Forumet - Vill få fler vänner och övervinna mitt osociala jag

Vill få fler vänner och övervinna mitt osociala jag

629 0 11
Sedan jag började på gymnasiet och i en helt by skola där jag inte kände en kotte (åtminstone inte i min nya klass) har jag känt mig väldigt ensam. Jag känner mig osocial och självförtroendet och självkänslan har sjunkit. Eftersom jag är ganska blyg och tystlåten kan jag tänka mig att folk uppfattar mig som en tråkig loner fastän verkligeheten är en helt annan när jag är med de vänner jag har kvar sedan grundskolan.
I min nya klass umgås många i ett gäng på kanske 8st, både tjejer och killar, som sitter och pratar runt ett bord i korridoren, en av dom åtta är jag. Men jag som inte gillar att prata i grupp/ha blickarna på mig sitter oftast helt tyst, och i takt med att mitt självförtroende sjunker blir jag bara allt tystare och tystare. Hittills har jag lyckats få en vän i den nya klassen, dock umgås vi inte på fritiden. Jag och han jag lärt känna bäst brukar hänga med resten av gänget, men eftersom polarn har det lättare med det sociala känner jag mig mest som en stalker som bara hänger efter för att slippa vara ensam.
Nu vill jag ha tips och råd om hur jag blir mer social och bygger upp mitt självförtroende igen. Just nu har jag bara en eller ett par vänner som jag umgås med på fritiden, då de flesta andra har börjat skolor längre bort och flyttat hemifrån har jag inte så många kvar. Så ett par tre fritidsvänner till skulle inte skada. Men grunden för att skaffa vänner är väl att vara social antar jag... Känns lite som jag hamnat i en neråtgående spiral, det ena påverkar det andra liksom.
Hur som helst, ge alla råd ni har.

Tack på förhand.
youMadBro:

Men jag som inte gillar att prata i grupp/ha blickarna på mig sitter oftast helt tyst, och i takt med att mitt självförtroende sjunker blir jag bara allt tystare och tystare.


kan tänka mig att du blir tyst delvis för att du hamnar i en bubbla kring tankar om att du skulle vara så och så

spräck den bubblan hela tiden, fokusera på att vara i diskussionen, våga prata, fråga saker

kommer förmodligen föra med sig positiva erfarenheter

handlar om att hela tiden trotsa sin rädsla

youMadBro:

dock umgås vi inte på fritiden.


föreslå att ni ska hitta på något då?

youMadBro:

känner


youMadBro:

känner


youMadBro:

känner


youMadBro:

känner


vad man känner är inte alltid sanningen, bara för att det känns så blir det liksom ens egna skeva sanning

men kan tänka mig att du uppfattas distanserad då du hela tiden sitter och tänker på annat i diskussioner

kanske ointresserad av de andra
Lounge:

kan tänka mig att du blir tyst delvis för att du hamnar i en bubbla kring tankar om att du skulle vara så och så

spräck den bubblan hela tiden, fokusera på att vara i diskussionen, våga prata, fråga saker

kommer förmodligen föra med sig positiva erfarenheter


Nja, jag vet att jag inte är speciell, onormal eller något sånt, jag är som alla andra egentligen. Så på så vis vet jag att jag räcker till. Men det är bara det att jag blir sjukt hemmad när jag ska till och prata inför folk och därför får jag heller aldrig chansen att visa upp mitt sociala jag, som jag faktiskt har - även om det sitter långt inne i vissa fall. Att jag måste vara si och så när jag pratar tänker jag faktiskt inte alls på och har inga problem med det heller.

OBS. menar inte att du sa att jag är onormal eller speciell. Men det är väl det det handlar om för många som är som jag, och sitter i sin lilla "bubbla".

Lounge:

föreslå att ni ska hitta på något då?


Absolut. Har bara inte så mycket gemensamt med honom men något ska väl gå att hitta på i alla fall. I takt med att jag lär känna/bli mer social kommer jag förmodligen hitta gemensamma intressen hos resten av classmatesn... förhoppningsvis.
Jag har/hade lite samma problem som dig. Jag flyttade näst intill tvärs genom landet innan jag började gymnasiet så jag kände bara en person i den nya staden, min kusin som är 5 år yngre.

Första dagen så darrade jag som satan och hade bara lust att traska ut där ifrån. Jag var rädd för en repetition av grundskolan då jag alltid varit smalast och därmed åkt på stryk flera gånger i veckan.

Jag rörde mig inte så mycket ur klassrummet eller sade så mycket första året utan det var det andra året som jag faktiskt började vara med de andra. Jag var skiträdd först, men under sommarlovet mellan åk 1 och 2 så bestämde jag mig att jag var tvungen att göra en förändring om jag inte vill vara ensam 24/7. Jag gick helt enkelt bara ut och snackade med andra från klassen och från andra klasser när det andra året började och det gick galant. Mitt självförtroende steg under hela åk 2 tack vare succén och jag kunde utan att tveka kommunicera och skämta med andra. Detta gjorde att jag inte var så ensam under förra sommarlovet utan hade faktiskt folk att hänga med och fester att gå på.
Nu i tredje så går allt hur fint som helst och det är näst intill som glömt. Vänner är med och skapar självförtroende.

Våga är en bra lösning som nämnt. Och sluta med "känner". Utan det kommer du så mycket längre. :)

Spana också in:

Känner igen mig i det du skriver. Jag var ganska blyg förut och hade varit det i flera år innan jag bestämde mig för att jag skulle bli lite mer social och snacka med alla. Började med det "målet" efter sommarlovet då och fick snabbt mycket fler vänner etc. bara genom att prata liite mer. Det höll i ett år innan en massa grejer gick åt helvete och jag blev väldigt tystlåten sista året i grundskolan..
har nog mer problem nu med att jag är ojämn, vissa dagar är jag väldigt så att jag pratar med alla och social typ medan andra kan jag vara sjukt tystlåten och otrevlig vilket gör att folk runt omkring blir ganska förvirrade..

men jag tror det handlar om att våga utan att tänka på vad andra kommer tycka.
Snöblind:

Jag har/hade lite samma problem som dig


quee:

Känner igen mig i det du skriver


Tack för svar. Skönt att jag inte är ensam med det här problemet i alla fall.

Jo, det handlar ju om att våga men det kan ju också bli jobbigt i längden, att behöva sitta och tänka på att man ska vara aktivt social hela tiden. Det bästa är om det kommer spontant antar jag... men förmodligen kommer det bli spontant när man fått in vanan(?)

Var faktiskt lite mer social idag än innan lovet, så sakta men säkert har jag börjat klättra uppåt på den sociala stegen [bigsmile]
youMadBro:

Tack för svar. Skönt att jag inte är ensam med det här problemet i alla fall.


Det finns vääldigt många kan jag meddela. :)

youMadBro:

Jo, det handlar ju om att våga men det kan ju också bli jobbigt i längden, att behöva sitta och tänka på att man ska vara aktivt social hela tiden. Det bästa är om det kommer spontant antar jag... men förmodligen kommer det bli spontant när man fått in vanan(?)


Det var jobbigt för mig i början att hitta en ice breaker. Men till slut så gick det som smort. Bara att försöka tills det sitter. :D

youMadBro:

Var faktiskt lite mer social idag än innan lovet, så sakta men säkert har jag börjat klättra uppåt på den sociala stegen


Vad bra! :D
Konkret om självförtreondet.
Inre faktorer som...
- Ät bra
- Sova bra
- Träna

Yttre faktorer...
-Pusha dig själv socialt. Säg och gör saker som du vanligtvis inte hade vågat. Bara gör det. Det enda som kan hända är att någon blir förvånad över dig = positivt. Gör det utanför skolan också. Ge dig själv utmaningar.

- Umgås med de som har högre självförtroende än dig.

- Begränsa inte dig så du bara umgås med dina "nära" vänner. Snacka med ALLA. Du kommer lära dig mycket och framförallt är det roligt!

- Vet inte om du har det men... Ha inte så många fördomar mot folk. Tex att "dem här är på det sättet" blablabla.. Alltså inte sätta folk i olika fack. Det ett misstag många gör när det ser en självsäker männsika tänker vissa "vem tror han att han är" osv och sånt tankesätt påverkar bara en själv negativt.

- Kroppsspråk. Kommer igentligen naturligt från insidan men i början kan man fakea självsäkert kroppspråk. När du fake´ar detta kommer självförtroendet att snart bli äkta. Kroppspråket påverkar sen hur du mår/självförtroendet.

Peace!
Et

yin1211:

Det ett misstag många gör när det ser en självsäker männsika tänker vissa "vem tror han att han är" osv och sånt tankesätt påverkar bara en själv negativt.


Väldigt vanligt i Sverige att man inte får vara stolt över att man är kunnig som människa. har flera fördommar men Alla människor har rätt att säga vad dem vill.Så det du säger stämmer inte långa vägar tyvärr..
youMadBro:

Men det är bara det att jag blir sjukt hemmad när jag ska till och prata inför folk och därför får jag heller aldrig chansen att visa upp mitt sociala jag,


Men vad är anledningen till att du blir hämmad då?

youMadBro:

Absolut. Har bara inte så mycket gemensamt med honom men något ska väl gå att hitta på i alla fall.


Kan ju bli skitskoj
Ang. Att ha många fördomar. Visst det gör dig kunnig. Men man fokuserar på andra mycket mer än på en själv. Man tänker för mycket helt enkelt och därför är det inte hälsosamt. Tex "om jag gör så kommer de säga så och göra så blablabla, äh jag gör inte det" Det blir att man överanalyserar. Om man vill göra något så gör de snabbt annars hinner hjärnan komma på en mängd olika anledningar att inte göra det. "Äh, jag är trött nu" osv....