Okänd

Tjej ,14 år

Hejsan. Skolan förstör mitt liv. Jag skojar inte. I sexan bytte jag skola till en kulturskola, i sjuan bytte jag till en annan skola och nu har jag bytat skola IGEN. Skolan som jag går i nu trivs jag i när det gäller kompisar. Men när det gäller det nya skolsystemet är det inte så bra. När jag kom till min nya skola var det ingen vuxen som tog hand om mig och visade mig hur allt gick till. All undervisning sker nu mera på datorn och det tog hela två VECKOR innan jag fick min efterlängtade dator. När jag väl fick min dator var inte alla program installerade på datorn och för att få allt att funka fick jag bokstavligen jaga folk som kunde hjälpa mig. Jag frågade min mentor, men hon sa ta det med vaktmästaren. Jag tog det med vaktmästaren men han sa ”ta det med rektorn”. Ja, som du kanske ser så har det varit ganska mycket strul. Eller ja…det är fortfarande väldigt mycket problem då jag inte har fått alla saker jag behöver tex, böcker och ett eget internett. Inte nog med att det var problem med utrustningen, min matte och NO lärare mobbar elever i min klass. Jag har tyvärr oturen att vara en av dom eleverna. Det känns rent utsagt förjävligt att ha bytt skola så många gånger på grund av att andra elever har mobbat mig och sen komma till en skola där mina klasskompisar behandlar mig som guld men en VUXEN människa inte kan behandla mig väl. Ucsh. Hon kommenterar mitt utseende och tog mig som ett exempel när hon berättade att vissa människor har en ”onormal kroppsbyggnad”. Hon gör allt för att sänka mina betyg, vilket inte känns bra när matte och NO är dom ämnena som jag absolut inte är bra i. När jag hade skadat mig på gympan och min fot gjorde ont så jag inte kunde gå behövde jag ringa min mamma. Jag tog min in på lektionen (NO lektionen) och försökte få tag på min mamma. Vi skulle ha prov den lektionen och läraren bad oss att lägga ner våra telefoner. Jag sa: ”Snälla kan jag få försöka ringa min mamma, det har hänt en allvarlig sak på gympan. Min fot är skadad”. Hon sa: ”Absolut inte, din framtid är viktigare än din hälsa. Ge mig telefonen eller gå ut här ifrån och få ett F”. Jag gick ut och åkte in till akuten och det visade sig att min fot var bruten. Nästa dag kom jag med kryckor och jag bad om att få göra mitt prov men hon tyckte inte att jag förtjänade att göra provet med attityden jag hade. Mina föräldrar väcker mig tidigt på helger och TVINGAR mig att plugga. Till exempel, förra helgen sov jag över med mina vänner fredag till lördag. Vi hade planerat att åka och kolla på bio tillsammans på lördagen men min mamma ringde och väckte oss klockan 9 på morgonen. Hon sa att hon skulle komma och hämta mig för att min kusin fyllde år och vi skulle på kalas. Jag kunde ju inte göra så mycket än att gå upp och åka hem. När jag kom hem började jag göra mig i ordning för att åka. Men då sa mina föräldrar att jag hade prov nästa vecka och jag skulle plugga. Jag fick inte ens åka på min 15 åriga kusins kalas. Från klockan 10 på morgonen till klockan 5 på eftermiddagen satt jag och pluggade. Dagen där på väckte dom mig igen (som dom alltid gör, ingen nyhet) för att plugga. Varje gång läraren säger att vi har ett prov är jag nära på att brista ut i gråt för jag vet att hela min helg är förstörd. Detta är hur mina helger är, ALLA mina helger. Jag är i sönder stressad. Mina betyg är inte dom bästa, speciellt inte i spanska, NO och matte. Jag har EN aktivitet i veckan, mina föräldrar har tagit bort alla mina andra aktiviteter som bestraffning varje gång jag inte vill plugga på all min lediga tid. Mina kompisar undrar vad fan jag håller på med när jag går upp klockan sju för att skynda mig hem varje jävla gång jag sover över hos dom. Jag menar, dom behöver inte plugga 24/7. Om ditt svar på mina problem är ”prata med dina föräldrar” eller ”prata med rektorn om att din lärare mobbar dig” så är det inte lönt. Det är det jag gör, har gjort och kommer fortsätta göra tills detta får ett stopp. Skolan förstör mitt liv.

SVAR

Jenny Elserth

Hej!

Tack för ditt ärliga och öppenhjärtiga mejl. Jag tycker att du är supermodig som står på dig
och kämpar för dina rättigheter och för rättvisa. Denna glöd du har kommer du
ha nytta av i livet, var glad för den egenskapen.

Inte konstigt att du är stressad, det är mycket som händer samtidigt i ditt liv.  Du tar upp flera saker, för det första att skolan generellt inte har backat upp dig kring saker som inte fungerat, att en lärare har behandlat dig mycket illa och för det andra ställer dina föräldrar stora krav på dig kring läxor.

Det låter som att du blir utsatt för kränkande behandling av din lärare. Du ska först prata både med din mentor och med rektorn, och skriv upp vad han/hon säger så du har det dokumenterat (nedskrivet). Skolan ÄR skyldig att hjälpa dig. Om de ändå inte gör det kans du kontakta Elevombudsmannen, de hjälper sig vidare, man kan tex göra en anmälan mot skolan. Du skriver att du redan talat med skolan men jag tycker at du ska göra
det igen.

Om Elevombudsmannen:

http://www.skolinspektionen.se/sv/BEO/Jag-vill/veta-mer-om-krankande-behandling/Blir-du-krankt-i-skolan/

Jag tycker också att du ska prata med skolans kurator eller boka tid på närmaste Ungdomsmottagning för att prata om din situation som helhet, både hur det är hemma och i skolan. Jag tror att det är bra att du får prata av dig och hjälp med att se vad du kan göra.

Lycka till!
Och stå på dig, du är du och du är bra, och som sagt, väldigt modig.

Varma  häsningar

Jenny