Frågor och svar om Ångest

22 Apr 2002, 08:40 110
Annat, 0 år
Question


Hej!

Jag har fått en förvärvad lätt hjärnskada genom ett slag mot huvudet med allt vad det innebär. En stor bit är emotionell, med ångest osv.
Ångesten är inte konstant, utan kommer mest i samband med PMS.
I övrigt mår jag bra. Men jag tänker på en sak hela tiden just nu.
Varje gång jag känner ångest vill jag liksom nypa mig själv, och ser mig skära mig själv.
Alltså jag skulle ALDRIG göra det, men det får maig att känna mig högst onormal. Jag vet inte varför jag känner såhär, annars mår jag ju jättebra och har haft en lycklig tonårstid. När jag började äta p-piller eller minipiller kände jag också såhär. Men de äter jag inte längre. Just nu är jag rädd och arg för att jag känner så, jag är ju inte alls såhär annars!!! Kommer jag ha sånahär känslor jämt eller kan de försvinna helt, när jag blir bra igen?

Svar
Bo Westholm
Psykolog

Jag har tidigare vid flera tillfällen beskrivit orsakerna bakom självmisshandel som det här handlar om. Att vilja skära sig själv, nypa sig, eller på annat sätt tillfoga sig smärta är ett sätt att hantera ångest. Enkelt uttryckt så dövar man den inre smärtan (ångesten) genom att tillfoga sig en yttre smärta som man själv kan kontrollera, vilket som du vet är svårt att göra med ångest (kontrollera alltså). Alla människor strävar efter att ha en viss kontroll över sitt liv och sina känslor, varför ångest upplevs som väldigt jobbigt då den ofta kommer och går som den vill, plus att den inte går att ta på och därför kan kännas omöjlig att hantera. Att då tillfoga sig smärta och på så sätt tvinga uppmärksamheten bort från ångesten och istället rikta sig mot den smärta man själv skapar leder till att man tillfälligt kommer bort från ångesten, samtidigt som man själv kan bestämma över smärtan man ger sig själv.

Du säger att du aldrig kommer att skära dig, men att du tänker på detta när ångesten kommer. Om jag förstod ditt brev rätt så har ångesten börjat i och med din förvärvade hjärnskada. Detta kan ju i sin tur göra att din ångest är svår för dig att hantera då du inte kan finna orsaken i din vardag och åtgärda detta, utan istället tvingas leva med din hjärnskada och därmed ångesten i resten av ditt liv. Det är inte så konstigt att du försöker sysselsätta dig med dessa tankar när ångesten kommer, och sannolikt är dina tankar just ett försök till att vända uppmärksamheten ifrån ångesten och komma undan den. Det låter bra tycker jag att du inte börjar att skära dig i verkligheten utan nöjer dig med att tänka det, och så länge det fungerar är det inte så stor fara. Jag kan dock tycka att du borde vända dig till någon neurolog, eller psykolog som är specialist inom neuropsykologi för att dels diskutera om det inte finns något att göra för att minska din ångest, men även för att prata igenom det här med dina tankar. Du skall dock veta att det inte finns något onormalt i dina tankar men det skadar aldrig att om du är lite uppmärksam på dig själv. Inte för att jag vill skrämma upp dig, men ibland kan det vara så att man faktiskt går över från att tänka något till att faktiskt göra det också, och det är alltid bra att ha någon att prata med om detta i förebyggande syfte om du förstår vad jag menar. När det gäller just att prata med någon skulle du faktiskt kunna vända dig till Ungdomsmottagningen också. Det är dock inte säkert att dom kan hjälpa dig med svaret på om det går att göra något åt din ångest. För det behöver du antagligen träffa någon neurolog eller neuropsykolog.

Vissa av svaren på Ungdomar.se är inte dagsfärska. Exempelvis så förbättras ständigt läke- och preventivmedel, så de svar vi har kan till viss del vara inaktuella. Stäm alltid av med din ungdomsmottagning, apotek eller sjukvårdspersonal. Upptäcker du felaktig information blir vi jätteglada om du rapporterar detta till oss så att vi omgående kan lägga in korrekta uppgifter.

Visa mina övriga svar