Forumet - Vetifan om jag är deprimerad

Vetifan om jag är deprimerad

120 1 4
Vet inte om jag är deprimerad eller om jag bara har inbillat mig något sånt. Ungefär ett halvår sen fick jag iden att jag kanske var deprimerad. Detta är mitt liv eller hur man ska säga de. Jag orkar och vill inte precis göra någonting, därför har jag inte precis några vänner, jag orkar inte äta, därför är jag undervikt. Efter skolan har jag alltid bara velat komma hem och gå tillbaka till mitt dataspelande eller serietittande, och bara ignorera allting. Har aldrig precis gjort något skolarbete eller läxor hemma heller. Om jag känner efter hur jag känner, så finns de ingenting där alls, så kanske jag inte är deprimerad eftersom jag inte precis känner mig ledsen hela tiden eller så. Jag känner mig definitivt inte glad... eller jag tror inte det iallafall, eftersom jag inte vet hur det känns. Jag kan ha kul och skratta och så, men det är mer om jag kollar standup comedi eller komedi filmer, så då kan jag ju inte vara deprimerad dådå? Mesta jag läst om depression är att man sover hela dagen, och ändå är trött. Men jag gör inte detta, jag kan gå och lägga mig 3 och vakna 9 sen ändå vara hur pigg som helst hela dagen. Sen om jag sover för länge, DÅ är jag mysteriskt trött hela dagen, sen pigg på kvällen (vet inte om det har något med saken att göra men...) Jag undviker alltid folk när jag kan, ibland till och med vid dem dummaste tillfällena, t.ex. när jag är ut och går med min hund och ska möta någon. I 7,8,9 var jag klassens clown, tog inget seriöst och bara skoja bort allting, i första och andra ring var jag tvärtom, jag sa aldrig någonting till någon bara satt och glodde tills dagen var slut( om jag inte stack hem innan de då, vilket hände ofta) Jag tror att allt detta började 6 år sedan, när min pappa dog av cancer, det är den ända tiden som kan stämma med att jag sluta äta normalt och slutade orka saker som skolan och vänner, Sista saken, jag vill INTE dö, jag vill aldrig dö, men hur kan jag vara deprimerad dådå? Jag vet inte alls, vissa saker pekar på att jag är de, vissa inte... Sorry för den långa texten om någon verkligen läst detta.

Spana också in:

Låter som om du är deprimerad ja, jag har varit/är stundtals, och jag är precis likadan när jag blir deppig, man lägger "livet" åt sidan liksom. Många är emot att gå och prata med någon, men jag tycker att om man hamnar med en teraput man gillar så hjälper det faktiskt! Och det hjälper att göra saker man gillar/en gång har gillat, kämpa emot lusten att du "inte vill" eller "inte orkar"! För då kommer du förstå att du (om du genomför saker du gillar) att det faktiskt är roligt och du mår bra av det. Du kanske gillar någon artist, se om du kan gå på hans/hennes/deras konsert då! Det är pain in the ass att resa sig upp och göra det, men du kommer känna dig stolt och må bra av att ha gjort det! Och som sagt, det hjälper att prata med någon! Lycka till! :)