Forumet - Varför är ni monogama?

Varför är ni monogama?

1484 0 28
Jag menar om ni träffar en härlig person, som ni jättegärna skulle vilja spendera mer tid med, hångla med, mysa med, lära känna. Eller händer det aldrig i monogama relationer? Hur hanterar man det? Otrogen? Pratar inte om det? Gör slut? Förklarar snällt för personen det gäller att man gärna velat men att man är ihop med någon annan?
Senast ändrad 22 Aug 2014, 16:43 av André Vifot Haas

Spana också in:


Nachac:
Är inte monogam för att det är utdaterat, patriarkalt relationssystem som går stick i stäv mot mina principer och hur jag fungerar.
Jag vet att det är en vanlig uppfattning att monogami skulle vara patriarkalt, men vet inte om jag är övertygad om det. Om du träffar någon som du gillar som säger att hen är monogam hur hanterar du det?

Jag finns nog inte: Jo men wöö, har du inte tänkt på konsekvenserna av ditt val?
Njae, tänker såhär: jag har en intim relation med en människa, båda mår bra av att umgås med varandra och är oftast lyckliga, båda vill tillbringa tid med varandra och inte vara intima med någon annan. Handlar inte om sexuell kontroll, ägande eller något annat trams, utan är ömsesidigt. Något man kommer överens om och som gör att man mår bra och blir trygg av (vissa behöver den trygghet som monogami innebär...).

Tänker inte vara låtsatspolygam bara för att det är hippt - det är inte så jag är funtad. Andra får leva precis som de vill, det har jag inga som helst synpunkter på.

Feberyra: Njae, tänker såhär: jag har en intim relation med en människa, båda mår bra av att umgås med varandra och är oftast lyckliga, båda vill tillbringa tid med varandra och inte vara intima med någon annan. Handlar inte om sexuell kontroll, ägande eller något annat trams, utan är ömsesidigt. Något man kommer överens om och som gör att man mår bra och blir trygg av (vissa behöver den trygghet som monogami innebär...).
Hur är det ens en trygghet? Det är väl ingen nyhet att relationer förändras? Så även monogama förhållanden. Så säg att du träffar någon du gillar (inte som man kontrollerar sånna saker), hur ska du då hantera det? Offra den relationen i trygghetsaltaret? 
Tycker det känns konstigt att jämföra relationer. Känner inte att man älskar sin partner mer bara för att man kväver alla känslor och förälskelser man får gentemot andra personer, men känner inte heller att jag missar så mycket när jag är i ett monogamt förhållande. 

Jag är bekväm i båda varianterna känner jag, men så har jag väldigt svårt att bli svartsjuk å andra sidan.
För mig spelar monogamins ursprung ingen roll på individuell nivå. Att det har använts och i viss utsträckning förfarande används för att binda och kväva ena eller båda parterna i en relation ser jag som ett problem. Men monogami sker inte längre under samma tvång, sett till flera västerländska länder. Det har snarast kommit att bli det normala sättet att känna inför romantiska förhållanden; att man vill vara med och hålla sig till en person - detta av olika anledningar, men där konsensus och likheten ligger i att det känns bra och är bekvämt för de inblandade. Man tycker helt enkelt att det känns bäst, även om det till stor del kan var ett resultat utav social påverkan. Vad jag däremot kan tänka är skadligt är hur människor sällan är medvetna om alternativen och bristen på uppmuntran till ta en titt utanför normens ramar. Jag tror att det hade blivit mycket mer av ett fritt, informerat "val" om man i högre grad presenterades för ex. polyromantik, panromantik, och andra "avstickare" vad gäller kärleks- och relationsformer.