e de bra läsning så klagar ja inte :$

fast skulle va jättearg på författaren om ja typ satt o prata om dens liv me några andra o ba sa "Ja, han var ju väldigt viktig för företagets framgång. Utan honom att dom aldrig utvecklat blablabla som blev en så otroligt succé" o hinna känna mig jättesmart o duktig o sen ba

"ne, han  jobbade ju ba som städare där "

så googlar man o kollar upp, så jobbade han ba som städare på de företaget.

skulle bli arg o skämmas 🙁

Chib:
Det är sveket av ett löfte som är det som gör ont, dvs. Man bedrar. 

tycker att det är stor skillnad på om någon i min närhet och en författare skulle ljuga. författaren är för mig så avlägsen och jag kan inte föreställa mig att den existerar eller är på ett visst vis, därför spelar det ingen roll. 

ditt bästa jag:

varför spelar det någon roll?

Om samhället ska bygga på moraliska principer, så som normer, lagar och etiska riktlinjer, kräver det att de som lever under dessa också följer dem. Annars bör man revidera det nuvarande systemet alternativt de normativa och etiska direktiven. 
Precis som när man lovar en kompis att hålla en hemlighet, ingår man i ett kontrakt med den. Man har skrivit under på den regel som säger att man inte får berätta om andras hemlisar och godkänt den som legitimt att leva efter. Vill man inte gå med på det villkoret, borde man inte ha accepterat dem från början. 

Chib:

Om samhället ska bygga på moraliska principer, så som normer, lagar och etiska riktlinjer, kräver det att de som lever under dessa också följer dem. Annars bör man revidera det nuvarande systemet alternativt de normativa och etiska direktiven. 
Precis som när man lovar en kompis att hålla en hemlighet, ingår man i ett kontrakt med den. Man har skrivit under på den regel som säger att man inte får berätta om andras hemlisar och godkänt den som legitimt att leva efter. Vill man inte gå med på det villkoret, borde man inte ha accepterat dem från början. 

inte alls vad jag menar eller vill diskutera. det påverkar inte en i samma utsträckning som om man skulle haft kontakt med personen på något viss. det jag undrar är vad det personligen för er umare spelar för roll om någonting ni skulle råka gilla är sant eller inte. 

ditt bästa jag:

tycker att det är stor skillnad på om någon i min närhet och en författare skulle ljuga. författaren är för mig så avlägsen och jag kan inte föreställa mig att den existerar eller är på ett visst vis, därför spelar det ingen roll. 

Principen blir fortfarande densamma; man begår ett brott. Det som gör att vi reagerar olika på om en okänd författare ljuger eller om en vän ljuger beror på att relationen vi har till de båda är olika. Ju emotionellt närmare någon är oss, desto större skada kan den göra när den på något sätt gör något vi anser är fel, tänker jag mig. Däremot anser jag att det fundamentalt sett är fel att göra X, i detta fall att ljuga, oavsett vad jag har för relation till den som begått handlingen.

Att döma alla lika inför lagen, ungefär.

Gillar att få mer förståelse för världen genom andra människors upplevelser. Pussla ihop livet såattsäga.. Om folk då ljuger blir det svårt. Därför gillar jag inte det.

Men om man får en härlig upplevelse så är väl det fint också.

Beror på. På ett sätt ger jag ju mitt fulla förtroende eller vad man ska säga till författaren och litar på vad hen har att säga då jag förväntar mig en genuin, helt ärlig, ocensuerad och naken berättelse om hens liv. Om det då finns falskheter där så kan jag uppleva det lite som ett svek, som Chibban sa (åh är förresten så glad att hon är tillbaks seriöst skuttade till när jag såg henne här ). 

Dock är det inget jag tar så seriöst på, det är antagligen bara jag som är naiv.  Jag vet ju att många kryddar till historier och framförallt i självbiografier för att de ska sälja bra och för att författaren ska framstå som intressant. 

Edit: vill tillägga att det beror lite på vem författaren är. om det är en random så bryr jag mig inte men om det är en person jag verkligen ser upp till osv osv som jag har en mer personlig relation till så tror jag nog jag skulle bli ledsen om jag i efterhand fick reda på att hen ljugit ihop en del. 

ditt bästa jag: det jag undrar är vad det personligen för er umare spelar för roll om någonting ni skulle råka gilla är sant eller inte.

Vilket jag svarade på; Om vi till exempel talar om en falsk självbiografi, skulle jag kunna finna innehållet intressant oberoende av dess sanningshalt. Däremot skulle jag kunna ogilla bedrägeriet författaren begick när den sade att det var på riktigt. 

Chib:

Principen blir fortfarande densamma; man begår ett brott. Det som gör att vi reagerar olika på om en okänd författare ljuger eller om en vän ljuger beror på att relationen vi har till de båda är olika. Ju emotionellt närmare någon är oss, desto större skada kan den göra när den på något sätt gör något vi anser är fel, tänker jag mig. Däremot anser jag att det fundamentalt sett är fel att göra X, i detta fall att ljuga, oavsett vad jag har för relation till som begått handlingen.

Att döma alla lika inför lagen, ungefär.

håller inte med alls. finns en massa lögner överallt, i relationer, reklam, system, myndigheter osv, allt kan inte värderas på samma sätt. är lite som om det skulle vara lika illa att riva sönder ett papper som att riva ett hus fullt av människor.

Chib:

Vilket jag svarade på; Om vi till exempel talar om en falsk självbiografi, skulle jag kunna finna innehållet intressant oberoende av dess sanningshalt. Däremot skulle jag kunna ogilla bedrägeriet författaren begick när den sade att det var på riktigt. 

ja, ville bara förtydliga. var ingenting illa menat. 

ditt bästa jag:

håller inte med alls. finns en massa lögner överallt, i relationer, reklam, system, myndigheter osv, allt kan inte värderas på samma sätt. är lite som om det skulle vara lika illa att riva sönder ett papper som att riva ett hus fullt av människor.

Kan tyvärr inte instämma. Om en författare till en falsk självbiografi VS en lögnaktig vän, skulle det varit samma så kallade brott som begåtts. Du jämförde två olika dåliga handlingar, medan jag jämför två lika handlingar som var dåliga.  Enligt resonemanget jag för, särskiljer man inte på vem som har begått handlingen i fråga. Jag tror att en "objektiv" grund bör finnas för hur man dömer människor.

Men det finns undantag, tänker jag mig. Om en vän ljuger för en kan det vara berättigat att bli argare på den än om någon annan skulle ljugit. Varför? För att man kanske hade kommit överens om att inte ljuga för varandra ; ett kontrakt som inte bara kan ha haft en etisk förbindelse men som potentiellt också hade en djup emotionell förbindelse. Men den emotionella förbindelsen kan man inte alltid ta hänsyn till, för det blir oschysst. Ungefär som att en en domare i en rättegång skulle vara syster till den åklagade. Är det okej att hon dömer till broderns fördel endast baserat på att hon älskar honom? 

ditt bästa jag:

ja, ville bara förtydliga. var ingenting illa menat. 

Absolut, det är bara bra att du förtydligar. Det uppskattas.