Jag har insett nu att jag egentligen inte vill dö men jag vill heller inte leva. Jag tog en överdos men dog inte (obviously) och efter det insåg jag att jag inte vill dö på riktigt, jag vill bara inte leva. Jag vet inte om ni förstår men jag orkar inte med mitt liv och vill bara pausa livet liksom. Bara sova tills jag orkar leva mitt liv. Det är svårt att förklara. Nej jag är inte deprimerad, utredde det hos bup och dom sa att jag inte va deprimerad och att jag inte behövde utredas vidare typ. Hur ska jag göra för att få tillbaka livslusten?
Testa göra någotning nytt. Res någonstans, testa nån ny sysselsätning etc.
Ruttenfisk:
Testa göra någotning nytt. Res någonstans, testa nån ny sysselsätning etc.
Lite svårt att resa bort när jag bara är 14. Jag började gymma men det blev inte bättre för det
Får du någon hjälp sedan överdosen?
Chocolatemustache :
Lite svårt att resa bort när jag bara är 14. Jag började gymma men det blev inte bättre för det
Sitter i en någorlunda liknande sits. Först och främst, om du tar droger, bli kvitt med dem. Det kommer kännas bättre i längden.
Däremot tycker jag ändå att du borde försöka göra nya saker. Även om du inte kan resa kan du försöka träffa nya personer eller hitta något roligt fritidsintresse.
Lounge:
Får du någon hjälp sedan överdosen?
Ingen vet att jag tog en överdos. Tog 20 tabletter av någon medecin jag hittade och trodde att jag skulle dö men det ända som hände va att jag fick ont i magen och spydde så jag sa att jag bara var magsjuk. Så nej jag får ingen hjälp.
Aajfan inte kul 🙁
Säger en sak vänner bra vänner är guld värda och dom som förstår en.
Chocolatemustache :
Ingen vet att jag tog en överdos. Tog 20 tabletter av någon medecin jag hittade och trodde att jag skulle dö men det ända som hände va att jag fick ont i magen och spydde så jag sa att jag bara var magsjuk. Så nej jag får ingen hjälp.
Okej. Har du kontakt med bup fortfarande?
Lounge:
Okej. Har du kontakt med bup fortfarande?
Nej det har jag inte eftersom att jag inte var deprimerad tyckte dom inte att det fanns någon anledning att fortsätta gå dit.
Chocolatemustache :
Nej det har jag inte eftersom att jag inte var deprimerad tyckte dom inte att det fanns någon anledning att fortsätta gå dit.
Vilka nötter.. När jag var under 18 gick jag och träffade en kurator på ungdomsmottagningen. Kanske får du bättre bemötande där?
Lounge:
Vilka nötter.. När jag var under 18 gick jag och träffade en kurator på ungdomsmottagningen. Kanske får du bättre bemötande där?
Har gått till en kurator där innan jag gick till bup och jag har gått till skolkuratorn och en annan kurator men för mig hjälper det inte att träffas och prata om problem, jag blir bara stressad av det.
Chocolatemustache :
Har gått till en kurator där innan jag gick till bup och jag har gått till skolkuratorn och en annan kurator men för mig hjälper det inte att träffas och prata om problem, jag blir bara stressad av det.
Finns det något du tror att du skulle få av att gå hos en kurator/psykolog? Är det något du vill?
Lounge:
Finns det något du tror att du skulle få av att gå hos en kurator/psykolog? Är det något du vill?
Varje gång jag har gått och pratat med en kurator så blir jag stressad, jag har försökt att inte bli det för jag vill ju ha hjälp jag vill inte känna som jag känner men det går liksom inte så jag tror inte att en till kurator skulle hjälpa så värst mycket
Såg en dokumentär om en man som typ ville ta sitt liv. Men sen testade han på skydiving eller vad det heter och nu har han heelt ändrat sin syn på livet. Han behövde bara adrenalinkicken för att må bättre.
Chocolatemustache : Varje gång jag har gått och pratat med en kurator så blir jag stressad, jag har försökt att inte bli det för jag vill ju ha hjälp jag vill inte känna som jag känner men det går liksom inte så jag tror inte att en till kurator skulle hjälpa så värst mycket
Det kan vara svårt att öppna upp sig inför en kurator. Det är ju inga lättvindiga ämnen man talar om direkt. Kanske ni har tagit det för snabbt? Skulle det kännas lättare för dig om du sa som det var, att du blir stressad av att prata om dina problem?
Tänker bara att det är så klart du inte ska ha det som du har.. och kuratorer/psykologer är ju utbildade för att hjälpa. Det kanske är svårt att hitta den hjälpen själv. Pratar du med vänner/familj om dina problem?
