Forumet - Varför ger vissa människor inte upp?

Varför ger vissa människor inte upp?

1212 0 23
Föreställ dig att du är nere på botten och inte kommer att ta dig upp. Varför fortsätta? Med andra ord; lida genom livet eller dö? Vad håller människor vid liv om det inte finns något hopp kvar? Tror på rädsla för vad som kommer att hända efter döden och den bitterhet över att allt man har tagit sig igenom på något sätt har varit förgäves.
För att det anses vara fegt och egoistiskt att avsluta sitt liv på egen hand. Och egoism är någonting dåligt.

I övrigt tror jag på det här: when I die I'm going to heaven, because I've done my time in hell!

Har en kompis som tatuerat denna text på armen! Beundrar honom stort, i övrigt. Han har gått igenom mängder av skit i sitt liv, men kämpar på ändå.
De gör trots allt ett aktivt val: att leva. Följaktligen tror de, medvetet som omedvetet, att detta gynnar dem. Håglöshet, likgiltighet, sorg och rädsla (inte hand i hand förstås) stoppar dem från att avsluta sina liv. De som hyser tillräcklig passion för döden väljer förr eller senare den vägen.

Spana också in:

Dear Madame:

Föreställ dig att du är nere på botten och inte kommer att ta dig upp.


Hur vet man det? Finns väl alltid en liten chans att tiderna förändras etc

Dear Madame:

Vad håller människor vid liv om det inte finns något hopp kvar?


Troligen är de för fega för att ta det sista steget när det gäller att ta självmord, samt att de tänker på sina bekanta som skulle må askasst om något hände.
Renesmee:

För att det anses vara fegt och egoistiskt att avsluta sitt liv på egen hand. Och egoism är någonting dåligt.


Varför tycker folk egentligen att det är egoistiskt?

Renesmee:

when I die I'm going to heaven, because I've done my time in hell!


Är man i helvetet brinner man där för evigt. Vi är inte där nu.
Dear Madame:

Varför tycker folk egentligen att det är egoistiskt?


För att man kommer att slippa undan alldeles för lätt, helt enkelt. Du flyr undan allt vad krav innebär osv. osv.

Sen så lämnar du ju familj och vänner i en obekväm situation också. Tro mig. Jag har haft nära och mindre nära vänner som begått självmord. Det är inte det minsta kul.


Dear Madame:

Är man i helvetet brinner man där för evigt. Vi är inte där nu.


Bara om man är troende, skulle jag tro ([wink]). Men då är man nog redan i något sorts helvete.
Dear Madame:

Tror på rädsla för vad som kommer att hända efter döden och den bitterhet över att allt man har tagit sig igenom på något sätt har varit förgäves.


Delvis. Men förmodligen också att de inser att deras situation endast är temporär. Och t.ex. självmord är ju en permanent lösning på detta temporära problem.
Jag har alltid haft en inre styrka hur dåligt jag än mått, det är mitt starka självförtroende och mina drömmar som får mej att fortsätta kämpa, jag har alltid ett mål att gå efter, jag ser att ingenting är omöjligt, och därför ger jag aldrig upp. Fast ibland känns det som man bara vill avsluta det här livet, men jag vet att det inte är så egentligen.
Dear Madame:

Varför fortsätta?


Jag har varit i botten och verkligen känt mig helkasst och inte ens velat göra något. Det ska man dock få rätt att göra ibland.

Men för mig blir det dock förr eller senare så att jag måste uttrycka mig på något sätt.

En sommar vet jag att jag mådde riktigt jäkla dåligt då jag nyss blivit av med flickvännen och fick bara skit av föräldrar och polare som myttade och hade sig. Det slutade med att jag praktiskt taget skrev en hel jäkla novell på ca 250 sidor. Var som ett sorts egenbyggt försvar där jag var tvungen att hålla huvudet igång och inte älta en massa problem hela tiden.

Och ibland får jag ryck och sätter mig och målar, bygger med plastmodeller eller vad fasen som helst. Detta kanske är svårt för andra som inte är lika kreativt inriktade, men typ pyssla med intressen är bra eller umgås med folk man tycker om, då brukar man få viljan tillbaka.
om ja skulle vara nere på botten och inte vilja leva längre..så skulle jag nog söka hjälp. Jag är sådan som person..om det går för långt så ber ja om hjälp. ja skulle ja tänka på min familj o släkt..eller så skulle jag vara nere så djupt i mina egna tankar att jag glömmer bort familj o släkt..att jag helt enkelt tar livet av mig. Det är faktiskt så tror jag.. men finns många beslut som man kan ta innan man väljer att ta sitt eget liv..fast de är ju lite svårt för den som är nere i djupet att tänka så..