Aviseringar
Rensa alla

Vardagen plågar mig!


Ämnesstartare

Är en 17 årig tjej som bor ensam. Mina dagar går till ungefär såhär.....jag kommer hem från skolan, jag tränar, pluggar, lagar mat....och sedan resten av tiden så sitter jag vid datorn och slöar.... är det någon som har något tips på vad man kan göra för att inte ha så sjuukt tråkigt hela tiden? Kompisarna är jag med men finns inte så mycket att göra med dem heller, vi har ingen fantasi kvar! Jag sjunger väldigt mycket men det är det att min keyboard jag har är helt kass så det går inte att sjunga och spela till den....skriver lite låtar när jag känner för det...min vardag har blivit så plågsam att jag har blivit jättetrött också!

Någon social som har lust att prata bort en stund?


   
Citera

Skönt att bo ensam.

Fast aa.. Om det var mig hade jag sätt till att folk sovöver jämt.. hade fixat pysselkvällar.. sprungigt runt och hoppat i min glädje över att kunna bestämma själv över min boning. Skulle haft atelier i ett hörn målat mycket. Hm finns det inga ungdomsföreningar eller grupper eller liknade du kan gå med i? Kan du börja på en sport kanske?

Att du blivit jättetrött hindrar det dig från att göra saker som du vill så du blir ännu tröttare o så blir det en ondcirkel?


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Weehhhoo trodde aldrig någon skulle svara mig 😛 blev meddlemm för bara en halvimma sedan eller nåt...jaja.. Alltså jag har gymkort då jag gymmar, simmar eller går på olika pass (zumba, spinning mm). Jag ska börja på boxning när jag känner att det lättat upp sig i skolan. Mina kompisars vardag har blivit typ samma som min...det är som ett vanligt hem där allt hushåll fortfarande måste skötas, så de är väldigt upptagna. Men visst slaggar de över här då och då men det fattas något....vet inte vad det är.. kanske känner mig ensam xD hahahah. Finns väl en typ fritidsgård men vill inte umgås med en del människor där, och så har det fått sånt dåligt ryckte också....jag bor nämligen i en liten småstad så det kanske förklarar min situation lite mer 😉


   
SvaraCitera

Typ samma här, förrutom att du har kompisar.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Du har också en kompis! Mig 😀


   
SvaraCitera

Varför inte börja måla? Det är ett fint sätt att uttrycka sig på dessutom är det mysigt. Tänd lite ljus på kvällen, ta fram en pensel och klottra ner vackra färger på ett papper.
Eller bjud hem någon kompis, koka lite te och sitt och snacka lite skit.
Gå sedan och lägg, vakna upp och dra till gymmet. Gå hem ät en snickers, ha ångest över att du åt snickern när du nu hade gymmat. Bestäm dig för att du ska gymma imorgon med, att det var ok att äta snickern.
Sedan bjuder du hem några kompisar på en filmkväll och äter massa candy i soffan medans ni kollar på skräckisar.
Eller så drar du till någon skitfest någonstans i din by, sno lite av deras sprit. Sitt och drick den med dina vänner någonstans medans ni leker rollspel och fnissar.
Herregud, se möjligheterna!


   
SvaraCitera

lillkuken:

Typ samma här, förrutom att du har kompisar.

Någon kompis har du nog, bara att du kanske inte vet om att det är din kompis.


   
SvaraCitera

Jllh:

Du har också en kompis! Mig 😀

aw <3


   
SvaraCitera

Sameshit:

Någon kompis har du nog, bara att du kanske inte vet om att det är din kompis.

Visst, det finns väl en hel del jag kan kalla för kompisar, men ingen som ställer upp för en när man behöver det. Iallafall inte på den här sidan av atlanten.


   
SvaraCitera

isola:

"Sedan kan man som "riktig man" inte tycka att det är kul att umgås med kvinnor "

Vem skrev det?[bigsmile]


   
SvaraCitera

lillkuken:

Vem skrev det?[bigsmile]

Någon på fb i en tråd Dazed länkade till mig. Man kan hitta fina saker där!


   
SvaraCitera

lillkuken:

Visst, det finns väl en hel del jag kan kalla för kompisar, men ingen som ställer upp för en när man behöver det. Iallafall inte på den här sidan av atlanten.

Usch, låter ju hemskt. Men man kan väl alltid ringa sin mor eller far, eller något syskon ifall man är i desperat behov av att prata med någon om något? Är du öppen som människa då, menar har du lätt för att prata och typ lära känna folk och så då?


   
SvaraCitera

Sameshit:

Men man kan väl alltid ringa sin mor eller far, eller något syskon ifall man är i desperat behov av att prata med någon om något?

Ja det kan man ju såklart, men man kan ju inte prata om precis allt med sina föräldrar och syskon.

Sameshit:

Är du öppen som människa då, menar har du lätt för att prata och typ lära känna folk och så då?

Att skaffa ytliga kontakter har jag inget problem med, men annars nej, det är väl det som är en del av problemet... Jobbar på det![wink]


   
SvaraCitera

lillkuken:

Ja det kan man ju såklart, men man kan ju inte prata om precis allt med sina föräldrar och syskon.Att skaffa ytliga kontakter har jag inget problem med, men annars nej, det är väl det som är en del av problemet... Jobbar på det!

Haha ja, du kan få prata med mig om du behöver prata om något någon gång [cute] Men ska sluta tjöta om detta.. men! Alla är ytliga bekanta från början, men för att de inte skall vara ytliga bekanta längre. Så behöver man visa att man litar på dem, genom att då berätta något som kanske tynger en.. Så att de sedan kan berätta något för dig [cute] Så får man riktiga kompisar [cheers]


   
SvaraCitera

Eller vad vet jag, jag bara mister mina hela tiden.
Men har någon gång fått för mig att det är så det går till..


   
SvaraCitera