Frågor och svar om vän mår dåligt

30 Apr 2013, 10:55 212
Tjej, 15 år
Question


Hej.
För 1,5 år sedan stötte jag på en person som kom att betyda livet för mig. Denna person har under hela vår tid pratat mycket om att hen vill dö, mår dåligt osv.
Igår kontaktade jag hens mor vis sms, men; lyckades för det första skriva fel på en bokstav i moderns namn (har mycket svårt för namn, "Hanna" blev "Anna") = gjorde bort mig. Modern tycker dessutom att jag är irriterande, överdriven och går bakom ryggen på folk, och min vän litar inte på mig för fem öre mer. Hen säger saker i stil med "jag förstår inte hur jag kunde sakna dig så mycket", och vill inte ha med mig att göra.
Efter att ha bett om en sista chans upprepande gånger och förklarat att jag har lärt av mitt misstag säger hen att jag kan få tillbaka ett "skal" av hen, men att jag aldrig kommer kunna få veta något om hen igen eftersom hen inte kan lita på att jag inte för vidare informationen.
Hur ska jag göra? Jag HAR verkligen lärt av mitt misstag, och jag ångrar mig fruktansvärt.
Hela natten har jag legat i sängen och av och till vaknat av att jag vill dö, och idag har jag inte orkat gå till skolan utan blev liggandes i sängen.
Jag har mått dåligt tidigare också, men min vän har alltid varit som en värme, något att kämpa för, och ångesten har aldrig varit sådan här förut. Jag hatar mig själv så mycket för att jag förstörde det vi hade, och jag känner att jag inte orkar mer alls utan hen.
Jag älskar hen verkligen och vill ha förtroendet tillbaka, vill ha hen tillbaka. Vad ska jag göra? Snälla, svara snart.

Svar
Björn Hultman
Antimobbningsföreläsare

Hej!

Ditt problem är väldigt vanligt, att ha en vän som mår dåligt som man vill hjälpa men som inte släpper in en i livet fullt ut eller som blir arg på att man "lägger sig i". Jag skrev ett blogginlägg om detta nyligen som du kan läsa här.

Det är viktigt att inse att man kan inte hjälpa/rädda alla människor. Det verkar som du försökt med det mesta redan. Men ingenting får stressas fram. Jag tycker du ska skriva ett mail/brev till din vän om exakt hur du känner och hur enormt mycket personen betyder för dig och hur villig du är att hjälpa den. Tillit är inget man får snabbt, det kan ta ett halvår innan personen ens börjar förstå hur mycket man betyder och vill hjälpa. Det viktiga när man försöker hjälpa en vän som mår dåligt är att aldrig säga "jag lovar att inte säga till någon". Då ska man istället förklara för personen att både för din och vännens skull måste en vuxen komma in i bilden och hjälpa, speciellt när din vän har självmordstankar och det är ingenting som kan lösas av en annan vän. Det krävs då att en vuxen kommer in och stödjer. Istället för att lova kan man säga "jag kommer lyssna, finnas för dig, men är det så att något känns för tungt för både mig och dig, så måste jag kunna prata med någon vuxen om detta." Att bära en väns ryggsäck helt själv är helt omöjligt att klara av.

Du nämner ingenting om din vän får någon slags hjälp i form av terapi, medicin eller behandling. Är det så att vännen inte får det så tycker jag ni ska samtala om detta och motivera din vän till att få hjälp utifrån. Jag tycker inte det var fel det du gjorde med vännens mamma, det var klokt av dig att ändå vända dig till någon annan. Men innan man gör en sådan sak måste man få en mer klarhet i hur vännens familj ens hanterar allt. Kanske det är en familj som ignorerar sitt barn och som har alkohol och drog problem, som då kan göra att din vän får det ännu värre hemma.

Du berättar att du mår sämre av det hela att din vän mår dåligt, vilket såklart är forståligt. Därför ska du inte ge dig in i detta för djupt, för precis som jag skrev i blogginlägget kan detta leda till ett medberoende och man dras ner själv i det mörka. Jag kan även tänka mig att det kan vara bra för er båda om ni tar en paus och väntar ett tag med att ha kontakt, vilket då oftast brukar leda till att vännen som mår dåligt inser ännu mer hur mycket du betyder och hur mycket du faktiskt gör för den. Hur mycket ni/du än vrider och vänder på detta kommer ni aldrig kunna lösa problemet utan en vuxen.

Jag förstår verkligen din väns reaktion på det där med skal, den anser att du har förbrukat chansen att hjälpa. Men du ska bevisa för vännen att du menar allvar, det är inte helt omöjligt för din vän att ändra åsikt/inställning på er relation. Kanske det dessutom är så att din vän har någon diagnos som gör det extra svårt med tillit och andras känslor, vilket också kan då vara en förklaring på din väns beteende efter händelsen kring mamman. Att din mamma tycker att du överdriver kan nog bero på att hon inte alls har någon koll på hur sitt barn mår och bagatelliserar din väns problem. Hennes reaktion på dig tror jag inte handlar så mycket personligt mot dig, utan mer kring hur vännens relation med mamman är och att man kanske tyckte du gick för mycket in på privatlivet i deras familj.

Åter igen, det viktiga är att inte ditt eget vardagliga liv förstörs. Man kan inte vara en mirakel person som kan lösa alla problem åt andra, det måste man inse. 

Svarat av Björn Hultman

Vissa av svaren på Ungdomar.se är inte dagsfärska. Exempelvis så förbättras ständigt läke- och preventivmedel, så de svar vi har kan till viss del vara inaktuella. Stäm alltid av med din ungdomsmottagning, apotek eller sjukvårdspersonal. Upptäcker du felaktig information blir vi jätteglada om du rapporterar detta till oss så att vi omgående kan lägga in korrekta uppgifter.

Ställ en egen fråga till mig

Visa mina övriga svar