patrick bateman:

kul att nån la märke om mig här inne iaf

varför finns de ingen tråd för mobbare?

YaBasta:

varför finns de ingen tråd för mobbare?

jäkla bra fråga asså. vi förtjänar också en

1: Började i lågstadiet pga att jag stammar och har ADHD så är lättprovocerad och kan ha svårt att läsa andra människors signaler typ.

2: Det var väl främst ett 3-4 stycken som höll på, men alla andra tittade tyst på och snackade skit bakom min rygg.

3. Blev provocerad, utfryst, fick styk några gånger, men mest var det ett konstant flöde av småtaskiga kommentarer här och där.

4: Mådde såklart skit men påverkades inte direkt fysiskt tror jag. Jag blev väldigt inbunden och började träna/sporta väldigt mycket för att ha något att göra efter skolan eftersom typ ingen ville umgås med mig och för att få avreagera mig..

5: Undvek folk så mycket jag kunde, gör fortfarande det, har några riktigt bra polare nu som jag är mer öppen med, men är annars ganska ointresserad av människor och drar mig lätt undan.

6: Orkar inte berätta detaljer, men typ varje gång jag stammade och ingen vuxen fanns nära, och typ provocerade mig på rasterna.

7: Kändes hopplöst i flera år, bytte skola till högstadiet och då upphörde det.

8: Farsan sa åt mig att stå upp för mig själv och att jag inte skulle låta dem hålla på.. Morsan tröstade när jag var ledsen men kunde väl inte göra så mycket..

9: Började träna kickboxning plus att jag växte till mig ganska mycket så folk vågade typ inte reta mig till slut, sen upptäckte tjejerna att jag var ganska söt och började vara snälla helt plötsligt, och det smittade väl av sig lite på killarna i klassen med när alla tjejer tyckte dem var idioter som bråkade med mig.

10: Har återkommande depressioner, svårt att lita på folk, svårt att få nya vänner, kan bli väldigt ledsen/nedstämd om jag träffar nån av dem som gjorde mitt liv till ett helvete i flera år. Kan också bli väldigt stressad när jag skall prata med nya personer iom att stammningen har blivit så negativt laddad för mig.

OFC så svarar jag

1: Jag blev mobbade under en kort tid under mellanstadiet men det var fortfarande jobbigt! Den påverkan den hade var att jag inte ville gå till skolan och mådde dåligt men det fick också en positiv effekt. Jag vågade stå upp till slut och blev modigare som person!

2: Det var väl runt 3-4 stycken som mobbade mig mest men det var självklart många andra som mobbade mig för att själv inte bli mobbade. Jag har faktiskt ingen aning om rykten spreds.

3: Jag blev mest mobbad genom förolämpningar men det hände att man faktiskt fick stryk. Jag skulle säga att båda var lika jobbig. Båda va "såren läker men ärren finns kvar".

4: Mådde självklart piss men jag tror inte det påverkade hälsan fysiskt på nåt sett.

5: Just då var det väldigt svårt att snacka med människor förutom min familj. Nu har jag inga problem med människor.

6: Orkar inte riktigt men förklara i detalj men lite såhär. Jag kom till skolan och försökte snabbt hänga av mig och gå in i klassrummet där det fanns en lärare, ibland hann man men ibland inte. På rasterna och efter skolan blev jag mobbad.

7: Tillslut stod jag upp och slog ner mobbarna (faktiskt sant) då slutade dom och så bytte jag skola å ända sen dess har det varit bra.

8: Faktiskt klarade jag det själv

9: Jo jag hade tränat musklerna med hantlar å en dag när jag var redo slog jag ner "huvudmobbaren". Jag fick självklart ta ett snack med killens familj å fick en "anmärkning" eller nåt av skolan men det var helt klart värt det!

10: Bara positiva. Jag har börjat stå upp för mig själv mer och så har jag föreläst på lågstadien om hur man står upp och kommer ur det å så. Ni får gärna komma å titta. Föreläser på Boo Gårds Skolan på fredag om 2 veckor!

patrick bateman:

jäkla bra fråga asså. vi förtjänar också en

får la varnings poäng så fort man skapat tråden

YaBasta:

år la varnings poäng så fort man skapat tråden

mm antagligen. störande med varningspoäng

YaBasta:

år la varnings poäng så fort man skapat tråden

mm antagligen. störande med varningspoäng

patrick bateman:

störande med varningspoäng

ingen yttrandefrihet på um inte

YaBasta:

ingen yttrandefrihet på um inte

nej det kan man verkligen inte påstå.

YaBasta:

bla

patrick bateman:

bla

Berätta om hur ni blir mobbade istället för att söka bekräftelse genom att spela.. typ "coola" eller vad ni nu försöker vara? Ni tar ju i så ni får bånge när ni skall imponera på varandra.

Frippe96:

vad ni nu försöker vara?

försöker inte vara nånting.

1: När började mobbningen? Hade situationen sett annorlunda ut om det hände vid ett annat tillfälle? Vilken påverkan hade det på dig under denna tid?

Mobbingen började när jag började skolan

2: Hur många mobbade dig? Hände det att andra barn mobbade dig också för att själv inte bli mobbade? Spreds det rykten?

det var några i min systers klass sen så blev det några i min klass

3. Hur blev du mobbad? Fysiska slag och knuffar? Förolämpningar och utfrysning? Vilket var tyckte du var värst?

utfryst och förolämpningar. Förolämpningarna var värst.

4: Hur påverkades din hälsa? Ökade du i vikt? Blev sjuk oftare?

jag ville inte gå till skolan. jag lådsades att jag var sjuk, och fick ofta ont i magen i skolan

5: Hade du svårt för att möta andra människor? Hade du beteenden som ansågs vara annorlunda?
6: Hur kunde en vanlig dag se ut? Förklara i detalj.

Jag hade inte svårt att möta nya människor för att dom kände inte mig som blev mobbad i skolan utan lärde känna mig som den jag är.

7: Var det någonting du kunde göra mot mobbningen? Fungerade det?

Jag började om 4an och det var det bästa beslutet jag har kunad göra.

8: Fick du stöd ifrån dina föräldrar eller andra vuxna? Vad gjorde de för att hjälpa?

Jag fick stöd från min mamma och min lärare

9: Har mobbningen slutat? Hur gick det till?

Mobbningen slutade när jag gick om 4an

10: Har dina erfarenheter format dig till den människa du är idag? Har det gett dig positiva eller negativa egenskaper?

Jag är fotfarande lika tyst och tänker mycket. Der är både till det positiva och det negativa

Frippe96:

Berätta om hur ni blir mobbade istället för att söka bekräftelse genom att spela.. typ "coola" eller vad ni nu försöker vara? Ni tar ju i så ni får bånge när ni skall imponera på varandra.

jag har ju aldrig blivit mobbad, vet inte hur jag ska berätta om det då

1: När började mobbningen? Hade situationen sett annorlunda ut om det hände vid ett annat tillfälle? Vilken påverkan hade det på dig under denna tid?
Mobbningen började vid fjärde klass, där jag började i en ny skola där majoriteten var rika svenska ungar (och jag var varken något av det). Antagligen skulle det inte var likadant om jag gick i en annan skolan. Jag blev tillbakadragen och blyg, ända sedan jag var liten så har jag varit framåt och glad men under den perioden började jag klä mig i svart och stängde in mig i mitt rum istället för att träffa kompisar. I skolan vågade jag inte säga något eftersom jag trodde att någon skulle säga något spydigt mot mig. Jag kollade ner på marken när jag gick i korridorerna och skolkade från idrotten eftersom jag visste att det var då man var som mest utsatt. Det var en riktigt jobbig tid

2: Hur många mobbade dig? Hände det att andra barn mobbade dig också för att själv inte bli mobbade? Spreds det rykten?
Jag vet inte riktigt hur många som mobbade mig.. Men de det fanns två "ledare" vilket var två killar. Nu förstår jag hur fega dem var som bara vågade gå på en tjej som nyss hade börjat i skolan. men iaf, de fick då och då hela klassen killar att kalla mig kränkande ord och skratta åt mig. Jag tror inte att de som mobbade gjorde det för att dem var rädda att bli mobbade och jag tror heller inte att det spreds rykten eftersom dem var killar och jag antar att dem inte sprider rykten.

3. Hur blev du mobbad? Fysiska slag och knuffar? Förolämpningar och utfrysning? Vilket var tyckte du var värst?
Förolämpningar och utfrysning från tjejerna i klassen som inte vill ha något med mig att göra (förutom två underbara tjejer som jag fortfarande har kontakt med). Det värsta var nog ändå förolämpningarna, de ord som ALLA KILLAR i klassen gick i led och skrek åt mig. Jag hade aldrig ens bråkat allvarligt med en kille innan mobbningen, i min förra skola var jag skyddad med mina barndomsvänner och hade aldrig tidigare varit så utsatt.

4: Hur påverkades din hälsa? Ökade du i vikt? Blev sjuk oftare?
Ja, i början ökade jag väldigt mycket i vikt. Jag tyckte illa om mig själv men orkade ändå inte bry mig längre. Jag minns inte riktigt, jag har förträngt det mesta från den tiden men jag minns att jag skolkade många gånger från skolan eftersom jag inte orkade möta alla taskiga i klassen. Jag tror inte jag var sjuk på riktigt, jag tror att jag bara mådde illa av tanken av skolan.

5: Hade du svårt för att möta andra människor? Hade du beteenden som ansågs vara annorlunda?
Ja, eftersom jag var så rädd för att bli bedömd mer tog jag aldrig chansen att träffa nya människor. Jag trodde att alla i skolan var som killarna och tjejerna i klassen.
6: Hur kunde en vanlig dag se ut? Förklara i detalj.
Jag kunde må dåligt på morgonen, försöka skola från skolan men ändå inte berätta något till mina föräldrar om mobbningen i skolan. Jag vet att detta var dumt tänkt, men jag tänkte att min mamma skulle bli besviken på mig eftersom jag hade "misslyckats". Men varje morgon tvingade jag mig till skolan, jag hade dock två bästa tjej kompisar. En av dem var ny som jag och är idag jävligt snygg, mycket snyggare än alla tjejerna som var taskiga mot oss och den andra tjejen var tvillingsyster med en av de populäraste killarna i klassen, hon försvarade mig varje gång hon fick chansen. Men jag gick iaf till skolan, mötte ingens blick vid korridorerna eller där vi hängde av oss kläderna. Men jag gick tyst in i klassrummet och lade all min koncentration på lektionen och arbetet. Jag räckte aldrig upp handen när läraren frågade en fråga eftersom jag var rädd för uppmärksamhet och alla hemskheter de skulle kunna hitta på
Så gick hela dagen tills det var dags att åka hem då jag skyndade mig hemåt.
7: Var det någonting du kunde göra mot mobbningen? Fungerade det?
Jag visste inte riktigt vad jag kunde göra då men i slutet av femman så berättade jag allt för mina föräldrar och de tog tag i det, direkt tog det en vändning och det är jag lycklig över. Men mobbningen tog dock aldrig slut. De kanske inte gjorde det lika öppet men jag kunde höra dem viska och sen ge mig taskiga blickar.

8: Fick du stöd ifrån dina föräldrar eller andra vuxna? Vad gjorde de för att hjälpa?
Ja, det fick jag. Speciellt från mina föräldrar och en ny lärare som jag fick i femman. I fyran brydde sig inte mina lärare dem sa att " det var inget allvarligt ". men när mina föräldrar fick reda på det skickade dem först mail till lärarna och när dem inte lyssnade vände dem sig till rektorn och barnens föräldrar. Det hjälpte mycket!
9: Har mobbningen slutat? Hur gick det till?
Nu har den slutat ja Först i sexan så blandade de alla klasser och då hamnade jag i en klass där dem flesta var snälla och ingen taskig. Jag lärde känna två andra tjejer som än idag är mina bästa kompisar. Mitt självförtroende höjdes verkligen och jag började i olika sporten där jag förlorade vikt och jag började bry mig om utséendet o.s.v. Sen bytte jag skola igen och nu går jag i en helt underbar skola där jag känner folk från alla klasser i min årskurs och ingen i min klass skulle ens ana att jag har varit ett "mobboffer". jag är verkligen som en helt ny människa nu och tar igen allt det jag missade under de två åren! jag minns att innan mobbningen slutade så att jag tänkt självmordstankar och sånt men jag tänker aldrig något sånt längre och det är riktigt skönt 😀 det bästa är att folk behandlar mig som en vanlig individ, inte som någon man kan trampa ner på. Jag VILL vakna tidigt på morgonen för att åka till skolan och jag VILL träffa mina klasskamrater som alla är snälla mot mig!
10: Har dina erfarenheter format dig till den människa du är idag? Har det gett dig positiva eller negativa egenskaper?
Ja det har det verkligen! Det har gett mig fullt positiva egenskaper och det bästa är att jag faktiskt på något konstigt sätt är glad att jag fick uppleva mobbningen. Nu vet jag att man kan klara sig igenom saker hur svårt det än verkar och jag vet att jag aldrig kommer bli en mobbare eftersom jag själv vet hur det är att vara den utsatte.