Aviseringar
Rensa alla

Varför ska allt vara så svårt?


Ämnesstartare

När man vill ha hjälp finns det ingen där, MEN när man INTE vill ha hjälp jo så ska dom hålla på att lägga in på psyk och grejer..Har samma sak hänt er? Hur tar man sig ifrån dom? Dom har satt diagnosen borderline på mig och känner mig totlat ensam och hopplös..Vem vill leva detta livet? Vem vill vara ledsen dygnet runt? Inte jag iaf, [sad]


   
Citera

Vilka dom? Föräldrar?
Du får väl säga till när du vill ha hjälp då. [no-no]


   
SvaraCitera

Inte mycket att gå på... som isola säger. vilka dom? och förlåt mitt okunnande men vad är diagnosen borderline?


   
SvaraCitera

ja ijdojter


   
SvaraCitera

ingen vill leva detta livet, förutom dem som inte vet bättre


   
SvaraCitera

har aldrig blivit inlagd på psyk å grejer så vet ej.


   
SvaraCitera

Onlyostmacka:

Hur tar man sig ifrån dom?

Hej Ostmackan. Man uppträder som en exemplarisk gisslan så länge man är gisslan, man får inte skinka.
Sen när de låst upp porten kan du änligen släppa ut skrik mm,
Härligt, som en nysning man hållt emot i veckor.
Det är mitt tips.[cute]


   
SvaraCitera

Onlyostmacka:

diagnosen borderline

Jag vet precis hur du känner dig. Jag har själv borderline, bipolaritet och dissoasitiva episoder. Livet känns jävligt mörkt. Dom har kommit fram till att mina problem är så grava att vanlig terapi inte kan hjälpa mig. Utan jag behöver dygnet runt vård på ett behandlingshem, och det finns bara ett enda behandlingshem i Sverige som kan ta emot mig och det är fullt. Det skulle tydligen bli en plats ledig till sommaren men öppenvården gör inte ett skit för att jag ska komma dit. Så jag svävar mellan att vara hemma och på PIVA (psykiatriskt intensiv vårds avdelning). Jag försöker att hålla allt inom mig för att slippa bli tvångsinlagd, så bloggen är min bästa vän, samt mina 100 mediciner.

Så nej, du är inte ensam. [love]


   
SvaraCitera

Jag trodde jag hade det dåligt [shake]


   
SvaraCitera

alexthepope:

Jag trodde jag hade det dåligt

Jaså?


   
SvaraCitera

Freeedom:

Jaså?

det blir annan annan gång/tråd kanske....


   
SvaraCitera

Ibland kan man behövas läggas in även om det är långt ifrån roligt. Jag blir själv mer deprimerad när jag är inlagd men mindre ångestfull/stressad och mindre självskadebenägen. Det deprimerade hade nog kunnat "botas" om man bara hade fått göra nått av värde. I och för sig har jag alltid blivit inlagd pga självmordsförsök/extrema självmordstankar så de har väll inte velar skriva ut mig när de märker att jag blir mer deppad när det egentligen är all stress och sånt som gör att jag vill dö.
Jag har själv inte borderline men känner ett par med det och kan gissa hur det känns. Vet i alla fall hur vissa delar av BPD känns.
Vill du inte vara inskriven hos psykiatrin så är det väll bara att skriva ut sig där ifrån vad jag vet, men sen beror det på om det är BUP eller vuxenpsyk du går hos.
Sen råder jag dig att läsa på mer om borderline, visst det är ingen rolig diagnos (fast vilken diagnos är det) men det finns hjälp för det. Den bästa hjälpen är något som heter DBT, dialektisk beteendeterapi, kolla upp det med. Jag har sett den göra under på personer med BPD.. fast man måste ju vilja och kämpa själv för att bli bra då och ibland kan friskheten vara mer skrämmande än sjukheten.

Här är en sida med info och forum om/för personer med BPD. Borderline.nu


   
SvaraCitera

OF 5:

ingen vill leva detta livet, förutom dem som inte vet bättre

Men sluta. Du bara deppar och gnäller, hon vill ju leva men har det skit, så kommer du här utan större problem men ändå gnäller.
Åh blir sur.


   
SvaraCitera

isola:

OF 5: ingen vill leva detta livet, förutom dem som inte vet bättre

Men sluta. Du bara deppar och gnäller, hon vill ju leva men har det skit, så kommer du här utan större problem men ändå gnäller.
Åh blir sur.

[y]


   
SvaraCitera

Jag skulle nog ännu mer galen om jag blev inlagd (säger inte att du är galen) men det är bara jag. Har en fobi för mentalsjukhus. Skyll på filmerna [mad]


   
SvaraCitera