Jag känner inget längre. Varken sorg eller glädje. Och det stör mig. Men efter all denna tid och allt som hänt kanske det inte är så konstigt trots allt.
Jag är inte en perfekt kille, men jag är relativt smart, ser helt okej ut, kanske skulle kunna påstå att jag ser bra ut om jag har en bra dag. Och det stör mig också. För det känns som om jag inte kan hitta någon att älska på grund av det här. För att jag inte är perfekt. Jag har försökt så många gånger, men alla gånger visar det sig att man bara träffar någon som är intresserad i dina nedre regioner och meningslösa lekar. Eller som bara inte vågar visa lite kärlek. Eller som redan har någon annan, bara att man inte vet om det. Kanske måste man vara helt perfekt?
En underbar flickvän. Det enda jag egentligen velat ha i mitt liv sedan flertalet år tillbaka. Men jag har oturen att träffa på fel typ av tjejer. Tidigare betedde jag mig alldeles på ett sätt som visade alldeles för mycket desperation. När jag lärde mig att dölja den dök andra hinder upp. Då lärde jag mig hur man leker de åh så meningslösa lekarna. Men det var inte allt. Hinder efter hinder. Efter varje vägg väntade bara en ny vägg.
Tyvärr är det ju så att man stöter bort personer i sin närhet om man försöker prata om hur man faktiskt mår. Jag är alltid utåtriktad och kan få folk att skratta, men på insidan känner jag mig som en död fågelskrämma. Som inte känner något. Idag fick jag reda på att den jag gillar och har pratat med ett tag har en annan. Det förklarar ju en del av beteendet. Men känslan av att ha slösat bort så mycket tid på något meningslöst är så jävla obehaglig. Som om man skrivit en bok och får reda på att den aldrig kommer se dagsljuset i någons händer.
Jag vet att det jag just skrivit är oklart och sluddrigt. Men jag undrar bara en sak - finns det någon som vill prata med mig? Jag vet inte vad jag ska göra längre. Jag är trött på att må såhär, att inte känna. Att bära på hat och bitterhet. Snälla.
- x
kaokao:
Tyvärr är det ju så att man stöter bort personer i sin närhet om man försöker prata om hur man faktiskt mår.
så du har ingen vän du kan prata om vad du vill med? ingen som förstår att du också är en människa som kan må dåligt och behöva prata ut? låter som ytliga relationer i så fall.
Du är som en manlig version av mig, nästan. På vissa plan i alla fall. Har också mest träffat fel killar, lyckades träffa en som var perfekt och vi hade det bra men han bor inte i Sverige nu så fick ge upp han med.
Jag brukar ha ganska mycket otur, hahahaha, jisses amalia.
Men antar att du inte är så gammal än, så det kommer nog lösa sig. Det är jag säker på. Fortsätt tro på att du kommer hitta din perfekta flickvän!!!!! Se till att vara ute mycket också, så du verkligen träffar folk
Vilket ickeproblem i ung ålder egentligen
Jag förstår hur du menar och jag lever typ likadant.
Jag är bitter och cynisk mot allting, skulle folk få veta vad jag går runt och tänker, så skulle jag bli föraktad.
Bitterhet klär ingen. Då kommer du aldrig få ligga.
Hakuna matata bro.
