Forumet - Var/hur söker man hjälp?

Var/hur söker man hjälp?

137 0 24
Jag har mått ganska psykiskt dåligt större delen av mitt liv och varit lite extra låg sedan något år tillbaka. Det har dels med delar av min barndom att göra samt min nuvarande situation. Ofta har jag svårt att möta nya människor och gymnasiet har ju varit en helt kavalkad av nya ansikten att lära känna, samt en tid då jag tappat många som stått mig nära tidigare.

Jag äter dåligt, sover dåligt, är ute mycket under helgerna och dricker, men det får mig knappast att må bättre. Sociala interaktioner är inte direkt det mest ultimata just nu.

Skolan stressar upp mig väldigt mycket, eftersom jag har tendenser att bara skjuta upp saker. Det har gjort mig, inte bara mentalt frånvarande, utan även påverkat mig fysiskt.

Beröring i alla dess former får mig att börja gråta, omtänksamhet och närhet också. Jag känner mig inte så stabil, och fick tex psykbryt när min syster skulle hjälpa mig med mitt hår och började gråta över ingenting.
Mina vänner klagar jämt på att jag hela tiden ska vara så apatisk, och att jag har en ganska kort och kall ton när jag väl talar med dem. Det är inte med flit, men det blir bara så.

Tidigare har jag inte riktigt vågat erkänna hur jag mår, men jag klarar inte av det här länge till och behöver hjälp, eller åtminstone få prata med någon. Annars kommer jag väl raka av mig allt hår, äta barn och börja kalla mig kott-Lars.
Kablash:

Prata med din skolkurator. Om det inte hjälper kan hon/han hjälpa dig att få kontakt med någon annan. [smile]


Känns så konstigt bara. Jag vill inte riktigt att folk ska "se" mig må dåligt. Inte för att det är pinsamt eller jobbigt på det sättet, utan för att folk jämt ska ställa frågor.
Men jag kanske måste ta och göra det...
smisk:

Känns så konstigt bara. Jag vill inte riktigt att folk ska "se" mig må dåligt. Inte för att det är pinsamt eller jobbigt på det sättet, utan för att folk jämt ska ställa frågor.
Men jag kanske måste ta och göra det...


Jo, fast du kan ju gå dit när det inte är så mycket folk runtom, och typ smyga in lite bara. [smile]

Spana också in:

smisk:

Känns så konstigt bara. Jag vill inte riktigt att folk ska "se" mig må dåligt. Inte för att det är pinsamt eller jobbigt på det sättet, utan för att folk jämt ska ställa frågor.
Men jag kanske måste ta och göra det...


om det varit i en svacka i ett år så är det väl nästan i behov av akut hjälp? [tard]
smisk:

Mjo, men det har inte bara varit dåligt. Ett tag var det ganska bra, men för någon månad sedan blev det lika dåligt. Plus att jag, som sagt, inte riktigt vågat erkänna att jag mår dåligt.


e väl lika bra att du kollar upp det där men nån kurator eller nått, även om skolans vårdpersonal kanske inte är den bästa [crazy]
smisk:

Mina vänner klagar jämt på att jag hela tiden ska vara så apatisk, och att jag har en ganska kort och kall ton när jag väl talar med dem. Det är inte med flit, men det blir bara så.


Känner igen det där. Jag fattar inte varför alla måste ta det så personligt om man är lite känslolös, varför kan de inte acceptera att man mår dåligt.
NormaJean:

Visste inte ens att DU kunde må dåligt. [blush]


Vet, tog ett tag innan jag fattade det själv. [rolleyes]

XMinGrönaLampaÄrDödX:

Ring BUP smisk. Det är ändå där du kommer hamna via skolsköterskor/kurator/whatever.


Har hört så mycket skit om BUP bara, alla säger ju att de suger :s

Bulldeg:

Känner igen det där. Jag fattar inte varför alla måste ta det så personligt om man är lite känslolös, varför kan de inte acceptera att man mår dåligt.


Jag vet, men man tycker att man kanske borde kunna vara lite gladare nära sina vänner. De förtjänar de.
smisk:

Har hört så mycket skit om BUP bara, alla säger ju att de suger :s


Tror inte de suger mer än random skolkurator eller liknande. Det finns ju dem som är bra på sitt jobb och de som inte är det, så är det ju överallt. Jag har haft både bra och dåliga erfarenheter av sådana människor, jag har träffat en skolkurator som var bra, en skolpsykolog som var bra och min nya kontakt med BUP verkar helt suverän. Dock var min förra kontakt med BUP ganska halvdan, det gav ingenting och de tyckte inte att jag var deprimerad eller gjorde något alls, och jag har dessutom träffat en kurator/psykolog på ungdomsmottagningen som var kass.

Det gäller ju att träffa någon man trivs med, som man känner att man passar ihop med och kan öppna sig för. Får du någon du inte gillar så säg till, byt. Det är jätteviktigt att ha någon man trivs med.

Du kan ju såklart gå till skolkuratorn eller någon annan om du vill det, men eftersom det låter som att det varit ett långvarit mående och ett väldigt dåligt sådant så tror jag att du förr eller senare kommer bli skickad vidare till BUP i vilket fall.
Jag själv tycker det är jobbigt att anförtro mig till många människor, jag blir mer och mer reserverad för varje gång, men om du inte har ont av det så kanske du ska gå till någon annan, för ju fler du träffat ju större chans är det ju att du hittar någon du gillar och kan prata med.
XMinGrönaLampaÄrDödX:

Det gäller ju att träffa någon man trivs med, som man känner att man passar ihop med och kan öppna sig för. Får du någon du inte gillar så säg till, byt. Det är jätteviktigt att ha någon man trivs med.


Sant, sant. Har ju faktiskt ett BUP-kontor, helt bokstavligen, 40 meter från min port. Dags att gå till dem kanske.

XMinGrönaLampaÄrDödX:

Jag själv tycker det är jobbigt att anförtro mig till många människor, jag blir mer och mer reserverad för varje gång, men om du inte har ont av det så kanske du ska gå till någon annan, för ju fler du träffat ju större chans är det ju att du hittar någon du gillar och kan prata med.


Jag har också problem med det, men jag försöker fixa det. Jag kan inte gå runt och må huuur dåligt som helst. Det finns en viss gräns då man måste våga.
smisk:

Jag har också problem med det, men jag försöker fixa det. Jag kan inte gå runt och må huuur dåligt som helst. Det finns en viss gräns då man måste våga.


Ja, precis. Och om du då har svårt att öppna dig för flera stycken så är det kanske lika bra att gå direkt till BUP, och skippa mellanhänderna.

smisk:

Sant, sant. Har ju faktiskt ett BUP-kontor, helt bokstavligen, 40 meter från min port. Dags att gå till kanske.


Ja. Det kan inte gå mer än åt helvete, och då är det väl bara att gå någonannanstans. [smile]