet och förstår mig inte på den. Tycker den typ är att man ska tro att man är sämst och aldrig duger till något. Självklart ska man tro sånt om sig själv. Hade inte klarat mig annars!!

Spana också in:

Jag gillar jantelagen. Som ett kulturellt fenomen, då.
Folk som tror att de är något mer än vad någon annan är, är ju väldigt jobbiga.
Jag gillar även lagom. Att inte ta mer plats/kakor/uppmärksamhet än att det räcker till sina kamrater.
Det är bra. Gillar Sverige. Heja Sverige!
Jantelagen är förstås något mycket bra och är en förklaring till varför dom nordiska länderna är så välmående idag.

Alla budorden är inte att tas bokstavligt. Utan kortfattat så betyder det att man inte ska tro att man är bättre, eller mer värd än en annan. Det är en god utgångspunkt för att skapa ett välfungerande samhälle.
Tänker nu ta mig tid att citera Liten Ordbok för Underklassen, en utmärkt bok av Göran Greider och Ann-Charlott Altstadt.

Jantelagen
Staden Jante i Aksel Sandemoses berättelse En flykting korsar sitt spår påstås vara den litterära förebilden för den svenska välfärdsstaten. Det mest kända budet, "du skall inte tro att du är något" har ofta framställts som överideologi för det svenska folket, något vi alla levt efter och låtit oss förtryckas av och som förlett oss till att skapa ett jämngrått och alltför jämlikt samhälle.

Enligt detta synsätt hindrar J. dels driftiga människor från att tjäna pengar, dels snor J. pengarna via fördelningspolitik när de väl lyckas. I synnerhet är det spekulanter och klippare som talar om J:s makt över våra sinnen; förmodligen för att de vet att de inte gjort sig förtjänta av sin snabbt förvärvade rikedom.

Vad staden Jante har gemensamt med generell välfärdspolitik är svårare att förstå, särskilt som J. verkar vara universell. När den engelska överklassen hittar sina Rolls Roycebilar med repigt lack brukar de inte tänka att de fallit offer för en svensk mentalitetsexport utan skyller på den för landet speciella småskurenheten inför rikedom och framgång.

Är då jantelagen en socialdemokratisk uppfinning? Den socialdemokratiska partisekreteraren Ingela Thalén har i en intervju funderat mycket över detta: "Har vi problem med en människosyn som inte tillåter folk att växa?", grubblar hon högt över partiets moral och fortsätter: "Avvikande i bemärkelsen utslagen går ju bra, men i meningen extremt framgångsrik - har vi ett problem med det?" frågar Thalén självkritiskt. Och när en TV-kanal frågar om hon vågar komma till partikansliet i en Jaguar - hennes man har en sdåan bil - så svarar hon, enligt artikeln, snabbt: "Jag har en egen Toyota. Jo, kanske finns det en Jantelag hos mig också."

Men Thalén försöker komma till rätta med problemet hos det svenska folket. J. går att bilda bort, menar hon optimistiskt. Hon berättar att hon på möten ute i landet försöker ta upp andra ämnen än bara "ersättningsnivåer, kommunernas budgetramar och varför vi inte sänker våra egna löner" och då pekar hon på följande: "...att ta för sig av kultur exempelvis, och då menar jag kultur i en vidare mening. Att våga en friare livsstil där man tillförs vidgade vyer, genom litteratur, musik, teater eller annat. // I ett samhälle där bildning ges utrymme tror jag mycket av den avundsjuka vi talade om tidigare försvinner. För i bildning ingår, tycker jag, sådant som fördragsamhet och vidsynthet."

Så förvandlas jämlikhetstanken till avundsjuka, upprördheten mot överdrivna inkomstskillnader till brist på vidsynthet och fördragsamhet."

"Varför inte erövra J. och se den som ett rebelliskt förhållningssätt till eliternas värderingar och försök att få oss att - utan J:s avundsjuka - acceptera klassamhället. Med J. levande inom oss kan vi fortsätta prata om ersättningsnivåer, om kommunernas budgetramar och om varför politiker inte sänker sina löner. Vi kan hålla fast vida att det är oförsvarbart att en människa tjänar 10 000 och en annan 500 000 i månaden.

Riktar man jantelagen uppåt fungerar den som maktstrategi mot nationalekonomer, ledarskribenter, näringslivsföreträdare och högerpolitiker. J. säger exakt detta till dem däruppe som vill styra oss:

- Du skall icke tro att du är klokare än vi.
- Du skall icke tro att du är bättre än vi.
- Du skall icke tro att du vet mer än vi.
- Du skall icke tro att du kan lära oss något.
"