Aviseringar
Rensa alla

Vilka positiva förändringar har du genomgått i ditt liv på sistonde?


Ämnesstartare

Macktorsken:

Inte klippt mig, inte ändrat mitt utseende, inte ändrat något.

Om du ändå är nöjd med dig själv och din tillvaro så behövs det ju inga förändringar. Är du nöjd?


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

xsaosinx:

Varför tror du att du är så gott som dumpad? Är det inte officiellt än? Vad har hänt?

För att flickan i fråga säger att hon hellre slutar ses nu än att komma på att hon inte gillar mig i framtiden. Vilket är ungefär lika idiotiskt som att jag skulle ta livet av mig idag för att jag kommer dö en dag.

Allt funkar så jävla bra så jag fattar inte vad som är så skrämmande med att bestämma sig.


   
SvaraCitera

xsaosinx:

Är du nöjd?

Jag är nöjd, alla dagar förutom denna. Men inte i dag. Borde verkligen komma ihåg saker bättre. Mycket missnöjd.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Dan_the_ironman:

Allt funkar så jävla bra så jag fattar inte vad som är så skrämmande med att bestämma sig.

Hon är väl bara rädd för förhållanden. Kanske att hon blivit sårad tidigare? Eller så kanske hon bara är för osäker. Har haft liknande tankar när jag var yngre, vilket i alla fall för mig grundade sig i hemskt dålig självkänsla.

Det känns säkert jobbigt nu men det blir bättre. Vill du inte vara med en tjej som inget hellre vill än att vara med dig? Istället för en tjej som låter bli att försöka bara för att det någon gång kanske blir jobbigt?


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Macktorsken:

Jag är nöjd, alla dagar förutom denna. Men inte i dag. Borde verkligen komma ihåg saker bättre. Mycket missnöjd.

Är det något speciellt som har hänt just idag?


   
SvaraCitera

xsaosinx:

Är det något speciellt som har hänt just idag?

jafaaaaaan skulle åkt med min far till farfar och farmor idag, men glömde sätta klockan och vaknade seeent!

Saken som gör mig upprörd är ju att farfar är mycket sjuk, känner mig som en fitta som inte följde med. Bleh.

Så vet jag inte vad jag ska göra i helgen nu heller ::::ASIJGOJN¨

Har Du ändrat dig något då?


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

xsaosinx:

Hon är väl bara rädd för förhållanden. Kanske att hon blivit sårad tidigare?

Jo det är hon, hon har ångrat sig förut, men jag förstår inte var som är så hemskt med det, det gör man förr eller senare.

Hon säger att ingen har varit som jag har varit mot henne förut, men det är tydligen inte nog. Jag känner mig bara så jävla värdelös när hon inte ens kan bestämma sig efter över en månad. Hon kan verkligen inte värdera det som är över huvud taget.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Macktorsken:

Saken som gör mig upprörd är ju att farfar är mycket sjuk, känner mig som en fitta som inte följde med. Bleh.

Men oj, nej. Fy fan vad jobbigt. Du kan inte ta dig dit på något annat vis eller få skjuts av någon då?

Macktorsken:

Har Du ändrat dig något då?

Ja, det tycker jag.

Har börjat tänka positiva tankar om mig själv istället för att bara var ambivalent/destruktiv. Insåg det aldrig förr men nästan alla mina tankar var fulla av självkritik och negativitet.

I början var det svårt och jag fick verkligen tvinga mig själv till att tänka bra saker. Men efter ett tag så märkte jag mer och mer hur de först påtvingade positiva tankarna faktiskt stämde.

Jag kan faktiskt utan att överdriva säga att jag älskar mig själv. Förmodligen för första gången i hela mitt liv. Istället för att söka bekräftelse utifrån hos andra människor eller annat så kommer den inifrån. Och det blir så mycket lättare att ta till sig folks komplimanger. Förr brukade jag analysera sönder skiten ur allt och tänka saker som typ "nejmen h*n säger bara så där därför att vi är kompisar, h*n menar det inte egentligen". Men nu tycker jag redan om mig själv så mycket att folks komplimanger snarare blir en förstärkning av det jag redan vet.

Det här har gett mig så himla mycket. Jag ler nästan hela tiden och det liksom smittar av sig på andra. Tjejer kommer fram och pratar med mig när jag är ute och jag har själv inga problem att gå fram och prata med främlingar. Jag är inte heller längre nervös över att prata inför folk. Och det har gjort det lättare för mig att hjälpa andra att må bra också. Brukar t.ex. peppa de blyga och osäkra i seminariegruppen till att prata. Det får mig att må väldigt bra helt enkelt.

Startade den här tråden i hopp om att kunna få andra att känna likadant. Det är verkligen jätteviktigt att påminna sig själv om det som är positivt med en själv.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Dan_the_ironman:

Hon säger att ingen har varit som jag har varit mot henne förut, men det är tydligen inte nog. Jag känner mig bara så jävla värdelös när hon inte ens kan bestämma sig efter över en månad. Hon kan verkligen inte värdera det som är över huvud taget.

Men hörrö, sluta, på riktigt. Du får inte låta någon annan bestämma vilket värde du har. Du är bra. Det är henne det är fel på, inte dig. Det är ju hon som är så jävla osäker att hon inte ens vågar försöka. Skit i henne och hitta någon annan som du verkligen förtjänar.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

xsaosinx:

Men hörrö, sluta, på riktigt. Du får inte låta någon annan bestämma vilket värde du har. Du är bra. Det är henne det är fel på, inte dig. Det är ju hon som är så jävla osäker att hon inte ens vågar försöka. Skit i henne och hitta någon annan som du verkligen förtjänar.

Det tog 18 år innan jag hittade henne, det är inte direkt som att jag kommer hitta någon direkt efteråt och allt kommer vara frid och fröjd, snarare att det tar 18 år till.

Men jag får helt enkelt säga att hon får bestämma sig nästa gång vi ses, om hon klarar gå därifrån så har det inte betytt ett skit ändå.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Dan_the_ironman:

Men jag får helt enkelt säga att hon får bestämma sig nästa gång vi ses, om hon klarar gå därifrån så har det inte betytt ett skit ändå.

Se det inte på det sättet.
Den tiden ni har lärt känna varandra har varit nyttig för både dig och henne. Hon behöver bara jobba med det för att kunna ta nästa steg. Det som varit har betytt mycket.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Dan_the_ironman:

är dessutom så gott som dumpad verkar det som.

duude [sad]


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Dan_the_ironman:

Det tog 18 år innan jag hittade henne, det är inte direkt som att jag kommer hitta någon direkt efteråt och allt kommer vara frid och fröjd, snarare att det tar 18 år till.

Är hon verkligen ett sånt kap om hon är på det här sättet då?


   
SvaraCitera

xsaosinx:

Men oj, nej. Fy fan vad jobbigt. Du kan inte ta dig dit på något annat vis eller få skjuts av någon då?

Är en bit bort, 4 timmar med bil. Aja får åka ner dit någon annan gång.

xsaosinx:

Jag kan faktiskt utan att överdriva säga att jag älskar mig själv.

Det är bra med självförtroende. Verkligen! [y]

xsaosinx:

Jag är inte heller längre nervös över att prata inför folk. Och det har gjort det lättare för mig att hjälpa andra att må bra också.

Aha, inte sett dig som den som blir nervös utav att prata med folk. Men skönt att det är borta. Det blir lättare i livet när man kan prata med alla [smile]


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Macktorsken:

Är en bit bort, 4 timmar med bil. Aja får åka ner dit någon annan gång.

Oj, det är ju en bit. Ja, det löser sig. [smile]

Macktorsken:

Det är bra med självförtroende. Verkligen! [y]

Yes, det känns bra! Hurdan ser din relation till dig själv ut?

Macktorsken:

Aha, inte sett dig som den som blir nervös utav att prata med folk. Men skönt att det är borta. Det blir lättare i livet när man kan prata med alla [smile]

Ja, nejmen alltså, i vanliga samtal gick det okej. Även om det kanske var stelare förr medan det nu bara flyter. Syftade mer på att typ hålla redovisningar inför klassen. Började alltid skaka i händerna och glömde nästan bort att andas. Kunde få hjärtklappning bara jag tänkte på att redovisa. Men nu på juristprogrammet så har vi typ två omfattande redovisningar per vecka. I och med att jag gjort det i ca två månader nu känns det inte så farligt längre.


   
SvaraCitera