Forumet - Varför ska jag leva?

Varför ska jag leva?

361 0 42
Hej

Jag är 15år och känner att allting är skit och förstår inte varför jag ska leva? Jag har ingenting att leva för. Jag är inget rikemans barn, jag har inte särskilt bra betyg. godkänt i allt. Jag har inga kompisar som är schyssta som kompisar är med varandra. Jag har ingen flickvän och jag har heller aldrig haft någon. Och jag saknar någon mer än allt att få ha någon att vara med, att ha någon krama om osv, att känna mig älskad av någon.

Jag är ingen sån som bara sitter inne hela dagarna och tycker synd om mig själv, utan jag brukar ju vara ute med kompisar och sånt men jag tycker vi inte har särskilt kul.

Jag har funderat på självmord, och sen när jag blir äldre så ska man jobba för att kunna överleva. Vad är vitsen liksom?

Spana också in:

Tycker du inte om ditt liv så försök att förändra det. Du är bara 15 så självmord är ingen lösning för dig... leta efter bra människor att umgås med för du kommer hitta dem. Försök se lösningar. Klart du kommer hitta någon att vara med.
Varför har du inte kul när du väl är ute?
ghunter:

Jag har funderat på självmord, och sen när jag blir äldre så ska man jobba för att kunna överleva. Vad är vitsen liksom?


Ge inte upp, tänk på dina föräldrar och syskon om du har några. Livet blir sig aldrig likt om man förlorar nån och jag vet vad jag talar om så ge in upp för allt i världen.

Lär dig spela ett instrument och bli grym på det, joina sen ett band, där brukar kamratskapen vara fin. [smile] Inget jättebra tips kanske men alltid nåt. Jag kysste förövrigt en tjej första gg när jag var 18 och fick min första flickvän när jag var 20.
Sluta lipa och ta tag i ditt liv! Enda som fungerar vi här på UM kan inte göra någonting för att hjälpa dig, och du har fått förslag på saker du kan testa på!

Blir bara värre av att sitta och tycka synd om sig själv!
Börja göra nått som är tvärt emot vad du gör nu, du kommer hitta dig själv och ditt liv kommer inte alltid vara ett helvete..

Been there done that... [rolleyes]
Som sagt, kämpa på. :)

Det låter nog lite dumt för dig, men det är faktiskt så, många känner sig precis som du gör i alla fall någon period av sin ungdom. Många betyder inte alla - men fått för mig att de flesta som i alla fall har något att tänka med brukar må så någon gång. Det är helt enkelt något man måste kämpa sig förbi.

Nu är det ju så att det här låter som väldigt dåliga rekommendationer, för jag förstår verkligen att det som du känner gör jävligt ont och inte alls är något att underskatta. Men jag har faktiskt också varit femton och åtminstone en gång varit väldigt nära att ta livet av mig.

Grejen är att när jag ser tillbaka på det nu så kan jag inte riktigt förstå mig själv - och om jag nu skulle ha gjort det så skulle jag ha missat många underbara ögonblick.

Jag hade aldrig haft någon flickvän när jag var 15, inte ens närmningsvis sen dagis någon gång - men nu är även det förändrat.

Såklart så kommer du inte garanterat må bra om några år heller - det gör inte jag. Saknar och längtar till det mesta faktiskt.

Men att jag fortfarande lever - det ångrar jag inte för en sekund.

Mycket text, men om någon läst ända hit så får ni... ett hjärta! [love] - där! [cheers]