Forumet - Våga skriva

Våga skriva

694 0 4
Jag gillar en kille jättemycket. Jag är 17 år och har i princip gillat och vetat om denna kille i 7 år. Första gången jag såg honom var på bild och jag visste redan då att det var han jag ville ha. Jag skulle offra varenda kille för han, jag skulle ge upp varenda kille för han. Jag skulle ställa upp på nästan vad som helst om han bad mig, eller om han bara vill ha någon att snacka med så skulle jag inte ens tveka. Han har alltid vart prio 1 och jag har alltid haft han i mina tankar. Vi är uppväxta i samma lilla stad. När vi var små så snackade vi, träffades oså. Vi har bråkat och skrattat. Alla älskar honom, han är stans solstråle och hjälte. Han är en av de finaste killarna jag någonsin mött, och hans hjärta är av guld. Han sätter alltid sina vänner och sin familj först och bryr sig inte vad folk tycker om han. Vi har alltid haft en speciell relation, vi har aldrig snackat så mycket irl, men han har alltid gett mig de där hoppfulla varma blickarna. Jag blir alltid glad och känslorna bara flyger i kroppen när jag ser han. Hans leende är guld värt och han är allt jag någonsin velat ha egentligen. För mer än 1 år sedan blev han tillsammans med en tjej, jag försökte ta det och gå vidare. Han var ju egentligen aldrig min och vi hade ju inte snackat på typ 2 år när det hände, jag kände att det var pretty much over och mina chanser var förbi. Jag såg han lycklig och det var bara det jag ville, även om det inte var med mig. Även om jag om nätterna låg vaken och hela tiden funderade på vad som hade hänt om jag vågat skriva, vågat höra av mig till han. Jag var kanske rädd att han skulle tycka att jag var jobbig, som den blyga tillbakadragna tjej jag är.
För cirka 1 månad sen gjorde han slut med denna tjejen, och nytt hopp växte inom mig. Men nu är situationen annorlunda. Jag är väldigt nära vän med hans barndomskompis, som jag inte kände för 1 år sedan, och jag är rädd för vad som kommer hända om jag hör av mig till honom. Det är ungefär som att skriva till sin bästa väns bror, helknasigt blir det. Men jag vill ha honom, samtidigt vet jag inte om jag är beredd på dem reaktionerna. Alla säger att det alltid vart han och jag, att vi passar så jävla bra, och jag kan inte annat än att hålla med dem. Med dem blickarna han ger mig känner jag mig så jävla speciell, hans ögon är perfekta för mig.
För ungefär 5 dagar sen gillade han en 17 veckor gammal bild på mig på min instagram, en dag efter gillade han en till, 90 veckor gammal bild. Det måste väl vara ett tecken på intresse? Men jag är så jävla osäker i mig själv att jag inte tro på att något sånt kan hända mig, att min drömkille vill ha mig? Det är bara sånt som händer i mina drömmar. Jag tänker att allt annat skulle vara mer möjligt än att han faktiskt vill ha mig. Jag hade träffat han ungefär 2 dagar innan han gillade mina bilder, då jag och mina kompisar mötte honom.
Nu har han åkt ner till sin släkt för semester och sånt i några veckor fram (jag stalkar inte, han berättade detta inför alla när vi mötte han) och jag vet inte hur jag ska göra. Med han skulle jag lätt bli den lyckligaste tjejen ever, det är han jag velat ha sen jag va 10 år? Han har alltid vart idealet. Jag vill inte förlora han till någon annan igen, jag vill bara ha fler tecken på att han faktiskt gillar mig. Jag har inte velat gilla tillbaka någon bild än då jag känner mig töntig, utan vill helst skriva till han. Men inte när han är på semester. Jag vill helst bara stöta på han i affären, på stan etc och få den där blicken och leendet som säger "ja". Men jag är rädd att det kommer ta för lång tid och att han ger upp om det nu är så att han gillar mig. Jag vill skriva till han men är rädd över vad hans barndomskompis aka en av mina bästa vänner ska tycka och säga. Jag vet hur lycklig jag skulle bli med han, jag är bara osäker på om hans gillningar på min insta var ett misstag eller om det var ett tecken? Borde han inte skriva till mig då om han är intresserad?

Spana också in: