Forumet - Världens mest ärliga tråd. Ps: wall of text.

Världens mest ärliga tråd. Ps: wall of text.

1853 2 81

Vissa kommer definitivt anse att detta inte hör hemma på forum eller dylikt men för mig är det annorlunda. Mina bästa vänner och de mest objektiva läsarna, som kan ge råd, finns här. Och jag litar på er, trots ett offentligt forum. Så här öppnar jag mig och ber innerligt om hjälp. 

Så jag har haft en svår tid den senaste tiden. Ny stad och motgången att skaffa nya vänner tillsammans med diagnostiserad social fobi (och ångest och depression), och jag har dessutom den senaste veckan genomgått en abort. Det mest smärtfyllda och svåra beslutet jag någonsin behövt göra. Utom det har jag gått igenom små saker som, för mig, är svåra att hantera. Som en sak som utspelades ikväll.

En kväll då klassen samlades och gick ut. Och jag följde en av killarna med till bussen. Och han stötte på mig och tog på mig trots: nej. Och då han tryckte upp mig mot väggen och sa "det kommer hända, antingen ikväll eller någon gång på skolan då du minst anar det".

Jag vet inte hur jag ska hantera detta. Alltihop. Jag är en skör själ och har förberett mig på oseriösa svar men det här bryter mig samman, i små delar. Allt som händer.

Jag antar att det främsta jag vill ha är: råd. Jag går på antidepressiva och går till en kurator redan. Men finns det något mer som skulle kunna hjälpa? 
Det är kaos just nu.

åh, blir så jävla skit förbannat jävla arg. anmäl för olaga hot. angående aborten kan jag inte ge nåt råd, (menar inget illa, men har svårt att sätta in mig i situationen, utöver att det är obviously jobbigt) men vet hur det är angående social fobi osv. går också på antidepp så om du vill prata så finns jag <3 låt han inte skrämma dig, va stark. han är en idiot. låt honom inte komma under ditt skinn. ta ingen skit från idioter. visa att du är ingen att leka med.


24/7: Och han stötte på mig och tog på mig trots: nej. Och då han tryckte upp mig mot väggen och sa "det kommer hända, antingen ikväll eller någon gång på skolan då du minst anar det".

Anmäl honom på direkten. Om inte det, ta upp det med kuratorn och kolla vad hen ger för tips.

Social fobi kunde jag inte tro att du skulle ha då du verkade så social och trivdes när vi var hos Passe, men tråkigt i vilket fall.

Spana också in:


24/7 finns det något mer som skulle kunna hjälpa? 
Hitta (eller skapa) platser/situationer som känns trygga. Spendera tid där och samla energi. 

Hitta någon som du kan prata med regelbundet (AFK eller via telefon, vilket som) . Någon som kan trösta/peppa dig och som du mår bra av att ha kontakt med. 

Skaffa dig en fast punkt i tillvaron. 

Börjar utföra ritualer. (T.ex omsorgsfullt koka te varje kväll och dricka det sittandes under en mysig filt, kanske också med en bra bok framför dig). Då skapar du tid för dig själv där du inte behöver stressa över någonting - ritualer är heliga. 

Skriv en låt om vad som än faller dig in. Utan krav på att "prestera", bara för kreativitetens (och inte resultatets) skull.

Se till att gå på alla inbokade möten med din kurator och var ärlig när du är där. Försök ta till dig och använd de råd som hen kommer med. 

Kom ihåg att allting löser sig i slutändan. Det blir bra. 


Xisco: Anmäl honom på direkten. Om inte det, ta upp det med kuratorn och kolla vad hen ger för tips.
Angående social fobi... Jag må inte ha det diagnosticerat - och då antagligen inte ens i närheten så allvarlig som du har det, men jag undviker sådant som kan liknas vid fester, sammankomster där det är fler än fem personer (som jag känner) som deltar samtidigt. Jag föredrar att umgås 1on1, har alltid gjort och kommer antagligen alltid att göra. Och jag har ärligt talat inte ont av det. Detta är det enda råd jag kan ge dig angående social fobi - ha ett fåtal vänner som du kan umgås med, antingen samtidigt eller en åt gången.

När det gäller abort har jag inget råd alls där. Och jag vet inte ens om det finns något råd, för jag har hört att abort är ett beslut som man kommer att ha med sig resten av livet, och om det stämmer så är det en sådan sak man får lära sig att leva med.


Hjärta

Du måste berätta för någon hur den där killen beter sig. Du kan ta kontakt med rektor, skolkurator eller polis. Be någon familjemedlem/vän om hjälp ifall du tycker det är för jobbigt att vara ensam om att berätta det. Hans beteende är vidrigt.

Angående aborten så säger jag: Du har gjort ett bra val, du har andra saker du måste ha tid för just nu i ditt liv. Skola, dina diagnoser, dig själv, din familj och din pojkvän. Jag ser inget fel i att göra abort då, det är antingen abort eller adoption som gäller för annars är det bara själviskt. Att behålla ett barn som man inte har tid för - menar jag.

Försök att berätta för din kurator om allt. Jag vet själv hur svårt det kan vara att våga berätta och öppna upp sig inför en främling sådär men jag vet också att du kommer bli stolt över dig själv om du gör det. Det känns lättare att dela med sig av sina problem oftast. Hoppas det är en person som inte är jobbig att prata med och som du ändå känner att du kan lita på litegrann.

Kram. Du är så himla bra så snälla berätta om det här så du kan få hjälp att bearbeta det, du förtjänar att känna dig lugnare och trygg.

Gällande social fobi, umgås med de människor där du känner dig mer avslappnad och accepterad för den du är. Att börja med att kämpa i sammanhang där du är obekväm brukar iallafall för mig vara dåligt spenderad energi. Vill du så är det lättare att arbeta på sådana relationer när du redan har en semistabil social bas. Bra att du går på sociala tillställningar. Ta initiativ till aktiviteter med folk du vill lära känna bättre, behöver ej vara något stort.

Som redan sagts, anmäl skiten ur snubben. Berätta det för någon i din närhet som du litar på. Som Birger sa, hitta någon att prata med om händelsen, aborten och annat. 

Du hade anledningar att utföra aborten, repetera de argumenten och försök finna lugn i att du trots allt gjorde ett grundat val i en svår situation. Det är ok att vara ledsen.

Hoppas detta kunde vara till någon hjälp. 

Men Frida... Som jag redan sagt, kring aborten - ta så mycket stöd från din pojkvän du bara kan. Han verkar vara en bra kille som kan ge dig det om han förstår hur jobbigt det känns för dig.

Angående din klasskompis (för han var din klasskompis va?) blir jag så arg att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Alla vrålar "anmäl", som att det vore enkelt. Men det är klart det inte är enkelt, med tanke på vad vi ser i media idag. Men försök, eller försök överväga det i alla fall. Jag förstår att det är svårt, men ge honom ingen anledning till att tro att han kan köra med dig. Han har ingen rätt att  hota och skrämma dig på det sättet. Usch.
Har du berättat för någon om detta?


Jag vill typ boka en ny resa till Göteborg o komma och stötta dig. Får ont i magen av detta Ledsen
Du vet att du alltid kan höra av dig till mig va?

Men fy. Jag får ont i magen av att läsa det här, verkligen. Kan inte tänka mig vilken jobbig tid du går igenom just nu, att flytta och börja om sitt liv på en ny plats är omtumlande nog men att du ska behöva gå igenom allt det här också... Usch!

Angående aborten så förstår jag att det måste varit väldigt läskigt, obehagligt och fruktansvärt jobbigt. Jag kan inte tänka mig hur det är att vara i den situationen, det vet man nog bara om man varit där själv, och sedan är nog dessutom alla upplevelser olika. Men vet en sak: det kunde varit mycket, mycket värre. Och jag vet att det sällan är en egentlig tröst, men du måste försöka se på det positiva. Vet en tjej som inte fick reda på att hon var gravid förrän hon var i sjunde månaden (jag vet - helt galet) och var tvungen att föda ett barn vars far var en skitstövel, när hon var SEXTON ÅR. Jag försöker inte förmildra din smärta och det du går igenom, men jag vill bara ge dig mer perspektiv på det hela. Det värsta är över, nu kan du gå vidare från det starkare än tidigare, och försöka fokusera på det som gått bra. 

Vilket svin till snubbe som går i din klass, alltså. Blir så arg. Förstår att det är obehagligt som fan, men du kanske bör prata med honom om du vågar. Typ säga åt honom att det han sa inte var okej, att det kommer att få konsekvenser om han gör så igen och att han bör skämmas som behandlar andra på det viset. Bemöt honom. Och om han då blir ännu värre, ja då tycker jag du ska anmäla. Men vem vet - han kanske var full, hög eller inte tänkte ordentligt (vet att detta ej är en ursäkt men ändå värt att påpeka att det kan påverka ens beteende) så tycker att du bör ta detta med honom när han är nykter. Det bästa du kan göra nu är att visa honom att du tar det på allvar. Du kan göra det tillsammans med någon, om du känner att du inte vågar ta det själv. Kanske din pojkvän? Förstår om han kanske inte vill lägga sig i, men kan vara tryggt att ha någon man känner sig trygg med bredvid en när man gör sånt här. Jag har varit i en väldigt liknande situation och fick tyvärr tillslut anmäla, men kan säga att polisen inte gjorde nånting. Så länge det handlar om ord och ej handlingar (typ våldtäktsförsök eller så), så gör polisen nästan ingenting. Tyvärr. :( Men du får verkligen stå på dig hur läskigt det än är, för sånt här ska du inte behöva ta. Du är en fin, underbar tjej som förtjänar stor respekt. 

Slutligen vill jag även säga att du bör prata med din kurator om detta. När jag blev mobbad och utsatt för ganska grova hot pratade jag med min kurator som hjälpte mig jättemycket med det. Både hur jag skulle hantera det psykiskt, men också rent praktiskt  vad jag skulle göra - skaffa pepparspray (visst, skratta ni, men det räddade mig flera gånger), hur man gör en polisanmälan osv osv. Ta hjälp av din kurator! :) I övrigt så vet du att många av oss här är villiga att lyssna, ge råd och stötta dig. Jag håller med om att det är skönare att prata med folk som är helt oberoende, opartiska och inte känner dig på samma sätt som dina bästa vänner. Är en frigörande känsla att prata öppet om saker med människor som egentligen inte har med saken att göra, så var inte rädd för att göra det även i fortsättningen. 

Kram till dig. Håller alla tummar och tår för att allt ska gå bra, kom ihåg att hålla huvudet högt och stå upp för dig själv. Låt ingen trampa på dig. Du är jättefin. <3

Fy fan. 
Kan inte tillägga något andra inte redan skrivit eller som du själv inte redan vet men vill ändå sälla mig till skaran. Hoppas detta löser sig för dig. 
Om du orkar/vågar, finns det någon i din klass som du kan ta hjälp av när det kommer till att hålla koll på den här snubben? Tror även det kan vara bra att varna andra för honom.


24/7: En kväll då klassen samlades och gick ut. Och jag följde en av killarna med till bussen. Och han stötte på mig och tog på mig trots: nej. Och då han tryckte upp mig mot väggen och sa "det kommer hända, antingen ikväll eller någon gång på skolan då du minst anar det".
Tycker du skall anmäla, men förstår att det kan vara svårt.. :( gör ett försök iaf! 

Glöm inte att vi alla står på din sida i detta, vi alla finns tyvärr inte tillgängliga i din stad, men vi existerar i varje fall och håller tummarna och tänker på dig.. Söt