Frågor och svar om Ångest

22 Apr 2002, 08:33 110
Tjej, 0 år
Question


Jag lider av generaliserad ångest sedan flera år tillbaka. Min pojkvän är mycket förstående, men ibland undrar jag hur länge han ska orka. Han säger att jag inte behöver oroa mig eftersom han tycker att jag gör framsteg och jobbar på med min terapi. Ändå går jag med frågor i huvudet. En vanlig fråga är hur anhöriga kan underlätta för den som har ångest - men jag undrar tvärtom: Hur kan jag, trots att jag har svår ångest, underlätta för min sambo att orka trots att jag mår så dåligt ibland?

Svar
Bo Westholm
Psykolog

Svaret på vad du kan göra för din sambo för att han skall orka är att tillåta honom att reagera och tycka att det är jobbigt ibland. När man som du känner att man belastar sin sambo så är det viktigt, inte bara för honom , men även för dig, att känna att du ger tillbaka lite grand av det stöd som han ger dig. Detta för att du skall kunna fortsätta din terapi i lugn och ro, utan att drabbas av alltför dåligt samvete gentemot din sambo, men också för att han skall orka. För visst är det så att när någon i en relation mår dåligt, eller lider av en sjukdom, så är det en påfrestning för den andra parten också.

Det här med att ge tillbaka lite till din sambo och även låta honom få må dåligt ibland och reagera på er gemensamma stundtals påfrestande situation, handlar om att du kan försöka att finnas där om han ibland behöver prata. Likaså kan det handla om att ibland bara låta honom vara ifred, eller försöka arrangera så att han kan göra saker som han mår bra av. Det kan vara något fritidsintresse han vill ägna sig åt, umgås med kompisarna, eller hjälpa bara sticka iväg en weekend om han behöver koppla av lite. När någon lider av ångest så kan det ju vara så att partnern får avstå en del saker för att finnas till hands och hjälpa till om ångesten ibland blir för svår. Nu vet jag inte om din sambo behöver göra detta för dig, men om det är så, kan det vara viktigt att du kanske planerar att någon annan du känner dig trygg med kan bo hos dig några dagar då din sambo tex kan komma iväg och göra något kul ensam eller med kompisar. Ibland räcker det att sambon får erbjudandet. Det är inte säkert att han vill eller har behov av att komma iväg ett par dagar, men bara att veta att han KAN om han skulle vilja, kan ibland kännas som en lättnad som anhörig.

Allt det här jag sagt till dig, om att prata med honom och även låta honom må dåligt och beklaga sig över situationen ibland, eller resa iväg, är inget du skall sätta igång och göra hipp som happ. Nej, ska du kunna vara ett stöd för honom och försöka göra livet lite lättare för honom så gäller det att det inte sker på din egen bekostnad. Det är liksom ingen vits med att du tar i för att stödja honom så du själv blir sämre. Det gagnar varken honom eller dig. Istället gäller det att du väljer dina tillfällen. Endast i dom stunder när du känner att du har lite krafter över, och ångesten inte kryper över dig, ska du göra något av ovanstående. Tänk på, och var noga med detta.

Till sist ska jag säga en sak om det här med relationer och att belasta varandra. I alla partnerrelationer råder det obalans, men denna obalansen svänger oftast om man ser det över många år. Att leva tillsammans innebär bl a att man stöttar varandra när någon råkar i svårigheter och ibland är det den ena som behöver mer stöd och ibland är det den andra. Som det ser ut för er nu, så väger det över mot att du behöver mest stöd och att din sambo får stå tillbaka, men det kan likväl förändras över tiden. Det viktigaste i ett förhållande när någon lider av problem som du lider av, är ändå att man kan prata med varandra och att det går framåt. Jag har träffat många par som kämpat med att den ena har psykiska svårigheter, och nästan samtliga anhöriga till den som har det svårt, säger att så länge det går framåt är det förvisso jobbigt, men man klarar av det. Det är när man känner att allt står still och inget blir bättre på en lång tid som anhöriga får riktiga svårigheter att klara av att stötta och hålla hoppet uppe. I ditt fall verkar det som om din sambo upplever det som att du gör framsteg i din terapi, varför han förmodligen inte känner någon sådan hopplöshet utan istället tror på att saker kommer bli riktigt bra. Detta gör det självklart lättare för honom att klara av situationen. Så mitt absoluta råd till dig är att du skall fortsätta med din terapi som du gör och försöka bekymra dig lite mindre för vilken belastning du utgör för din sambo. Sedan kan du bjuda honom på lite omsorg och tid som jag beskrev tidigare, när du känner att du orkar och ångesten inte ansätter dig. Men som sagt, se till att ta hand om dig själv i första hand så hjälper du även din sambo med tiden.

Vissa av svaren på Ungdomar.se är inte dagsfärska. Exempelvis så förbättras ständigt läke- och preventivmedel, så de svar vi har kan till viss del vara inaktuella. Stäm alltid av med din ungdomsmottagning, apotek eller sjukvårdspersonal. Upptäcker du felaktig information blir vi jätteglada om du rapporterar detta till oss så att vi omgående kan lägga in korrekta uppgifter.

Visa mina övriga svar