Forumet - vad tycker ni om falska självbiografier?

vad tycker ni om falska självbiografier?

338 0 25

Spana också in:

Jag känner mig personligen lite sviken när jag kommer på en författare med att skriva falskt om sitt liv. Som att den vill förställa sig själv och presentera en bild av den själv som inte är verklig. En lögn. Det är tråkigt. För mig är det inte annorlunda än när vilken annan människa som helst drar en rövare. Än värre blir det kanske om författaren på något sätt försöker skapa ett band till läsaren och på försöker skapa någon typ av närhet till sin publik. Att göra det med falsk information blir som att med falska medel försöka etablera en relation. Ett bedrägeri. Det kan finnas olika orsaker bakom ett sådant agerande, vilket man får ta hänsyn till. Agerandet i sig är dock alltid förargligt - däremot bör man vara öppen för varför författaren i fråga agerade som den gjorde. 


Chib: Jag känner mig personligen lite sviken när jag kommer på en författare med att skriva falskt om sitt liv. Som att den vill förställa sig själv och presentera en bild av den själv som inte är verklig. En lögn. Det är tråkigt. För mig är det inte annorlunda än när vilken annan människa som helst drar en rövare. Än värre blir det kanske om författaren på något sätt försöker skapa ett band till läsaren och på försöker skapa någon typ av närhet till sin publik. Att göra det med falsk information blir som att med falska medel försöka etablera en relation. Ett bedrägeri. Det kan finnas olika orsaker bakom ett sådant agerande, vilket man får ta hänsyn till. Agerandet i sig är dock alltid förargligt - däremot bör man vara öppen för varför författaren i fråga agerade som den gjorde. 
+1 har läst 3 självbiografer som var tydligen falska,  och alla 3 hade blivit stämda och skit. Känns surt att googla

ditt bästa jag: tycker inte att det spelar någon roll. varför ska verklighet värderas högre än fantasi?
Problemet i mina ögon är snarast oärligheten. Att man sagt att det var si, när det egentligen var . Huruvida författaren X har hoppat fallskärm eller inte spelar inte mig så stor roll i sig, men för mig spelar det roll om det det faktiskt är sant när det påstår att det ska vara det. 

Chib:
Problemet i mina ögon är snarast oärligheten. Att man sagt att det var si, när det egentligen var . Huruvida författaren X har hoppat fallskärm eller inte spelar inte mig så stor roll i sig, men för mig spelar det roll om det det faktiskt är sant när det påstår att det ska vara det. 
varför spelar det någon roll?

e de bra läsning så klagar ja inte :$

fast skulle va jättearg på författaren om ja typ satt o prata om dens liv me några andra o ba sa "Ja, han var ju väldigt viktig för företagets framgång. Utan honom att dom aldrig utvecklat blablabla som blev en så otroligt succé" o hinna känna mig jättesmart o duktig o sen ba

"ne, han  jobbade ju ba som städare där Cool"

så googlar man o kollar upp, så jobbade han ba som städare på de företaget.

skulle bli arg o skämmas :(


Chib: Det är sveket av ett löfte som är det som gör ont, dvs. Man bedrar. 
tycker att det är stor skillnad på om någon i min närhet och en författare skulle ljuga. författaren är för mig så avlägsen och jag kan inte föreställa mig att den existerar eller är på ett visst vis, därför spelar det ingen roll. 

ditt bästa jag:
varför spelar det någon roll?
Om samhället ska bygga på moraliska principer, så som normer, lagar och etiska riktlinjer, kräver det att de som lever under dessa också följer dem. Annars bör man revidera det nuvarande systemet alternativt de normativa och etiska direktiven. 
Precis som när man lovar en kompis att hålla en hemlighet, ingår man i ett kontrakt med den. Man har skrivit under på den regel som säger att man inte får berätta om andras hemlisar och godkänt den som legitimt att leva efter. Vill man inte gå med på det villkoret, borde man inte ha accepterat dem från början. 

Chib:
Om samhället ska bygga på moraliska principer, så som normer, lagar och etiska riktlinjer, kräver det att de som lever under dessa också följer dem. Annars bör man revidera det nuvarande systemet alternativt de normativa och etiska direktiven. 
Precis som när man lovar en kompis att hålla en hemlighet, ingår man i ett kontrakt med den. Man har skrivit under på den regel som säger att man inte får berätta om andras hemlisar och godkänt den som legitimt att leva efter. Vill man inte gå med på det villkoret, borde man inte ha accepterat dem från början. 
inte alls vad jag menar eller vill diskutera. det påverkar inte en i samma utsträckning som om man skulle haft kontakt med personen på något viss. det jag undrar är vad det personligen för er umare spelar för roll om någonting ni skulle råka gilla är sant eller inte. 

ditt bästa jag:
tycker att det är stor skillnad på om någon i min närhet och en författare skulle ljuga. författaren är för mig så avlägsen och jag kan inte föreställa mig att den existerar eller är på ett visst vis, därför spelar det ingen roll. 
Principen blir fortfarande densamma; man begår ett brott. Det som gör att vi reagerar olika på om en okänd författare ljuger eller om en vän ljuger beror på att relationen vi har till de båda är olika. Ju emotionellt närmare någon är oss, desto större skada kan den göra när den på något sätt gör något vi anser är fel, tänker jag mig. Däremot anser jag att det fundamentalt sett är fel att göra X, i detta fall att ljuga, oavsett vad jag har för relation till den som begått handlingen.

Att döma alla lika inför lagen, ungefär.