Forumet - Vilsen Själ

Vilsen Själ

1217 0 20
Vilket håll springer du åt när allt känns fel? Vad gör du när du är 18 år och fortfarande går i skolan men du känner att du måste fly, byta stad, byta umgänge och platsen du står på för att kunna andas ut. Var ska du ta vägen?

Hur flyttar man till en annan stad, utan att känna någon, utan att veta hur det är med jobb, hur förklarar man för sina polare och familj att man vill dra pga att dem gör att man inte kan andas här, har förmånga minnen, ett dåligt förflutet som kväver mig. Vill fly världen och känna att ingen finns där som kan påminna mig om hur det har varit, vill börja om på nytt helt enkelt.

Om ett par månader tar jag studenten..
Ska jag stanna eller ska jag dra, och om jag ska dra, vart ska jag dra?
Almis:

hur förklarar man för sina polare och familj att man vill dra pga att dem gör att man inte kan andas här,


Säg det bara till föräldrarna och bara dra sen?
Viktigaste är att de inte blir oroliga och tror man försvunnit/blivit kidnappad/mördad osv.

Skulle ibland vara skönt att bara kunna dra vartsomhelst och starta om tror jag, särskilt om man inte är nöjd med sitt liv p.g.a hur det blivit.

Almis:

Ska jag stanna eller ska jag dra, och om jag ska dra, vart ska jag dra?


Våga göra det du vill

Spana också in:

Almis:

Jo det är de. men njä, skitsamma. jag tar nog bort min tråd :P


Går inte :)

§7. Du kan endast radera ditt inlägg i forumet så länge ingen annan har skrivit efter dig. Därefter finns det inget som heter "ångra" eller "radera". Skrivet är skrivet. Även om du raderar ditt användarkonto kommer de texter du skrivit i forumet att ligga kvar.
Almis:

Ska jag stanna eller ska jag dra


Prata med dina nära och kära innan iaf. Även om du vill dra kan det vara bra att få deras input på det hela.

Det är svårt att fly från sina problem permanent, förr eller senare kommer du stöta på dem igen. Det sagt så kan det behövas lite luft då och då, man kan behöva få stanna och ta det lungt och få lite andrum innan man tar itu med det jobbiga. En möjlighet kan vara att du flyttar bort från de jobbigaste aspekterna (familjen mån tro? rätt vanligt att det är så iaf) och flyttar in hos en kompis några månader. Om det nu är som du skriver att du vill bort även från vännerna kan nog en ny stad vara en bra idé.

Om du ska flytta till en ny stad, börja sök jobb och lägenhet i hela sverige. När du tror att du har något av varje på G i en och samma stad, dra dit någon gång. Få in känslan för staden, och prata gärna med lite främlingar; dels får du en känsla för hur befolkningen är (göteborgare e allti goa å gla'a änna, 08er e dryyyga jeeevlar ;D) och dels får du en chans att skaffa bekanta där som både kan bli bra vänner när du flyttar och som kan tänkas ge dig uppslag och idéer om boende och jobb.

Se till att ha någon form av ekonomi när du flyttar, om inte annat lite sparade pengar. Att flytta kostar mer än man tror (men kan kosta mindre än en del försöker pracka på en, om man är lite smart) och något som helt klart är värre för det mentala välmåendet än att bo hemma, är att tvingas flytta hem igen efter att ha flyttat hemifrån.

Almis:

och om jag ska dra, vart ska jag dra?


Ska inte göra för mycket reklam, men dels vill jag i allmänhet rekommendera göteborg för att vi är så goa å glaa här, för att det är en storstad utan att vara lika hetsigt som stockholm, och för att det är lätt att skaffa kontakter här. Dels vill jag lite mer specifikt nämna att jag faktiskt söker inneboende i en billig stuga, men som sagt, ska inte göra för mycket reklam
Almis:

men åter igen, var tar man vägen utan lägenhet och pengar.


Utan dessa så väntar man. Men sätt dig i bostadskö på direkten, och börja sök jobb så fort du kan. Om du känner folk i götet kan du troligen dra dit så fort du har jobb och bara slagga hos vänner några veckor medan du jobbar och letar lägenhet.
Jag måste vänta i vilket fall som, det vet jag. Eftersom jag tar studenten till sommaren. Jag har funderat på att flytta i många år nu.. men när nära & kära kommenterar det "varför ska du flytta, du har det skitbra" eller "du kommer ångra dig" så svider det.

En snorunge med rika föräldrar, alltid levt i lyx ska nu flytta, till en rutten etta som kostar så lite som möjligt, klara mig själv och betala mitt eget skit. Vad händer om jag failar, ska jag bli ett socfall de sen kommer skratta åt och säga "vad var det jag sa?"

Men min omgivning vet inte, dem vet inte vilken mörk hemlighet jag bär på. Vilket helvete jag levde i & jag kan inte berätta, för det skulle sätta deras säkerhet på spel. Med andra ord är jag en person som ses leva i frid och fröjd, har det bra ställt hemma, vänner och skola.. framgångsrik människa som flera gånger läst sitt namn i tidningen där hon vunnit idrottstipendier osv.

Allt ont jag gick igenom vände jag till bra och tog mig upp till ytan. Men det vore att ljuga om jag säger att 3 år med ett svin till pojkvän inte satt sina spår. För hur mycket man än bearbetar det, hur mycket man än glömmer och börjar om på nytt så är det något som följer en livet ut och fine, jag har accepterat det. Jag är inte rädd för honom, vi har pratat sen vi gick isär men å andra sidan vet jag vad han är kapabel till. Jag vet att, trots att vi varit i sär i flera år nu t ex så skulle han stå utanför min dörr så fort han får veta att jag skaffat någon ny. Han andas luften jag andas här. När man kliver inför sin dörr och får svårt att andas för att han har varit här för många gånger, så vet man att man måste dra.

Kanske tänker ni som läser detta "men du kan inte fly, han kommer följa efter" Nej, jag flyr inte mina problem. Jag har mött han, fyra ögon oss mellan och slutat fred och han är medveten att om han någonsin mer ens försöker göra mig något så kommer det bli det sista han gör. Men som jag skriver längre upp, kommer en oro inom mig alltid finnas, den går inte att arbeta bort. Har du under så många år känt kniven mot din hals, hör han säga att han ska krossa dina knässkålar och spränga din familj, så vet du att du bör se din rygg livet ut. Alltid tänka en tanke extra innan du släpper ut dina barn på gården and so on. Jag flyr inte, utan jag väljer att börja om, på ett nytt ställe , där ingen känner mig. Där jag måste kämpa för maten på bordet, där jag ibland kommer känna mig ensam men ändå hitta de som kommer få ny betydelse i mitt liv.

Jag tror på att vill man ha en förändring så måste man själv sträva efter den. Och där har vi problemet, att mina vänner och föräldrar inte förstår varför jag vill dra när jag har det så bra men sanningen är att jag måste dra och jag vill dra. När mitt mod är tillräckligt starkt att lämna dem bakom mig utan att behöva säga sanningen.
Testa mina vingar på egen hand.

Men eftersom jag om ett par månader tar studenten och blir färdig utbildad byggare och får anställning direkt så gör det min situation ännu svårare. Menar, vilken idiot släpper ett jobb när man är i min ålder? Vilket ställe ska jag välja? Och vad gör jag om det som sagt inte går bra, låt säga att jag får jobb i göteborg, bosätter mig där börjar jobba och det visar sig att det inte går så bra. Var tar jag vägen när det inte går bra (eftersom jag är mycket medveten om att min realation till mina föräldrar kommer gå i tusen bitar när jag flyttar, deras drömmar görs till mina.) Vad händer om jag blir sjuk? Hur ska jag kunna besöka en läkare utan pengar? Tusen frågor men inga svar. Hur kan jag, som är tio gånger självsäkrare än dagens ungdomar vara så rädd för att hamna på gatan om jag väljer eget boende.

Vet att man kan välja inneboende, lägenhet i andra hand, att man kan sälja mycket utav sina prylar som man inte behöver.. allt sånt här. Men mina föräldrar skulle låsa in mig om dem visste att jag var inneboende hos någon och man skulle fråga mig vem som hade lurat i mig att jag skulle bli det..
De rikast värld suger me de vanliga, att pengar kan rubba en så.
Att leva i dubbla världar suger också stenhårt.

Huuuur gör man för att ställa sig i bostadskö?
Almis:

Vilket håll springer du åt när allt känns fel?


Hem.

Almis:

Vad gör du när du är 18 år och fortfarande går i skolan men du känner att du måste fly, byta stad, byta umgänge och platsen du står på för att kunna andas ut.


Byter umgänge, läser nya böcker, ritar på nytt sätt, söker ny musik. Flyr till skogs ett tag.

Almis:

Var ska du ta vägen?


Grop alt. djurgryt.

Almis:

Ska jag stanna eller ska jag dra, och om jag ska dra, vart ska jag dra?


Dra till underjorden.