Forumet - Vill inte bo hemma...

Vill inte bo hemma...

1034 0 11
Jag är en 13årig tjej (14 i oktober) som bor hemma med in mamma och mina 7 syskon. Min mamma gör mig irriterad varje dag, hon bara blir arg för en minsta lilla grej och börjar skrika, nej ska inte ljuga jag skriker tbx på henne. Och jag har svårt å hantera min ilska så jag börjar gråta, hon klagar på att jag folk kommer reta mig att jag gråter men det händer ju bara när jag har diskussioner med henne. Jag orkar inte bo hemma seriöst, brukar alltid tjaffsa med min 27 åriga bror å hon skyller alltid på mig O blir arg när jag försvarar mig. Hon är ändå inte en sån man kan prata med, de så jobbigt. Är inte rädd för min mamma men blir så irriterad varje jävla dag,hon brukade inte vara så för 1 år sen. Mina föräldrar är skilda osv men nu har pappa velat reda ut allt men min mamma ville inte det så hon har varit ganska arg men hon blev värsta monstret mot mig. Hon behöver ju inte ta ut det på mig. Min mamma brukar vara arg med det är inte lik henne å har inte ens lust å fråga henne. Blir dessutom såå arg att efter att vi diskuterat så pratar hon med mig som om inget har hänt.  Hon reser bort i 3 veckor så de blir ju skönt men vet ej vad jag ska göra om hon fortfarande är så när hon kommer tillbaka . Behöver hjälp!!!

Spana också in:


mens:
har du kollat ungdomsmottagningen? de har inte sommarstängt tror jag
Borde nog göra det. Tack!
adaq: Kan du inte bo hos din pappa. Tror att din mamma mår dåligt och kanske skulle behöva prata med någon om det hon tycker är jobbigt...? Det är ju inte rätt av henne att ta ut sin ilska på dig! Kan du inte försöka förklara för henne hur du känner när ni båda är lugna?
Nä har inte direkt kontakt med min pappa, han bor ju dessutom utomlands osv. Hon har ju sin nära vän som hon skrattar å gråter hos. Hon tycker att det är jobbigt självklart men hon är alltid aggressiv O negativ för något så litet som smuts.  Jag tror inte det min mamma är inte nån man kan prata med,hon kommer nog tro att jag bara driver. Jag vill dessutom  inte prata med henne om detta skulle kännas konstigt, vill bara dra hemifrån.  Blir så arg på allt , vet inte vad som händer... :(

Hejhejj123: Jag är en 13årig tjej (14 i oktober) som bor hemma med in mamma och mina 7 syskon. Min mamma gör mig irriterad varje dag, hon bara blir arg för en minsta lilla grej och börjar skrika, nej ska inte ljuga jag skriker tbx på henne. Och jag har svårt å hantera min ilska så jag börjar gråta, hon klagar på att jag folk kommer reta mig att jag gråter men det händer ju bara när jag har diskussioner med henne. Jag orkar inte bo hemma seriöst, brukar alltid tjaffsa med min 27 åriga bror å hon skyller alltid på mig O blir arg när jag försvarar mig. Hon är ändå inte en sån man kan prata med, de så jobbigt. Är inte rädd för min mamma men blir så irriterad varje jävla dag,hon brukade inte vara så för 1 år sen. Mina föräldrar är skilda osv men nu har pappa velat reda ut allt men min mamma ville inte det så hon har varit ganska arg men hon blev värsta monstret mot mig. Hon behöver ju inte ta ut det på mig. Min mamma brukar vara arg med det är inte lik henne å har inte ens lust å fråga henne. Blir dessutom såå arg att efter att vi diskuterat så pratar hon med mig som om inget har hänt.  Hon reser bort i 3 veckor så de blir ju skönt men vet ej vad jag ska göra om hon fortfarande är så när hon kommer tillbaka . Behöver hjälp!!!
Är du verkligen helt säker på att det inte hade gått att prata med henne? Om du verkligen hade sagt att du menade allvar, att du på riktigt mår dåligt, att du inte ens känner att du vill bo hemma och att du har försökt söka hjälp hos ungdomsmottagningen eller liknande. Hade hon inte kunnat lyssna då och förstå att hon faktiskt måste ändra hur hon är? 

NiklasW:
Är du verkligen helt säker på att det inte hade gått att prata med henne? Om du verkligen hade sagt att du menade allvar, att du på riktigt mår dåligt, att du inte ens känner att du vill bo hemma och att du har försökt söka hjälp hos ungdomsmottagningen eller liknande. Hade hon inte kunnat lyssna då och förstå att hon faktiskt måste ändra hur hon är? 
Nej hon får inte in det. Har aldrig pratat känslor med mamma så de nog därför. Om jag gjorde det skulle hon inte tro det och sprida runt det, tycker ej om när hon ska sprida allt.  Har bara pratat om livet  med vänner osv, är nog bara van vid att inte prata med familjen. Jag vet att det bara är onödigt att ens prova prata med henne det kommer aldrig att gå,kanske om jag hade få syskon. Dom ska alltid bry sig å då blir det bara skämmigare och jobbigare. Jag har ju till och med det lättare att prata ut med er här som jag ej känner än med min mamma...

Hejhejj123:
Nej hon får inte in det. Har aldrig pratat känslor med mamma så de nog därför. Om jag gjorde det skulle hon inte tro det och sprida runt det, tycker ej om när hon ska sprida allt.  Har bara pratat om livet  med vänner osv, är nog bara van vid att inte prata med familjen. Jag vet att det bara är onödigt att ens prova prata med henne det kommer aldrig att gå,kanske om jag hade få syskon. Dom ska alltid bry sig å då blir det bara skämmigare och jobbigare. Jag har ju till och med det lättare att prata ut med er här som jag ej känner än med min mamma...
Okej. Om du känner så behöver du ju inte öppna dig känslomässigt, berätta "allt" liksom, utan du hade ju bara kunnat prata om rent praktiska saker som gör att det inte funkar att bo tillsammans. Beskriva vad du skulle vilja ändra på. Tror du att det hade kunnat hjälpa?

NiklasW:
Okej. Om du känner så behöver du ju inte öppna dig känslomässigt, berätta "allt" liksom, utan du hade ju bara kunnat prata om rent praktiska saker som gör att det inte funkar att bo tillsammans. Beskriva vad du skulle vilja ändra på. Tror du att det hade kunnat hjälpa?
Jag vet faktiskt inte, har aldrig pratat om sånt me  så vet ej hur hon reagerar. Så svååårt

Hejhejj123:
Jag vet faktiskt inte, har aldrig pratat om sånt me  så vet ej hur hon reagerar. Så svååårt
Kan du inte testa iallafall? Vad kan egentligen bli sämre? Du kommer kanske aldrig kunna ha en perfekt relation med din mamma men du måste ju känna att du klarar av att bo hemma, tills dess att du blir äldre och verkligen klarar av att flytta.