Forumet - Vän med ätstörningar

Vän med ätstörningar

248 0 13
Hej. Min klasskompis, en av mina närmaste vänner, har haft ätstörningar till och från sedan sexan (vi går i nian nu). I sexan var jag och mina andra vänner väldigt på och gick och pratade med skolsyster på vår skola, det ledde till att äs-tjejen blev jättearg på oss och vi hade världens bråk. Sen fixade sig relationen och hon började äta igen. Det höll i sig hela sjuan och halva åttan, sen började hon igen. När vi äter i matsalen nu så tar hon ganska mycket mat och grönsaker. Hon kanske äter några gurkskivor eller så och sen säger hon "Jag är inte hungrig". Hon äter inte frukost heller och vi blir bara mer och mer oroliga för henne. Det konstiga är att hon nästan aldrig klagar på att hon är tjock (vilket hon verkligen inte är) men hon har ganska dåligt självförtroende. Borde jag ta upp hennes problem med kuratorn eller skolsystern? Hon har vägrat att gå på väg-/mätkontroller i skolan av rädsla för att skolsyster ska börja tjata om anorexi igen.

Spana också in:

Tala med henne, tala om för henne att du märker att hon mår dåligt och att hon alltid kan vända sig till dig om hon vill prata om något, vad som helst, eller behöver stöd.

Du kan gärna ge henne komplimanger för den hon är, alltså hennes personlighet och sådant, men tala aldrig om ideal, kroppsutseende, bantning eller liknande saker med henne eller i hennes närhet.

Det är nog ingen idé att försöka tvinga henne att gå till en kurator eller så.
Conny:

dåliga kompisar


Varför är vi dåliga kompisar? I sexan är man ju inte världens smartaste men vi gjorde vårt bästa.

Oväntad:

men tala aldrig om ideal, kroppsutseende, bantning eller liknande saker


Nej... Vi har en annan kompis som är supersmal och äter jättemycket för att försöka gå upp i vikt, och man märker att den andra tjejen med ÄS blir avundsjuk och så när hon pratar om sin vikt. Även om deras förutsättningar är helt olika, längd och sånt, så byter vi samtalsämne när samtalet glider in på vikt.
Fru Musica:

Nej... Vi har en annan kompis som är supersmal och äter jättemycket för att försöka gå upp i vikt, och man märker att den andra tjejen med ÄS blir avundsjuk och så när hon pratar om sin vikt. Även om deras förutsättningar är helt olika, längd och sånt, så byter vi samtalsämne när samtalet glider in på vikt.


Säg åt den supersmala kompisen att inte tala om sådant när den andra kompisen hör. Annars vet jag inte riktigt vad ni kan göra. Hur mycket vet hennes föräldrar?
Fast annars verkar det bero på att hon har andra problem... Jag och några andra nära vänner pratade i går och såg sambandet mellan att hennes brorsa kom hem från en lång utlandsvistelse och hennes ätstörningar. Hennes brorsa och pappa bråkar mycket (brorsan är 18) och de har slagits någon gång. Hennes äs kanske handlar om psykisk ohälsa snarare än ideal???