Forumet - Vill dö och leva

Vill dö och leva

178 0 66
Jag mår skit dåligt just nu, den enda som verkar bry sig är min pojkvän. Jag får inte gå på den skolan jag vill, jag har blivit av med mina vänner för att min ex-bästis spred en massa falsk skit om mig. Jag har så mycklet känslor i kroppen just nu, HAT mot den här tjejen, kärlek för min älskade kille och ilska mot mina föräldrar som är egoistiska. Det är min framtid som står på spel och om jag inte kan få ihop mitt liv som jag vill ha det. För jag vill gå i skolan, vara med min pojkvän och ha kvar mina kompisar. Varför ska jag bli straffad när det inte är jag som har spridit en jävla massa skit. Jag fick inte sitta vid datorn under tiden bråken skedde bara för att det kunde ske "dåliga" saker på nätet. Jag måste skaffa nya vänner som jag egentligen inte vill umgås med bara för att ett avundsjukt as inte kan välja några andra personer än just de jag umgicks med. Jag är inte långt ifrån självmord. Jag vill leva, jag vill gå upp på morgonen och se fram emot skolan. Jag vill släppa en bok, flytta hemifrån och kanske skaffa familj någon dag. Men hur ska det gå till när jag inte kan utbilda mig. Det här rä ett stort form av dilemma. Jag pallar inte att se den här människan som har förstört så grymt för mig. Och självmord verkar vara det enda alternativet nu. [sad]
Självmord för en sådan sak?

Edit: Eller jag menar. Du kan studera på andra sätt, själv. Om du vill släppa en bok går det ju att gå i en vanlig skola också? Eller vad problemet nu är.
Du har ju en pojkvän som stödjer dig. Lite inte på människor, de sviker alltid. Så passa på att bygga upp en mur nu innan din pojkvän sviker dig också.

Spana också in:

agitation:

Får du inte gå i gymnasiet ö.h.t?


jo, jag ska förklara den biten.

Jag har valt en linje som bara finns på den skolan jag går på. jag och min ex-bästist har en gemensam kompis (men vi umgås inte längre på grund av ex-bästisen). Hon var glad över att vi skulle börja i samma klass och så. Det var inte meningen att min ex-bästist skulle gå på den här skolan. Men den här tjejen tjatade på henne så hon bytte till vår klass. hon dissade mig rakt av och jag började umgås med en liten grupp i vår klass och sen trängde sig min ex-bästis sig in och förstörde den lilla vänskapskrets jag hade fått ihop. Jag vill inte se henne, men gärna gå samma linje i en annan stad och det är där mitt dilemma är. JAG FÅR INTE GÅ I EN SKOLA I EN ANNAN STAD för mina egoister till föräldrar. det är min framtid det handlar om!
PixPoxy:

jo, jag ska förklara den biten.


Fast det är där man som förälder säger: Bit ihop, slyna.
Man ska inte hålla på att fly från allt så fort det händer något. Du kommer inte att klara en kö på Konsum om du ska begå självmord varje gång någonting sådant händer. Gå till skolan, uppnå ditt mål, få en bättre framtid. Du kommer att få sanna vänner så småningom och om ex-bästisen fortsätter att förstöra får du helt enkelt visa vart skåpet ska stå.

Visa att det inte berör dig, vad fan.
Alltså häll käften och ta tag i dit liv istället. Du har förihelvete en pojkvän som älskar dig(?) samt mat för dagen och tak över huvudet.

Är du såpass hjärndöd och förslappad pga dagens samhälle att du inte klarar av att tänka utanför rutan? Varför måste du utbilda dig? Skit i det om du måste och försök hitta jobb någonstans. Eller måste du ha ett bra jobb som ger mycket pengar? För pengar leder ju till lycka? *spyr* Att du ens skriver att du överväger att ta ditt liv får mig att må illa, om du inte har utsikten att kunna få mycket pengar är inte livet värt att leva längre? Håller verkligen med alltså, du har ju bara lite fjuttig kärlek och ändå allt du behöver för att överleva. Ta tag i ditt jävla liv

Fan. [mad]
Dekadent:

Du spottar på alla anhöriga och alla vänner till alla de i världen som valt att ta sitt liv. Fyhelvete.


Fast tråden hjälpte mig lite. Jag börjar känna mig patetisk som ens tänker på självmord med jämna mellanrum.

PixPoxy:

ska jag vara helt själv (bortsett från min kille) och finna min plats eller?


Precis.
Ingen annan kan göra det åt dig. Kämpa om du vill ha det.
PixPoxy:

era kommentarer känns som VÄLDIGT SKÖNA örfilar. Men det får mig inte att må bättre för stunden. Det är i tonåren man hittar sig själv? ska jag vara helt själv (bortsett från min kille) och finna min plats eller?


Jag kan inte leva ditt liv åt dig. Sluta överväga självmord bara.

agitation:

Fast tråden hjälpte mig lite. Jag börjar känna mig patetisk som ens tänker på självmord med jämna mellanrum.


Många leker väl med tanken ibland när det känns extra svårt. Sen skäms man för att man är så löjlig.