Det finns en matematisk övervikt för personer av hankön i min bekantskapskrets. Förut, då jag växte upp, var övervikten den motsatta. En spontan fördom är att killar är lättare att ha att göra med så man slipper onödig dramatik. Om det inte är en onödig fördom så beror det på att killar pga normen inte döljer eventuell antagonism lika ofta eftersom de har tillstånd att öppet visa ogillande, så saker ligger inte och blir infekterade. Könen påverkas ju till ett visst beteende pga de erfarenheter normen gett dem, därav finns vissa skillnander, även om de är konstgjorda och inte medfödda och blir mindre och mindre ju mer jämställdheten växer. Men i slutändan har vänskap att göra med de känslor som skapas av.... ömsesidighet, intressen, personlighet, våglängd, likhet som kan bekräfta och olikhet som kan stimulera, en känsla av utbyte, och sådant har inget kön.
Av dem jag umgås med regelbundet är 100 % killar. Förutom min partner, då.
På internet är det i princip tvärtom.
isola: Har inte en enda kompis av motsatt kön (kille)
Är ingen principsak eller så, har bara aldrig lyckats träffa någon som intresserar mig tillräckligt för att lära känna denne.
Buddah:
Är ingen principsak eller så, har bara aldrig lyckats träffa någon som intresserar mig tillräckligt för att lära känna denne.
det är inte lite så att du har svårt att närma dig tjejer då? verkar ju rätt otroligt att du är så kräsen med umgänge att du _aldrig_ stött på en tjej du velat bli kompis med.
mer tjejerna pga ändå hängt med dom i typ 10 år nu =)
isola: et är inte lite så att du har svårt att närma dig tjejer då? verkar ju rätt otroligt att du är så kräsen med umgänge att du _aldrig_ stött på en tjej du velat bli kompis med.
Jag är kräsen med umgänge över huvud taget, väldigt sällan jag lägger manken till och försöker lära känna någon. Jag gick dessutom ett gymnasium som i princip bara bestod av killar, så förutsättningarna för att skapa kvinnliga bekantskaper där var ju inte direkt fördelaktiga.
Tycker att de flesta människor jag träffar på är ganska tråkiga. Att det har blivit killar bara som jag lärt känna har nog till stor del att göra med att jag ofta har befunnit mig i miljöer (utöver gymnasiet som jag nämnde, även arbetsplatser) innan där det manliga könet är övervägande majoritet.
Mitt lilla kontaktnät utgörs nästan helt uteslutande av tjejer. Har generellt sett väldigt svårt för killar, i synnerhet IRL, och undviker dem därför i den mån det är möjligt.
isola: Jag har fler tjejkompisar än killkompisar (tjej)
pga fler brudar som rör sig i feministiska sammanhang/pysslar med könst i min stad.
Proteus: Mitt lilla kontaktnät utgörs nästan helt uteslutande av tjejer. Har generellt sett väldigt svårt för killar, i synnerhet IRL, och undviker dem därför i den mån det är möjligt.
varför?
tevepro: varför?
Dåliga erfarenheter. För många är slavar under machoidealet. Kanske har haft en del otur, men det är så jag upplever de flesta jag kommer i kontakt med. Åtminstone IRL.
isola: Har ungefär lika många (kille)
Fast jag har nog fler tjejkompisar tror jag ändå...
isola: Jag har fler killkompisar än tjejkompisar (kille)
Inte kanske ett tjugotal mer men har många av varje kön. Nuförtiden består dock den innersta krets mestadels utav killar.
isola: Har ungefär lika många (kille)
Ungefär 50/50 skulle jag säga. När det kommer till vänner kommer jag oftast bättre överens med kvinnor.
Utifrån detta resultat känns det som om äldre killar har fler tjejkompisar. Kanske krävs några år för att bli av med tjejbacilltankarna tihi
isola:
Utifrån detta resultat känns det som om äldre killar har fler tjejkompisar. Kanske krävs några år för att bli av med tjejbacilltankarna tihi
Umgås man med tjejer blir man till sist immun 😉