Forumet - varför jag?

varför jag?

105 0 24
Det går inte att frysa ihjäl på hösten om man inte har ett gigantiskt tålamod. Näsblod. Dock inte så kall, men det blåser irriterande.

Jag vet inte vad jag ska göra. Det kliar i min kropp samtidigt som jag är tung, borta och så långt ned det bara går.

Det känns som att jag inte kommer att bli äldre än arton. Det är inte en del av mig, inte mitt öde.

Antar att jag än en gång, liksom alla patetiska gånger, ropar på hjälp. Fast jag vet inte om någon kan hjälpa eftersom det känns som det redan är över. Jag måste bara göra det som känns för att fullborda det.

Spana också in:

Harpyja:

Ingen skillnad. Några tusenlappar fattigare.


:S Högkostnadskort? Det kanske inte var optimala hjälpen för dig. Kändes det hundra med psykologen? Fick du en ställd diagnos? Fick du medicin? Hur slutade kontakten?

Iaf, det är inte värt att sluta kämpa. Du vet inte vart livet kommer ta dig. Du är 17 (?) år, ditt liv har knappt börjat. Du befinner dig i mörka tankar nu och det är svårt att se framåt, men det kan bli bättre. Finns massa skoj här i livet. Låter cheezy men det är enbart sanningen.
Lindblom:

har du fått medicin?


Nej.

Lounge fact:

:S Högkostnadskort?


Okej, 1000 kronor då.



Lounge fact:

Det kanske inte var optimala hjälpen för dig. Kändes det hundra med psykologen? Fick du en ställd diagnos?


Svårt att få tag på läkare. Hon har inte ställt någon diagnos eller försökt att komma fram till något. Jag pratar och hon nickar. Ska träffa henne på torsdag då jag kanske, inte troligt, skulle få träffa en läkare. Vet inte ens vad jag ska få av denne då jag inte vet vad som är problemet.

Men det är nästa vecka. Jag vill inte leva nästa vecka.
Orkar inte ens skriva längre.
Harpyja:

Svårt att få tag på läkare. Hon har inte ställt någon diagnos eller försökt att komma fram till något. Jag pratar och hon nickar. Ska träffa henne på torsdag då jag kanske, inte troligt, skulle få träffa en läkare. Vet inte ens vad jag ska få av denne då jag inte vet vad som är problemet.


Har du precis börjat prata med henne? Håller ni på och utreder eller? Komihåg att det finns extrem kunnig personal inom psykiatrin, och så finns det rötäggen. Det kan vara jobbigt att hålla på och byta psykolog när man redan är på bottnen men ställ krav. Om det känns som att psykologen bara sitter där och flummar, ring och prata med mottagningen. Kom ihåg att du är så nere i mörka tankar att du förmodligen inte har orken eller ser någon förbättring på lång väg, men detta är fördmoligen bara början, och den kommer om du fortsätter nu. Försök bortse ifrån alla mörka tankar och ta varje steg som i sänder, nu ska du snart till läkare. Du är på rätt väg.
räddningen kommer inifrån, där kom min räddning iaf.
du har alla kapaciteter, det gäller bara att de ska komma i rullning, vilket du knappt märker när du gör.

visst har jag varit på botten, dock så har jag aldrig uttalat mig om det för någon eftersom jag oftast ser mig som en parasit, men det går att slå sig fri! hitta positiva saker i omgivningen och klinga dig fast vid dem. pusssar!
När jag mådde som sämst mådde jag sådär, vilket var i somras. Det behöver inte vara så, även om det kan vara en jobbig period där man inte ser någon lösning. Ring till en psykologimottagning, om de frågar dig om självmordsförsök och du berättar att du har tänkt eller försökt göra det, så berätta allt. Då har dem i princip skyldighet att hjälpa dig på en gång och sätta upp dig först på listan bland de som ska få träffa en psykolog eller läkare. Då är det stor chans att du får testa medicin.