Forumet - Varför emot Individperspektiv?

Varför emot Individperspektiv?

2419 0 40
I Sverige överlag är vi väldigt individualiserade där vi främst fokuserar på att individer ska bli starka och kunna utveckla sig själva främst psykiskt genom att utbilda sig och känna sig stark ensam.

Dock är flera jag känner emot detta då folk kommer med argumentet " men vi är ändå flockdjur och borde hålla ihop" men vänta nu, det var när maten var en bristvara i världen för 20.000 - 150.000 år sedan , idag har vi överflöd och därför behöver vi inte varandra lika mycket längre. Det finns en hel del djur som gått från flockdjur till mer ensamma och klarar sig bra utan varandra.

När vissa säger ordvitsen" ensam är svag" blir jag riktigt arg och känner för att ge mig ut i skogen i flera veckor och komma tillbaka stark& visa att människan minsann är ett kraftfullt djur [cool]

Vad har ni för ställning till kollektivism samt Individualism? Är ni neutrala eller har ni några åsikter gällande detta?
tror att flockdjurargumentet är baserat på den mentala sundheten. vi är flockdjur i den mån att vi behöver annan mänsklig kontakt - men även här är vi individualister om vi har tur.

och du, om vi nu har överflöd av mat och ej behöver varandra längre - vem ska producera maten? jag säger dig här och nu, om jag i dagsläget ej skulle få bruka något jag ej skapat av egen verkstad skulle jag vara död inom loppet av några veckor.

Spana också in:

mopsen:

jag säger dig här och nu, om jag i dagsläget ej skulle få bruka något jag ej skapat av egen verkstad skulle jag vara död inom loppet av några veckor.


Om man inte har egen odling ja, men det finns många växter ute i naturen i varma länder( där människan trivs bäst rent biologiskt) som vi kan äta av och frukter m.m. Skulle det vara okej att jaga djur och bara äta den mängd som behövdes till man blev mätt skulle inte direkt artens överlevnad vara i fara

Se på alla andra djuren ( människan är ett djur) hur överlever dom? Pandan som är helt ensam överlever och har ett mycket roligt liv, hur lyckas dem? [rolleyes]
mullis711:

Du kallade mitt argument lökigt och att mitt diskussionsunderlag är dåligt? Det säger du ju bara för att sänka mig och hylla dig själv, skulle vara intressant att höra vad du "egentligen" tycker angående min fråga, eller vill du inte svara?


Ville bara upplysa om att det var en dålig trådstart. Låt detta sjunka in litet.
Ska man förenkla allt, och det måste man, så behövs både individualism och kollektivism i olika sammanhang och är beroende av varandra: för att individualismen ska fungera för alla, trots deras olika ekonomiska/hälsomässiga/sociala/psykiska villkor, krävs välfärd, något som brukar beskrivas som kollektivism. Förutsatt att man anser att individualism är positivt och ska vara allmänt tillgängligt borde man logiskt sett stödja kollektivism i ett annat sammanhang.

Balans, kort sagt.
mullis711:

Vad har ni för ställning till kollektivism samt Individualism?


Tycker mycket bra om självständigt tänkande, men ogillar när baserar politiska beslut på felaktiga antagnaden, dvs att individen är mer eller mindre oberoende av den sociala och kulturella kontexten.

Jag tycker illa om konformat tänkande som sagt, men jag föredrar social maktspridning och lösningar på miljöproblem framför individualism. Världsbefolkningen skulle förmodligen må bra av en större "globalkollektivism".
mullis711:

Okej, varför håller du inte med? Utveckla dig gärna förstår inte vart du vill komma? [smile]


Det är en falsk dikotomi. Individen som sådan existerar inte efterom vi existerar som relationer mellan oss själva (som redan är många) och andra människor. "Individen" som vi känner den skulle inte existera utan kollektivet. Likadant så består kollektivet oundvikligen av "individer".

Rent politiskt kan jag därför inte hålla med om varken individualism (där uppfattningen om det stabila subjektet fortfarande råder) eller kollektivism (där den subjektiva upplevelsen blir underordnad ett visst ändamål).
Biologen:

Det är en falsk dikotomi. Individen som sådan existerar inte efterom vi existerar som relationer mellan oss själva (som redan är många) och andra människor. "Individen" som vi känner den skulle inte existera utan kollektivet. Likadant så består kollektivet oundvikligen av "individer".


Du menar att "kollektivet" gör dig till den individ som man tror sig själv vara?
mullis711:

Du menar att "kollektivet" gör dig till den individ som man tror sig själv vara?


Delvis, ja. I rent materiella/ekonomiska termer så är vi i ständig interaktion med andra - vi kan inte existera i ett modernt samhälle utan att formas och bli beroende av andra människor.

I idémässiga termer så formas vi delvis av våra biologiska förutsättningar (som är väldigt lika många andras) men kanske mest av de idéer och normer vi stöter på i samhället. Individen är alltså i mångt och mycket en produkt av materiell- och social interaktion.
Biologen:

I idémässiga termer så formas vi delvis av våra biologiska förutsättningar (som är väldigt lika många andras) men kanske mest av de idéer och normer vi stöter på i samhället. Individen är alltså i mångt och mycket en produkt av materiell- och social interaktion.


Fast om man undviker människor överlag mycket och lever ensam ute i tex djungeln i Afrika samt lever på växter, frukter samt djur så påverkas man inte längre av " det moderna samhället" utan följer sina biologiska förutsättningar?

Enligt dig finns alltså inte " individualism" utan är bara en slags negativ reaktion mot det kollektiva samhället där man känner att man vill göra sig fri och stå på egna ben?
mullis711:

Fast om man undviker människor överlag mycket och lever ensam ute i tex djungeln i Afrika samt lever på växter, frukter samt djur så påverkas man inte längre av " det moderna samhället" utan följer sina biologiska förutsättningar?


Javisst fungerar det. Men då gäller ju inte längre frågeställningen eftersom den diskuterade två olika modeller för hur ett samhälle bör se ut. Och den här hypotetiska situationen är uppenbarligen utanför samhället.

mullis711:

Enligt dig finns alltså inte " individualism" utan är bara en slags negativ reaktion mot det kollektiva samhället där man känner att man vill göra sig fri och stå på egna ben?


Självklart finns individualism som en ideologi. Jag säger bara att jag inte håller med om premisserna som den ideologin bygger på.