Jag har en lösning på alla dina problem, sötnos 🙂
Stegvis instruktion:

1# Ta bort nithalsbandet.
2# Tvätta bort all svart smink från ansiktet.
3# Ha normala kläder istället för bara svart.

Hoppas det hjälper 🙂

Att flytta till fosterfamilj hjälper inte.
inget blir bättre av det, tro mig.
Men jag håller med föregående talare, sök dig bort när gymnasiet börjar.
Då kan du fortfarande komma hem ibland och din mamma kanske inser att du finns.
flyttar du till fosterfamilj dras så mycket skit in som egentligen inte behövs.
Det är svårt att komma ur soc händer och oftast, helt ärligt. skiter dom fullständigt i Dig som individ utan dom följer alla lagar och paragrafer som finns.
& vad kan du va, 15? i den åldern är det känt att mor och dotter glider isär.
du är vuxen nu och behöver inte henne, tänker hon omedvetet.
viktigast av allt, PRATA med din mamma. försök berätta hur du känner!
tro mig, du kommer bli förvånad över hur lite hon vet om dig och hur du känner.

Inget taskigt, men var inte emo. förfan titta osm ni ser ut, konstigt att föräldrar blir konstiga.

soc kan göra det, dom bryr sig.
men tillskillnad från vad andra sagt vill jag säga att det hjälper visst, bara man hamnar i rätt familj. det har iallafall hjälpt oss grymt mycket.

Känns som att flytta till en fosterfamilj skulle ge lite motsatt effekt än den det låter som du söker, för du saknar ju din mamma, och du vill att hon ska bry sig om dig och spendera tid med dig, eller hur? Att flytta kommer ju inte föra er närmre varandra precis.

Du mår dåligt och behöver hennes stöd. Föräldrar känner sina barn och det är nog få föräldrar som kan missa tecken på att ens barn mår så pass dåligt hemma att de vill flytta till en fosterfamilj och det är nog ännu färre föräldrar som känner sig nöjda med den situationen. Antagligen finns det en anledning till att din mamma beter sig som hon gör. Hon kanske känner sig misslyckad som mamma för att hon inte klarar av att ge både dig och sin nya sambo och hans barn lika mycket uppmärksamhet? Och så hanterar hon det och de skuldkänslorna genom att inte umgås med dig alls och det känns som att hon stänger dig ute.

Kanske kan du göra tvärt emot att flytta, om du saknar en nära relation med din mamma så får du kanske vara med och skapa den istället? Prata med henne, tala om hur du känner och ge henne en chans att förklara hur hon känner. Har din mamma verkligen ingen tid för dig eller har din mamma ingen tid för dig när du har tid för henne? Hon verkar ju bry sig om din skolgång, föreslå att hon ska hjälpa dig med läxorna då? Föreslå en gemensam tur till biblioteket eller passa på att följa med din mamma när hon bara ska till Ica... skapa små stunder med din mamma för att visa att du faktiskt bryr dig om er relation. Om hon inte kan hjälpa till och göra sin del i det hela och om hon fortfarande ignorerar dig, då kan du kanske fundera på att flytta...

...men jag tycker du ska försöka rädda din relation med din mamma först och kanske går din mamma bara och väntar på att du ska visa intresse för henne, hon kanske känner sig lika ingnorerad av dig som du känner dig av henne.

Jag tror nog att du skulle kunna stå ut med hennes sambo, om du kände att du kunde prata och umgås med din mamma igen. Det är ju faktiskt hon som spelar någon roll och kanske har den här mannen några bra sidor i alla fall, för annars skulle väl inte din mamma bo med honom?

Atomkrasch:

15? i den åldern är det känt att mor och dotter glider isär.

så är de inte för mig, jag och min mamma kom varandra närmare ,Och jag gled ifrån min pappa..

Toocke:

Inget taskigt, men var inte emo. förfan titta osm ni ser ut, konstigt att föräldrar blir konstiga.

Inget raskigt, men försök inte spela cool och vara mainstrem, titta som ni ser ut, konstigt att ni inte får några tjejer.

(Och i den mån du inte förstod vart jag ville komma; döm inte människor efter hur de ser ut, det är omoget och elakt)

misfits:

Inget raskigt, men försök inte spela cool och vara mainstrem, titta som ni ser ut, konstigt att ni inte får några tjejer.

(Och i den mån du inte förstod vart jag ville komma; döm inte människor efter hur de ser ut, det är omoget och elakt)

Asså jag skojar inte om jag hade varigt arbetsgivare och en emo ahde kommit så helt ut spökad och sökt jobb jag menar, hallå? det ser omänskligt ut :S

Toocke:

Asså jag skojar inte om jag hade varigt arbetsgivare och en emo ahde kommit så helt ut spökad och sökt jobb jag menar, hallå? det ser omänskligt ut :S

Tur att mitt utseende inte kommer spela någon roll i mina framtida jobb då

Fosterhem kommer inte bli bättre.

asså, såhär är det .. du kanske inte tycker att du ahr det bra .. Men tro mig det har du.. det mesta låter endast som gnäll. inte för att vara taskig..

Jag har själv bott på ett barnhem, två fosterhem , jag har bott med min mamma som förr var en narkoman och med min alkoholiserade pappa.. Eller, han var det.. han dog senare.. så tjejen, Tyck att du har ett dåligt liv och allt vad det är..

Men tänk som jag brukar göra.. försök att sköta skolan. När du är 18 år gammal kan det vara nyckeln till frihet och till ett eget liv ! ..

Jag vet några som är stödfamlij åt en tjej som inte trivs hos sina föräldrar. Alltså hon bor inte där utan har bara kontakt med dem och hälsar på där, sover över i bland och så. Du kanske kan testa det först?

putin:

1# Ta bort nithalsbandet.
2# Tvätta bort all svart smink från ansiktet.
3# Ha normala kläder istället för bara svart

Om det är detta mamman stör sig på så otroligt mycket så tycker jag att hon gör rätt i att överväga flyttning.

*kramas med*

Har många jobbiga minnen som sitter kvar, ett tag hade jag hemska flashbacks som kom, de mådde jag pyton av. Flyttade hemifrån när jag var 17, och mår mycket mycket bättre nu.
Men minnena finns kvar och skulle aldrig för något i hela världen vilja flytta tillbaka, hur svårt jag än hade det nu.
Kommer ihåg när jag var tvungen att sova en natt hemma, för drygt 1½ år sen, och det var precis samma visa hemma. Jag som trott att allt hade förändrats, men så fort man inte ser av skiten eller behöver vistas med den 24/7 så försvinner de sakta men säkert.
Svårt egentligen att veta vad som ligger under ytan hos vissa familjer.

För att komma till min mening så säger jag så här, tror du att lösningen ligger i att flytta ifrån din familj så gör det, jag har en mycket bättre relation till min mamma på avstånd, än när jag levde inpå henne.
Nu skulle jag däremot bara vilja få iväg henne från det där huset..
Däremot vet jag inte vad orsaken till varför du mår dåligt är, men jag skulle gissa på att det vore mycket bättre om du pratade med henne.
För det kan hända att ni bara har missförstått varandra.
Jag kunde tyvärr inte prata bort något missförstånd, för min mamma är totalt blind och min styvfar är oförändrad.