Forumet - Vill hoppa av gymnasiet för deltidsjobb.

Vill hoppa av gymnasiet för deltidsjobb.

2209 1 38
Jag har återhämtat mig från depressionen och fått hjälp hos psykolog för min hälsa och trodde verkligen att allt hade gått över och att jag va redo för Gymnasiet, men nu i efterhand, liksom några månader in så känner jag att allt börjar bli sämre igen.
Jag orkar inte spendera fem dagar i veckan, dag ut dag in och lära mig saker som jag vet att jag inte kommer använda i mina framtidsplaner. 
Missar man minsta lilla dag så försvinner ens CSN, dem enda pengarna man får i månaden om man inte har ett jobb, men vem fan orkar det med skolan ivägen? 

Om vi säger som såhär; Min kille jobbar en gång i veckan som brevbärare, får 4000 på en månad (eftersom han har sin youtube kanal så tjänar han även där), Medan jag går till skolan och knappt får missa något för att få 1000 kr. (Han är dock 20 och kommer tjäna mer pengar än mig oavsett.)
Tbh så hade jag hellre haft ett deltidsjobb så jag kan ägna mer tid åt mitt liv och mina intressen och sedan jobba lite då och då, möjligtvis några dagar i veckan, istället för att bli nertryckt av skolan och dess arbeten som gör att jag kommer hem utmattad fem dagar i veckan och inte orkar göra någonting.
Jag har en plan på vad jag vill göra, folk stöttar mig redan, men frågan är om det är värt att hoppa av...
Kan dock redan känna av hatkommentarer av folk som kommer kalla mig lat, men lev med depressionerna och ångesten jag haft under 5 år så kommer du förstå.
Allt jag vill är att ha lite vilotid där jag har kontroll över livet och kan bestämma vad jag ska lägga min tid på. 

Meningen med denna texten är inte bara för att få gnälla, även om det är rätt skönt att få ut, utan jag behöver er hjälp att hitta tips på deltidsjobb inom Göteborg. 
Tips på vad som helst, men gärna något dator eller musikrelaterat. (Det är dock svårt att hitta vad jag vet). 
Kom ihåg att det måste vara för en 16 åring och nån som inte gått ur gymnasiet. 

Tacksam för svar! förlåt om texten är lite virrig och grammatiskt fel. Klockan är kvart över ett på natten och min hjärna snurrar. 
Det är en bra idé att testa på något annat, så länge du är ärlig mot dig själv och tänker till runt situationen ordentligt. Du kommer också ha svårt att hitta ett sådant deltidsjobb du är ute efter. 
Skulle rekommendera att du hör av dig till restauranger osv. 

Punda: Det är en bra idé att testa på något annat, så länge du är ärlig mot dig själv och tänker till runt situationen ordentligt. Du kommer också ha svårt att hitta ett sådant deltidsjobb du är ute efter. 
Skulle rekommendera att du hör av dig till restauranger osv. 
Jag förstår vad du menar, och ja. Jag behöver verkligen en paus där jag kan testa något nytt, styra mitt egna liv lite mer och ta tillbaka kontrollen. 
Jag har tänkt lite på det med restaurangen, men saken är den att jag har en rätt så grov fobi för gammal mat/mögel så skulle inte kunna diska utan att få kväljningar varannan minut, men servitris hade jag inte haft något emot alls. 
Jag vill liksom ha ett fast deltidsjobb, inget litet fjäskjobb där jag tvättar fönster för 50 kr. 

Spana också in:


U0YZMASH:
Jag förstår vad du menar, och ja. Jag behöver verkligen en paus där jag kan testa något nytt, styra mitt egna liv lite mer och ta tillbaka kontrollen. 
Jag har tänkt lite på det med restaurangen, men saken är den att jag har en rätt så grov fobi för gammal mat/mögel så skulle inte kunna diska utan att få kväljningar varannan minut, men servitris hade jag inte haft något emot alls. 
Jag vill liksom ha ett fast deltidsjobb, inget litet fjäskjobb där jag tvättar fönster för 50 kr. 
Nåt att tänka på är väl att gymnasiet är en relativt kort period. Och att få klart det kommer leda till betydligt fler valmöjligheter efteråt. Men det suger så klart om du känner att det ej är hållbart.
Men är det ett jobb du absolut känner att du vill ha så kommer du antagligen få slita för att få tag på något du trivs med.
Hoppas det ordnar sigHjärta
Jag lider också tyvärr ut av depression och ångest och förstår hur du känner. Dock har jag inte börjat gymnasiet än men mitt tips (för någon som inte gått gymnasiet) är att börja plugga en linje du verkligen tycker är rolig och även på distans så slipper man med att behöva ta sig till en lokal för att plugga. Så vitt jag vet så är en gymnasieutbildning a & o för att få (bra) jobb idag. Jag tror att gymnasiet kan vara bra att ha avklarat och att man känner att det är skönt att få det gjort liksom. men om det är är för jobbigt att gå så går det helt enkelt inte. Inget man riktigt kan göra åt :/ 
Gymnasiet kommer med tiden att ge dig flera miljoner över tid. Släng inte bort den chansen på  ett kortsiktigt pengatillskott.

Skolan känns jobbig ibland, men det är något de allra flesta behöver gå igenom idag får att bygga en trygg framtid.

När jag behöver göra saker som jag inte gillar(det behöver man även efter skolan ibland) så brukar det hjälpa att skapa ganska strikta rutiner kring aktiviteterna. Till exempel, gå till skolan samma tid varje dag, avsätt samma tid varje dag till studier. Gör det till en vana så känns det mer naturligt.

Man inser inte hur värdefullt gymnasiet är förren efteråt. Det känns värdelöst när du sitter och pluggar saker du inte kommer använda, men tänk på att slutmålet är inte att kunna allt, slutmålet är att klara gymnasiet och påbörja ditt vuxenliv.Tumme upp
Alla har mått dåligt med depression i skolan , men fan inte hoppar man av för ett deltids jobb , men du kommer må Mycket bättre om du går till skolan , hade ångest för lite saker men skolan fick jag mest ångest av om jag inte var där . Men om du vill jobba 10 timmar i veckan och proppa i dig massa ångest dämpade o sitta hemma och ruttna bort så go for it .
Läste igenom allting som folk sa, och visst.
Jag fattar att man inte kommer få alla valmöjligheter och tiden går snabbt och bla blabla, men sedan ligger jag inte så värst bra till i övrigt. 
Själv fick jag jobba arslet av mig med svett och tårar för att få ett E i matten i nian som jag haft F i, och programmet jag går nu är högskoleförberedande, vilket betyder att jag har matte 1b. 
Ni kommer säkert reagera som alla andra och säga "Men plugga bara mer då!", men det är inte så jävla lätt om man aldrig i hela sitt liv fattat dealen med det. 
Det sätter bara mer press på mig eftersom att jag redan vet att jag inte kommer klara det om jag redan har F efter de första månaderna. 
Man känner sig så otroligt jävla dum för att man inte förstår hur mycket man än läser på eller jobbar med det, ärligtalat känns det som om kroppen mobbar mig för det. 
Sen det med "Ja men jag har också diagnos med depression men jag hoppade inte av" eller "Men alla blir väl deprimerade i skolan"; Grattis till dig för att du lyckades, men skolan är inte kärnan till min depression, det är lite mer personliga saker än det. Men skolan gör det värre då jag blir satt under press och stress medan min hjärna i stort sett är avstängd.
Jag kommer dra den där "Cliché" saken och säga att ni inte kommer förstå om ni inte vart med om det, då depression och diagnoser påverkar folk annorlunda från person till person, samt hur "starkt" det är. 
Att gå hit kanske inte riktigt va bästa källan att gå till då folk hellre pratar emot det jag skrivit, istället för att försöka hjälpa mig med det jag faktiskt vill. Men jag förstår dock att man skriver vad man tycker och tänker att ens åsikter och ärlighet varar längst, men det var inte riktigt åsikter jag sökte. 
Tack för svaren dock! 



Du får ut mer av att gå en gymnasielinje då det ger dig fler valmöjligheter i arbetsmarknaden och det sociala.
Och precis som du själv säger: det är inte alltid enkelt, särskilt om det kommer upp ämnen i vägen som en har svårt med och tynger ner en. Men, se det som en bit på vägen du har att gå. Vi alla människor utvecklas, likaså du. Resan är inte slut där.
Plugga på distans. Korrespondensgymnasiet och Hermods erbjuder sådant, du måste orka ta eget ansvar men det ger inte lika mycket ångest som att behöva sitta och mosa i skolan.

Är det så att du absolut inte fixar gymnasiet; hoppa av och se till att bli frisk så kan du ta igen på komvux när du är redo. Det kanske inte är det lättaste men du har klart fler möjligheter i livet med gymnasiekompetens.

U0YZMASH: Läste igenom allting som folk sa, och visst.
Jag fattar att man inte kommer få alla valmöjligheter och tiden går snabbt och bla blabla, men sedan ligger jag inte så värst bra till i övrigt. 
Själv fick jag jobba arslet av mig med svett och tårar för att få ett E i matten i nian som jag haft F i, och programmet jag går nu är högskoleförberedande, vilket betyder att jag har matte 1b. 
Ni kommer säkert reagera som alla andra och säga "Men plugga bara mer då!", men det är inte så jävla lätt om man aldrig i hela sitt liv fattat dealen med det. 
Det sätter bara mer press på mig eftersom att jag redan vet att jag inte kommer klara det om jag redan har F efter de första månaderna. 
Man känner sig så otroligt jävla dum för att man inte förstår hur mycket man än läser på eller jobbar med det, ärligtalat känns det som om kroppen mobbar mig för det. 
Sen det med "Ja men jag har också diagnos med depression men jag hoppade inte av" eller "Men alla blir väl deprimerade i skolan"; Grattis till dig för att du lyckades, men skolan är inte kärnan till min depression, det är lite mer personliga saker än det. Men skolan gör det värre då jag blir satt under press och stress medan min hjärna i stort sett är avstängd.
Jag kommer dra den där "Cliché" saken och säga att ni inte kommer förstå om ni inte vart med om det, då depression och diagnoser påverkar folk annorlunda från person till person, samt hur "starkt" det är. 
Att gå hit kanske inte riktigt va bästa källan att gå till då folk hellre pratar emot det jag skrivit, istället för att försöka hjälpa mig med det jag faktiskt vill. Men jag förstår dock att man skriver vad man tycker och tänker att ens åsikter och ärlighet varar längst, men det var inte riktigt åsikter jag sökte. 
Tack för svaren dock! 



Det handlar inte om att alla andra inte förstår, dina problem är inte så unika som du tror, var och varannan unge idag har samma problematik.

Folk försöker vägleda dig för att bespara dig från all den ångest du kommer åsamka dig själv i framtiden, för innan dig finns tusentals människor som redan gjort samma resa som du, de känner till konsekvenserna.
Självklart är det viktigt att ha gymnasiekompetens, men skolan som den ser ut idag passar absolut inte alla! Jag blir ledsen av hur många människor som lider sig igenom skoltiden. Och jag blir irriterad när folk tror att det handlar om lathet.  

Bl.a. passade gymnasiet inte mig. Jag hade också personliga problem som förvärrades av att gå gymnasiet, så jag hoppade av efter ca 1,5 år. Jag jobbade i några år, tills jag kände att jag jag var redo att studera igen. Jag märkte att jag verkligen behövde få den där kompetensen på papper, dels för att för att bli tagen på allvar, dels för att ha rätt till samma lön som mina kollegor fick (på vissa arbetsplatser får man betydligt lägre lön om man ej klarat gymnasiet... ganska sjukt). Så jag läste allmän kurs på folkhögskola - bästa tiden i mitt liv (hittills)!

Om största orsaken till att du funderar på att hoppa av är för att tjäna pengar, så tycker jag du ska tänka om - du har hela livet på dig att jobba och bygga upp ekonomin efter gymnasieåren. Om det är av personliga (hälso)skäl är det en annan sak. I så fall rekommenderar jag verkligen folkhögskola (tror man behöver ha fyllt 18) när du känner dig redo. Totalt ska man läst på gymnasienivå i tre år, så om du gått ett år på gymnasiet måste du läsa 2 år folkhögskola etc. Dock utgör folkhögskola en väldigt liten kvot om man vill söka in på universitet eller högskola, men det är ett väldigt trevligt sätt att "komma ikapp" :) 

Hoppas det var en liten hjälp i alla fall. Lycka till!



vackervedder: Självklart är det viktigt att ha gymnasiekompetens, men skolan som den ser ut idag passar absolut inte alla! Jag blir ledsen av hur många människor som lider sig igenom skoltiden. Och jag blir irriterad när folk tror att det handlar om lathet.
De allra flesta tycker att skoltiden är jobbig, det är först då det börjar ställas krav, det är då ens agerande får långdragna konsekvenser, och det är då man själv börjar styra upp sin egna framtid. Det kan mycket väl vara jobbigt, svårt och läskigt på många sätt.

Grejen är att vissa har ett starkare behov av att känna sig bekväm med allt den gör, medans andra känner att det är mer ok att kasta sig in i något otrevligt om det finns en belöning på andra sidan. Jag tror att arbetsgivare helt enkelt inte litar på att någon som inte tog sig genom gymnasiet gör sitt yttersta och vågare gå den extra milen.

Detta applicerar även efter gymnasiet och i resten av ens liv, det dyker upp chanser där man kanske får uppoffra trygghet och bekvämlighet för att visa något eller få något.

Gymnasiet är inte roligt alla gånger, men jag är ganska övertygad om att de flesta är kapabla att slutföra det, det är ingen tung utbildning direkt och kraven är förhållandevis låga. Mitt tips är att avsluta det så fort som möjligt, det utvecklar en själv och ger dig bättre möjligheter i framtiden.
Tänker inte hålla med de flesta nu, då jag istället är en som ångrar att jag led igenom gymnsiet på det sättet jag gjorde när det tydligen fanns bättre alternativ. 

Du behöver hjälp av psykolog, läkare och någon studie-och yrkesvägledare för att komma fram till vad som passar dig bäst. Depression kan vara på så olika nivåer. Kanske att du kan läsa någon kurs i taget eller gå på en skola som har mer anpassat utefter elevens behov? Min bror är ett exempel på en person som inte har gått ut gymnasiet. Han har nu fast anställning och har ALDRIG mått bättre. Han är däremot fast besluten att gå klart gymnasiet senare via komvux. 

Det är däremot viktigt att du som sagt pratar med psykolog, läkare och syv för att komma fram till något. Alla kan inte ta sig fram i livet på samma väg. Kanske någon kurs i taget samtidigt som deltidsjobb(om du skulle få ett jobb)? Tycker däremot, personligen, liksom de andra verkar tycka, att du ska ta dig igenom gymnsiet. Men det får banne mig ta den tid det tar! - Om det så tar tio år.

Önskar dig lycka till!