Det går inte att frysa ihjäl på hösten om man inte har ett gigantiskt tålamod. Näsblod. Dock inte så kall, men det blåser irriterande.
Jag vet inte vad jag ska göra. Det kliar i min kropp samtidigt som jag är tung, borta och så långt ned det bara går.
Det känns som att jag inte kommer att bli äldre än arton. Det är inte en del av mig, inte mitt öde.
Antar att jag än en gång, liksom alla patetiska gånger, ropar på hjälp. Fast jag vet inte om någon kan hjälpa eftersom det känns som det redan är över. Jag måste bara göra det som känns för att fullborda det.
kram :/
Har du sökt hjälp då?
Lounge fact:
Har du sökt hjälp då?
Ja. Både St göran, psykolog och skolkurator.
Harpyja:
Ja. Både St göran, psykolog och skolkurator.
Vad är dina upplevelser utifrån det?
Lounge fact:
Vad är dina upplevelser utifrån det?
Ingen skillnad. Några tusenlappar fattigare.
Harpyja:
Ingen skillnad. Några tusenlappar fattigare.
har du fått medicin?
"efter regn kommer solsken"
man kan bara inte se det för alla moln... vilket egentligen inte är någon jävla tröst överhuvudtaget, men man bör nog ha med det i beräkningarna innan man gör något dumt.
Harpyja:
Ingen skillnad. Några tusenlappar fattigare.
:S Högkostnadskort? Det kanske inte var optimala hjälpen för dig. Kändes det hundra med psykologen? Fick du en ställd diagnos? Fick du medicin? Hur slutade kontakten?
Iaf, det är inte värt att sluta kämpa. Du vet inte vart livet kommer ta dig. Du är 17 (?) år, ditt liv har knappt börjat. Du befinner dig i mörka tankar nu och det är svårt att se framåt, men det kan bli bättre. Finns massa skoj här i livet. Låter cheezy men det är enbart sanningen.
Lindblom:
har du fått medicin?
Nej.
Lounge fact:
:S Högkostnadskort?
Okej, 1000 kronor då.
Lounge fact:
Det kanske inte var optimala hjälpen för dig. Kändes det hundra med psykologen? Fick du en ställd diagnos?
Svårt att få tag på läkare. Hon har inte ställt någon diagnos eller försökt att komma fram till något. Jag pratar och hon nickar. Ska träffa henne på torsdag då jag kanske, inte troligt, skulle få träffa en läkare. Vet inte ens vad jag ska få av denne då jag inte vet vad som är problemet.
Men det är nästa vecka. Jag vill inte leva nästa vecka.
Orkar inte ens skriva längre.
Harpyja:
Svårt att få tag på läkare. Hon har inte ställt någon diagnos eller försökt att komma fram till något. Jag pratar och hon nickar. Ska träffa henne på torsdag då jag kanske, inte troligt, skulle få träffa en läkare. Vet inte ens vad jag ska få av denne då jag inte vet vad som är problemet.
Har du precis börjat prata med henne? Håller ni på och utreder eller? Komihåg att det finns extrem kunnig personal inom psykiatrin, och så finns det rötäggen. Det kan vara jobbigt att hålla på och byta psykolog när man redan är på bottnen men ställ krav. Om det känns som att psykologen bara sitter där och flummar, ring och prata med mottagningen. Kom ihåg att du är så nere i mörka tankar att du förmodligen inte har orken eller ser någon förbättring på lång väg, men detta är fördmoligen bara början, och den kommer om du fortsätter nu. Försök bortse ifrån alla mörka tankar och ta varje steg som i sänder, nu ska du snart till läkare. Du är på rätt väg.
Har du någon kompis som du kan prata med/hålla dig sällskap i mörkaste stunder?
Ta hand om dig eller vad man säger. Kram osv.
Harpyja:
Nej.
det kan hjälpa, verkligen. kräv att få prova medicin, visa hur dåligt du faktiskt mår. ring någon akut nu om du behöver, det finns folk som kan hjälpa dig. ge inte upp!
Ring din läkare o säg att du vill ha medicin ![[shake]](/img/smilies/shake.gif)
Pröva...
