Forumet - Vilka 3 känslor gillar du mest / klarar dig inte utan?

Vilka 3 känslor gillar du mest / klarar dig inte utan?

2273 0 37

Spana också in:


Nachac: Tänker mig främst grundläggande emotioner, vilket fall man ju lätt skulle kunna säga "glädje", men glädje är inget värt utan sorg och så vidare.
äh, det är ju knappast som om känsloregistret utgörs av perfekta dikotoma par. även om ombyte är nödvändigt kan man ju tänka sig att ilska eller frustration fungerar som motvikt mot glädje. på det viset hade du kunnat utradera sorg.

tänk dig att du just ska göra en sådan utrensning bland dina känslor. vilka tre skulle du vara minst villig att göra dig av med?

iosib: äh, det är ju knappast som om känsloregistret utgörs av perfekta dikotoma par. även om ombyte är nödvändigt kan man ju tänka sig att ilska eller frustration fungerar som motvikt mot glädje. på det viset hade du kunnat utradera sorg.
Sant, men då känns det som om det bara är en aspekt av glädje som blir kvar. Att inte vara sorgsen och att inte vara arg känns som två olika teman, om du förstår vad jag menar. Det senare allmän nöjdhet och det förra påtaglig lycka.
iosib: tänk dig att du just ska göra en sådan utrensning bland dina känslor. vilka tre skulle du vara minst villig att göra dig av med?
Men jag skulle antagligen helt enkelt välja att ha kvar grundemotionerna: Ilska, glädje och sorg, men det kanske är fusk. 

Nachac: Sant, men då känns det som om det bara är en aspekt av glädje som blir kvar. Att inte vara sorgsen och att inte vara arg känns som två olika teman, om du förstår vad jag menar. Det senare allmän nöjdhet och det förra påtaglig lycka.
jag är inte helt bekväm med tanken på att glädje går att likställa med avsaknad av sorg (eller ilska eller någon annan känsla) och vice versa. nu har jag inte varit särskilt intresserad av känslornas filosofi förrän en tanke slog mig för bara några månader sedan, men jag tror att det är vanskligt att blanda ihop glädje som en elementär känsla med glädjen man upplever när man inser att man inte längre är arg. jag tror att själva grundkänslorna måste förstås som atomära, medan känslorna kopplade till metakognitionen kan förstås holistiskt.

detta för att kunna göra skillnad på hur djur utan självmedvetande och självmedvetna djur känner.

iosib: jag är inte helt bekväm med tanken på att glädje går att likställa med avsaknad av sorg (eller ilska eller någon annan känsla) och vice versa. nu har jag inte varit särskilt intresserad av känslornas filosofi förrän en tanke slog mig för bara några månader sedan, men jag tror att det är vanskligt att blanda ihop glädje som en elementär känsla med glädjen man upplever när man inser att man inte längre är arg. jag tror att själva grundkänslorna måste förstås som atomära, medan känslorna kopplade till metakognitionen kan förstås holistiskt.

detta för att kunna göra skillnad på hur djur utan självmedvetande och självmedvetna djur känner.
Jag har ingen synpunkt, det låter rimligt. Menade annars inte att det var en fråga om antingen eller, utan snarare två destinationer på samma skala. Ilska (eller snarare den grundemotion som saknar namn av vilken det är min uppfattning att ilska är när den sparkar bakut) syftar ju till att övervinna hinder, behöver man inte övervinna hinder är man "nöjd". Sorg syftar till att inte göra om samma misstag igen och glädje till att göra samma (eventuellt inte) misstag igen. Stryker man en av dessa påverkar det också motsatsförhållandet, oavsett om detta är att betrakta som en känsla i sig eller inte. Som en sidnot känns det som man borde inkludera skam bland grundemotionerna.

Glädje är väl i och för sig att allt är bra. Ingen rädsla, ingen ilska och ingen sorg.

Razor: Okej, jag tänkte mig alla möjliga kombinationer och vilka man föredrar. Jag tror att alla har sina favoriter, precis som med det mesta andra.
Har svårt att bestämma mig i alla fall, sedan är det ju rent teoretiskt svårt att avgöra vad konsekvensen skulle bli utan en känsla. Tror exempelvis att ifall man, teoretiskt, skulle avlägsna sorg istället skulle svara med ilska.

Nachac: Tror exempelvis att ifall man, teoretiskt, skulle avlägsna sorg istället skulle svara med ilska.
Okej, men jag tänkte mer vilka man vill optimera och oftare få känna. Man kan t ex inte enbart leva på pizza, hamburgare och kebab om man vill få i sig varierad näring men man kanske tycker att pizza är den godaste maträtten. Då är pizza favoriten, men den kan inte ersätta varierad kost.

Razor: Okej, men jag tänkte mer vilka man vill optimera och oftare få känna. Man kan t ex inte enbart leva på pizza, hamburgare och kebab om man vill få i sig varierad näring men man kanske tycker att pizza är den godaste maträtten.
Nu när du säger det har jag nog svårt för favoriter i allmänhet.

Nachac:
Jag har ingen synpunkt, det låter rimligt. Menade annars inte att det var en fråga om antingen eller, utan snarare två destinationer på samma skala. Ilska (eller snarare den grundemotion som saknar namn av vilken det är min uppfattning att ilska är när den sparkar bakut) syftar ju till att övervinna hinder, behöver man inte övervinna hinder är man "nöjd". Sorg syftar till att inte göra om samma misstag igen och glädje till att göra samma (eventuellt inte) misstag igen. Stryker man en av dessa påverkar det också motsatsförhållandet, oavsett om detta är att betrakta som en känsla i sig eller inte. Som en sidnot känns det som man borde inkludera skam bland grundemotionerna.

Glädje är väl i och för sig att allt är bra. Ingen rädsla, ingen ilska och ingen sorg.
Nu kanske jag läser slarvigt, men det verkar som om du har utgångspunkten att frånvaro av sorg automatiskt innebärg glädje. Om det är rätt uppfattat, så skulle det nog vara nödvändigt att ha en positiv grundsyn på tillvaron för att det antagandet skulle stämma, något som ju inte är en självklarhet. 

 Smärta: jag har svårt att svara på frågan... känslor glider in i varandra, de kanske inte är mynt med två sidor, men jag ser dem ändå i grunden som olika sidor av varandra, på något sätt. Kanske återkommer

mynona: Nu kanske jag läser slarvigt, men det verkar som om du har utgångspunkten att frånvaro av sorg automatiskt innebärg glädje. Om det är rätt uppfattat, så skulle det nog vara nödvändigt att ha en positiv grundsyn på tillvaron för att det antagandet skulle stämma, något som ju inte är en självklarhet.
Om man inte har en positiv grundsyn på tillvaron, är man inte då lågmält sorgsen?

Nachac:
Om man inte har en positiv grundsyn på tillvaron, är man inte då lågmält sorgsen?
Jag ser en positiv grundsyn som en känsla, som har orsakats av en god erfarenhet av livet. Glädje liksom sorg måste i mitt tycke vara aktiv för att kunna betecknas så. Jag medger att det kan diskuteras enormt länge dock. Man behöver inte vara glad för att man inte är sorgsen, man kan vara neutralt tråkigt förnöjd. 

mynona: Jag ser en positiv grundsyn som en känsla, som har orsakats av en god erfarenhet av livet. Glädje liksom sorg måste i mitt tycke vara aktiv för att kunna betecknas så. Jag medger att det kan diskuteras enormt länge dock. Man behöver inte vara glad för att man inte är sorgsen, man kan vara neutralt tråkigt förnöjd.
Ja, som jag framhöll experimenterade jag ju med känslor som skalor, snarare än avgränsade tillstånd.