Forumet - Varför är jag rädd för allt ?

Varför är jag rädd för allt ?

516 0 32
Asså jag har ett problem typ, jag är rädd för nästan allting !
Jag är rädd för dockor (tror det ska komma spindlar ur ögonen pga en film)
Är rädd för brunnar (tror jag ska ramla i och lukta äckligt)
Är rädd för mat (tror jag ska bli tjock)
Är rädd för andras toaletter (tror det ska komma någon och döda mig och att det är äckligt)
Är rädd för cigaretter (det luktar så...)
Är rädd för att gå på stan (för tänk om det kommer ngn våldtäktsman elr att jag känner någon som kollar på mig)
Är rädd när folk kollar på mig (tror det är fel på mig då)
Är rädd om någon rör mig (tror jag kommer bli sjuk då)
Är rädd för kryp asså alla fjärilar, flugor, myror, ALLA.. (för dom är äckliga)
Är rädd för att städa mitt rum (tror jag ska hitta något äckligt eller bli smutsig då)
Är rädd för trasor (tror jag ska lukta soptipp hela dagen och att det kommer matrester på händerna)
Och mycket mer, orkar inte skriva allt då blir det jätte mkt, men asså jag fattar inte varför jag är såhär, det är jobbigt !!!
Vet någon varför man är såhär ? Och kan man göra något åt det ?

Spana också in:

krasch:

Någon du har förtroende för kanske.
En förälder, en lärare, en kurator, en vän, en schysst släkting.


Hatar mina föräldrar och dom bryr sig inte om mig, ingen lärare gillar mig, om jag pratar med kuratorn måste jag säkert berätta att jag skär mig mår dåligt varje dag har det jobbigt hemma osv.., inga vänner förstår och ingen har vart med om samma sak så det är ganska svårt, dom släktingarna jag gillar bor jätte långt bort för dom andra är för gamla och dom som inte är gamla tkr bara jag är fjortis..
jag har bara en i min familj som jag gillar det är min storebror, han är typ den enda som bryr sig om mig, han bryr sig mer om mig än mina föräldrar men han bor i stockholm och jag i gbg så det är inte så lätt och när jag ska ha hjälp mer läxor måste jag ringa honom för mina jävla föräldrar bryr sig inte ?
så det är inte lätt att prata med någon..
vetinte1999:

om jag pratar med kuratorn måste jag säkert berätta att jag skär mig mår dåligt varje dag har det jobbigt hemma osv..


Du är inte tvungen, men skulle det inte vara bra tror du? Att berätta.

vetinte1999:

inga vänner förstår och ingen har vart med om samma sak så det är ganska svårt, dom släktingarna jag gillar bor jätte långt bort för dom andra är för gamla och dom som inte är gamla tkr bara jag är fjortis..


Som sagt:
krasch:

Problemet ligger inte i de olika sakerna du är rädd för.
Problemet ligger i din uppfattning om dig själv och världen.


vetinte1999:

jag har bara en i min familj som jag gillar det är min storebror, han är typ den enda som bryr sig om mig


Vad bra att han finns i alla fall.

vetinte1999:

så det är inte lätt att prata med någon..


Okej, då kanske det bästa är att söka professionell hjälp eftersom du inte tycker det finns någon på hemmaplan som kan hjälpa dig.
krasch:

Okej, då kanske det bästa är att söka professionell hjälp eftersom du inte tycker det finns någon på hemmaplan som kan hjälpa dig.


men jag vill ju inte berätta vad mina föräldrar har gjort och så och vad jag har gjort, då kanske jag hamnar i fosterfamilj som min kompis har gjort ...
jag har redan pratat med någon social sak en gång fast jag ljög om allt så behövde inte göra det någon mer gång [smile]
vetinte1999:

men jag vill ju inte berätta vad mina föräldrar har gjort och så och vad jag har gjort, då kanske jag hamnar i fosterfamilj som min kompis har gjort ...
jag har redan pratat med någon social sak en gång fast jag ljög om allt så behövde inte göra det någon mer gång [smile]


Okej, då har jag inget mer tips att ge dig.
Hoppas du slipper ifrån dina problem någon gång.