Forumet - Vägen vi alla måste vandra.

Vägen vi alla måste vandra.

594 0 11
Om 30 år när du levt ett långt och olyckligt liv. Ett liv där du ändå lyckats bli kändis, kanske genom att skriva texter åt Aftonbladet, medverkat i panelprogram, etc.
Om 30 år ringer telefonen.
Du blir inbjuden att medverka i Let's dance.

Du tvekar.
Det är inte din stil.
Tramsa runt i tv.

Men du vill inte leva det liv du lever och här får du chansen att göra något helt annat.
Du tackar ja.
Efter 1 månad mår du bättre än du någonsin gjort.

Låt det aldrig ta slut.

Men det tar slut. Tomheten infinner sig igen. Men det gör inget. För du har kvar minnet. Minnet från let's dance-tiden. Fredagsölen smakar godare nu.

Härligt.
Benjamin Wahlgren ringer en torsdagskväll.
"Vi tänkte dra ihop det gamla lets dance-gänget för en utekväll, är du på eller?"


Det är då man måste hålla tillbaka sitt exalterade tonläge i rösten. Blir så stelt annars.
Men sen inser du att det är Benjamin du pratar med, Benji. Du behöver inte hålla tillbaka någonting. Han fattar hur det är.

Så du skriker rakt ut.


JA. VA KUL!



Det blir en magisk kväll.

Spana också in:

Inte nog med att jag lapar i mig minnet från mitt högenergiskt-explosiva dansframträdande som vore det självaste livets mjölk och jag en fri och livsbejakande ladugårdskatt - jag fixar även en schysst solbränna, glider omkring i Ystad i min Jaguar och fortsätter att plita ner svulstiga hommage till kärleken, denna oövervinnerliga kraft som avbeväpnar allt mellanmänskligt hat och spränger alla gränser. Jag vilar i vissheten att mänskligheten genom mina ord omstöps och blir till något annat och bättre, och i denna visshet finner jag en fristad där mina demoner, hur enträget de än försöker, icke kan skada mig.
Bj%C3%B6rn-Ranelid_hatt.jpg