Forumet - Vilket årtionde hade ni helst velat leva som vuxna i?

Vilket årtionde hade ni helst velat leva som vuxna i?

386 0 24
En del av mig har nog alltid velat leva som hemmafru på 50-talet ett tag. Eller 60-talet. Swingersliv med grannar och färgglada klänningar och snygg man i kostym. Fast det var säkert hemskt på många sätt, såklart. Men man kan ju alltid romantisera grejer man inte varit med om lite.

Spana också in:

Om man ska "romantisera grejer" däremot, och lägga ett skimmer över ett årtionde och exotisera det, så tycker jag nog det glada 20-talet, det årtionde då man gjorde sig av med det gamla 1800-talet och påbörjade den moderna nutiden med "den nya (sexuella) moralen", visade benen för första gången och var utmanande radikal på alla vis ett kort årtionde mellan den gamla konservativa tiden och den kommande fascismen

player one: efter. men det kommer jag ju också, så det är lugnt för min del. hade jag fötts 10-20 år senare hade dock inte det heller känts problematiskt, men då hade jag å andra sidan missat saker som jag inte hade velat missa, och varit sämre utrustad att uppskatta vad som komma skall.
Skulle du valt att leva efter att möjligheten att flytta medvetandet kommit i bruk?
kan svara även på resten när jag började tänka på de...

mens: 30-talet
Känns lite som an reaktionär skräcktid när 20-talets tillfälliga radikalism upplevde en brutal backlash, men det var ju snygg permanent och spännande som epok, romanvänligt och intressant med kolonialismen. 

mens: 40-talet
Man tänker bara ransonering och filmer som utspelar sig under andra världskriget. Ett av de grymmaste epoker mänskligheten har upplevt. Lockas inte men spännande också, för spännande, passar i filmer men jag hade inte velat vara närvarande

mens: 50-talet
Det positiva är de söta klänningarna med alla stärkta underkjolar. I övrigt var det ett årtionde där folk ville vila och återhämta sig efter kriget genom att ha det enkelt och konservativt. Men sött mode. 

mens: 60-talet
Början på vår toleranta tidsålder, det var en epokbrytande tid när man började säga du till alla och radikalism flödade, jag lockas av den, men radikalismen var ju ganska dubbelbottnad, man sade en sak men svårt att få till det på riktigt. 

mens: 70-talet
Ungefär som 60-talet, radikalismen höll i sig, men jag pallar inte de brunta tapeterna, de bruna byxorna, de bruna, ja, allt brunt. 

mens: 80-talet
Känns lite som dödtid mellan 70-talet och 90-talet, jag vill inte - men det var roligt med alla grälla pasteller och enorma hårmassor, och sveriges välfärd var skyhög. 

mens: 90-talet
Ligger för nära för att ha en känsla för, så jag känner inget för det, men det var en tid av världsoptimism efter Sovjets fall 1991 och början på krigen mot terrorismen 2001. 


Exner:
Skulle du valt att leva efter att möjligheten att flytta medvetandet kommit i bruk?
det viktiga är väl egentligen att jag överlever tills dess, så det är inte en faktor som så. jag tror att det är relativt lugnt på den fronten. däremot hade det varit najs att växa upp i ett lite mer teknologiskt avancerat skede av vår utveckling, i och med att neuroplasticiteten hos ett barn är rätt awesome så tror jag att det kan vara enklare att anpassa sig till en del intressant teknik om man först börjar använda den som, säg, tio-tolvåring. jag träffade helt rätt på internetfronten, det känner jag att jag internaliserat, men jag har träffat fel vad gäller vr och kommer även träffa fel vad gäller bci. tills det senare kanske vi löst frågan om neuroplasticitet hos vuxna, vem vet, men jag känner ändå att de som fötts de senaste 5-10 åren har ett obekvämt försprång.

sen om inte annat så vore det intressant med ett mer socialt utvecklat samhälle, det känns som om mängden idioter ändå är färre nu än för 20 år sen, och samhället är trots allt mer öppet och accepterande. det känns som en fördelaktig miljö att växa upp i, och att jag inte gjort det kan nog ha påverkat mig negativt på både det ena och andra sättet.

player one:
det viktiga är väl egentligen att jag överlever tills dess, så det är inte en faktor som så. jag tror att det är relativt lugnt på den fronten. däremot hade det varit najs att växa upp i ett lite mer teknologiskt avancerat skede av vår utveckling, i och med att neuroplasticiteten hos ett barn är rätt awesome så tror jag att det kan vara enklare att anpassa sig till en del intressant teknik om man först börjar använda den som, säg, tio-tolvåring. jag träffade helt rätt på internetfronten, det känner jag att jag internaliserat, men jag har träffat fel vad gäller vr och kommer även träffa fel vad gäller bci. tills det senare kanske vi löst frågan om neuroplasticitet hos vuxna, vem vet, men jag känner ändå att de som fötts de senaste 5-10 åren har ett obekvämt försprång.

sen om inte annat så vore det intressant med ett mer socialt utvecklat samhälle, det känns som om mängden idioter ändå är färre nu än för 20 år sen, och samhället är trots allt mer öppet och accepterande. det känns som en fördelaktig miljö att växa upp i, och att jag inte gjort det kan nog ha påverkat mig negativt på både det ena och andra sättet.
Tänker snarast på att vilja ett bevara ett så ungt sinne som möjligt. Ser potentialen att låta flera kopior av medvetandet gå åt olika håll.
Med tanke på hur samhället var emot homosexualitet under alla de årtalen är det svårt att sätta fingret på vad som lockar mig mest - men om vi inte ska vara alltför petiga kan jag medge att 60-talet en tid jag skulle vilja uppleva.

Tänk att få finna vägen om hopp i människor efter ett brutalt krig, särskilt för kvinnor som då var något förtryckta. Det uppenbarade sig brända behåar på ena hållet och påtända hippies på andra. Sedan får vi inte glömma modsen och Beatles som gav en ordentlig spark i musikindustrin. Och att få uppleva det.. shit, vilken resa.

Exner:
Tänker snarast på att vilja ett bevara ett så ungt sinne som möjligt. Ser potentialen att låta flera kopior av medvetandet gå åt olika håll.
förstår grejen om kopior, även om jag är lite delad på den fronten. svårt att förhålla sig till det. men förstår inte riktigt grejen med att bevara ett ungt sinne, jag tänker mig att det är enkelt att tweaka neuroplasticitet i efterhand om så eftersträvas när vi har teknologin för digitalisering, utan att för den delen påverka någon slags kontinuitet i medvetandet. och erfarenhetsmässigt vill man väl knappast ha ett ungt sinne heller. men jag känner nog överlag att mitt sinne är yngre nu än när jag var 15, plus att jag är fan så mycket smartare, så det är win-win. livserfarenheter och psykedelia har gjort bra saker för mig på senare år.