Forumet - vart går gränsen för otrogenhet?

vart går gränsen för otrogenhet?

941 0 168
skulle ni bli sura om eran partner/om ni hade en partner och den skulle sova tillsammans med någon på en fest när den var full, även om de bara sov och inte gjorde något annat? undrar bara vart folk tycker gränserna för otrogenhet går, eftersom det verkar vara sjukt individuellt ..

Spana också in:

jag frågar inte för att jag försöker reda ut något i mitt förhållande, men kom in på en intressant diskussion idag som handlade just om att vissa t.ex inte ens låter sin partner kolla på porr utan att det är otrogenhet, och jag tycker bara helt enkelt att det är intressant att se saker ur andras perspektiv och höra hur andra skulle reagerat :)
Som sagt är det väldigt olika från en person till en annan. Själv tycker jag det är dumt att kontrollera sin partner som om det vore ett objekt/en ägodel. Grundbestämmelser är väl ok som typ "Ha inte sex med andra" för det kan vara en bra sak så man är säker på att partnern inte skaffar sig några nya könssjukdomar osv.
Hjärtlös:

Som sagt är det väldigt olika från en person till en annan. Själv tycker jag det är dumt att kontrollera sin partner som om det vore ett objekt/en ägodel. Grundbestämmelser är väl ok som typ "Ha inte sex med andra" för det kan vara en bra sak så man är säker på att partnern inte skaffar sig några nya könssjukdomar osv.


jo men sen kan man ju diskutera vart gränsen för sexuell kontakt går någonstans? är ett fyllehångel att vara otrogen, och är man otrogen bara man raggar på någon även fast man inte gör något sen?
naked_monkey:

skulle ni bli sura om eran partner/om ni hade en partner och den skulle sova tillsammans med någon på en fest när den var full, även om de bara sov och inte gjorde något annat?


Nej, jag skulle inte bli sur, eller okej jag skulle ställa mig frågande till det. Om jag inte kände att jag kunde lita på min partner så skulle jag göra slut.

naked_monkey:

undrar bara vart folk tycker gränserna för otrogenhet går, eftersom det verkar vara sjukt individuellt ..


Ja, det finns ingen gräns, att ha sex kan vara okej, om man inte är intima för en del människor. Det ända rimliga är att lyssna på sin partner, vad denna tycker, och sedan bestämma sig för om man tycker det är rimligt eller inte.

Personligen så tycker jag att mixa upp det med andra sexpartner i en relation, är trist, eftersom att viljan att ha en ny sexpartner är kortsiktig, och om den inte är det så bör man inte vara tillsammans överhuvudtaget enligt mig. För när man väl byter till denna nya partner, så visar det sig ofta också att samma problematik uppstår igen. Bättre då att försöka överkomma problemet, och om det inte går, då får man väll gå vidare helt enkelt.

Jag skulle personligen också vara frågande inför om min flickvän blev så full så hon behövde sova över hoss någon. Jag skulle tänka, vad är det här?

Jag skulle också ställa mig frågande inför om min flickvän kände sig orolig att jag skulle vara sur på henne. Det känns väldigt dysfunktionellt, oavsätt så handlar det i slutet om man känner att man kan ha förtroende för varandra eller inte.
naked_monkey:

jo men sen kan man ju diskutera vart gränsen för sexuell kontakt går någonstans? är ett fyllehångel att vara otrogen, och är man otrogen bara man raggar på någon även fast man inte gör något sen?


Om du har ett slutet "standard" förhållande så är ju inget sådant ok, men någonting man gjort på fyllan kan accepteras tycker jag beroende på hur påverkad man varit. Att ragga på skoj är lugnt men varför ragga upp någon när man redan är i ett förhållande? Verkar då som att något fattas i det förhållandet.
naked_monkey:

jo men sen kan man ju diskutera vart gränsen för sexuell kontakt går någonstans? är ett fyllehångel att vara otrogen, och är man otrogen bara man raggar på någon även fast man inte gör något sen?


Den diskussionen blir bara relevant med sin nuvarande partner, men där är den absolut produktiv.
Hjärtlös:

Att ragga på skoj är lugnt men varför ragga upp någon när man redan är i ett förhållande? Verkar då som att något fattas i det förhållandet.


man kanske har ett större bekräftelsebehov än vad man vågar erkänna för sin partner och sig själv? vad vet jag, tycker som sagt bara det är kul att höra hur andra tänker
Hjärtlös:

Kan man inte hantera ett förhållande har man inget, så enkelt är det faktiskt.


fast så enkelt är det nog inte, eftersom de flesta har ju en drift att söka sig en partner, så även om man har egna problem som gör att man inte kan hantera ett förhållande så försvinner ju inte driften?
kulturmarxisten:

Den diskussionen blir bara relevant med sin nuvarande partner, men där är den absolut produktiv.



jag tycker det är produktivt att höra vad andra tycker om deras egna förhållanden, eftersom det kan ge mig lite distans till mig själv och mina egna förhållanden, och så tror jag att fler än jag tänker
naked_monkey:

fast så enkelt är det nog inte, eftersom de flesta har ju en drift att söka sig en partner, så även om man har egna problem som gör att man inte kan hantera ett förhållande så försvinner ju inte driften?


Då är det väl mer driften att föröka sig du tänker på? Vilket inte nödvändigtvis måste innebära partnerskap. Nej, den försvinner inte men man gör det bara värre genom att gå igenom saker man inte klarar av. Det finns ingenting som säger att det måste vara så för alltid, som jag nämnde i inlägget ovanför så går det att öva bort sådant. Finns terapi för den som behöver det och inte klarar att förändra sig på egen hand.